Olle Holmberg summerar

Skola och samhälle fortsätter att  diskutera Cambridgerapportens slutsatser och det är svårt att inte se parallellerna med svensk skolutveckling.

”Weʼre impressed by the Cambridge Reviewʼs evidence. We like the ideas. We want to take them forward. But we darenʼt do so without permission from our Ofsted inspectors and local authority school improvement partners.”

Så säger flera engelska lärare i diskussioner med forskarna bakom Cambridgerapporten. De vill gärna, men… Detta är kanske det mest nedslående med ett i övrigt överväldigande positivt offentligt mottagande. Undantaget i hyllningskören är annars politikerna. De flesta politiker håller inte med om slutsatserna i Cambridgerapporten. Politikerna vill alltså inte se några alternativa lösningar – och lärarna vågar inte!

Olle Holmberg sammanfattar vad som krävs för att återerövra det professionella initiativet och stärka bandet till skolforskningen:

  • Låt rektor och personal vara delaktiga i själva granskningen
  • Låt rektor och personal vara delaktiga i analys och tolkning
  • Låt rektor och personal få ta ansvaret för utvecklingsplanerna
  • Avsätt resurser (för utvecklingsarbete inom lärarnas tjänstgöring)
Skolutvecklingens många ansikten!

Skolutvecklingens många ansikten!

Skolutvecklingen många ansikten – pdf

Det lätta tungsinnet

Jag läser Jacques Werups självbiografi Medan jag levde och är lite avskärmad från omvärlden.

Första gången vi träffades var jag 16 år och vårt hopplöst nybörjarmässiga dixielandband Jazzbolaget spelade på legendariska Cabaret Fredagsbarn.

Jag anar nu att vi nog skulle utgöra en form av ironisk motvikt i förhållande till de djupsinniga diktuppläsningarna och avantgardistiska improvisationerna som dominerade föreställningarna. Redan då var rastlös oförutsägbarhet den ledande principen för Jacques Werup.

Jacques böcker har följt mig genom åren och hans kluvna inställning till livet och hemstaden speglar min egen utveckling skrämmande väl.

Det vore dumt att recensera en bok som ligger så nära mig själv.

Länk till reportage SVT

Uppdatering:

Jens Liljestrand gör en kluven presentation  i DN

Med alla sina pretentioner, inkonsekvenser och ögonblick av total nakenhet, blir den faktiskt också, till sist, en spegling av mänsklig komplexitet som framstår som något av det viktigaste jag läst på länge.

Egypten i mitt hjärta

När jag var elva år åkte jag till Egypten med min ogifta faster Anna-Margit och lika ogifta farbror Gunnar. Det var ett stort äventyr.

Nu hör jag att regeringsbyggnaden står i brand och lågorna slickar egyptiska museet. Rykten florerar om att det är ett sätt att göra sig av med oönskade dokument.

Det här är ett större äventyr. Hur monterar man ner en diktatur?

Cecilia Uddéns rapporter rymmer all dramatik

Rektorstillsättningen – beredningsgruppen föreslår Stefan

Länk till Sydsvenskan

I Malmö är vi vana vid att kalla rektor vid förnamn. Jag hoppas Stefan Bengtsson kommer att uppskatta det.

Intervjun med de två slutkandidaterna finns inte på nätet.

Styrelsens ordförande verkar vara mycket nöjd:

Eva Ollén Östling säger att Stefan Bengtsson företräder just det som styrelsen önskade.

– Han är van att arbeta utåtriktat och har en mycket stark forskningsbakgrund.

Bengtsson förväntas bli mer säljande för Malmö Högskola.

– Visa vad vi kan, säger Eva Östling Ollén.

Det blir säkert spännande. Nu går vi vidare.

Andreas Ekström trodde på motkandidaten:

http://twitter.com/#!/andreasekstrom/status/31308082168467456

Vad vet han som inte vi vet?

Spanjoletten, 5-56 och min tro på snabba lösningar

Vi har bott i samma lägenhet i 25 år. De första åren var balkongen ett viktigt rum och familjen utnyttjade den flitigt. Efter ett tag började dörren att kärva och jag drog mig allt mer för att öppna den – eftersom jag visste att den var oehört svårstängd. Till sist blev det outhärdligt och jag insåg att det krävdes kraftfulla åtgärder för att lösa problemet.

I julas skulle vi ha gäster och behövde verkligen använda balkongen. Jag tog fram 5-56-burken och sprayade i hålen där spanjolettens låstappar sticker ut. Ingreppet tog nästan 20 sekunder och nu är dörren som ny.

Det var länge sedan jag kände en sådan innerlig tacksamhet mot en produkt!

Lärarna i 9A bekymrar sig över att barnen inte känner till betydelsen av vitsippa – frågan är hur många svensklärare som vet vad en spanjolett är?

Den här berättelsen har nog en moral – frågan är om den går att översätta till skolvärlden?

Havsutsikt till folket! Nu med rätt länk

Utsikt från högskolans bibliotek

Utsikt från högskolans bibliotek

Jag har skrivit om många ämnen, men stadsplanering tror jag är underrepresenterat bland inläggen. Det är dags att ändra på detta.

Malmö högskolas femte våning är ett stort bibliotek som är öppet för alla. Det innebär att stadens innevånare kan njuta av utsikten över Öresund mot Köpenhamn i väster och Barsebäck i norr. Denna möjlighet saknas annars i staden. Turning Torso är en sluten byggnad.

Nu har stadsbyggnadsnämnden gett tillstånd för ett höghus som blockerar utsikten och det blåser upp till politisk strid i frågan. Jag har hamnat i dåligt sällskap: läs mer här

Högskolan till vänster

Högskolan till vänster

– Vad var det jag sa?

2007 presenterade en ivrigt trumpetande Jan Björklund kraftfulla åtgärder mot mobbning i skolorna och jag var på ett underligt möte där representanter från Skolverket skulle förklara och inplementera de evidensbaserade och godkända metoderna. Stämningen var ganska besvärad och jag ställde en del misstänksamma frågor. De ansvariga var nog lite generade över de  krampaktiga försöken att skapa en vetenskaplig stämning över spektaklet. Jag citerar bloggen från april 2007:

En djupare fråga är vad det är för syn på vetenskapen som Björklund för fram. Finns det forskare som kan tänka sig att stå till tjänst här? Finns det någon yrkesheder som skulle kunna hindra styrningen av forskningen mot detta fält? Inom journalistiken kan en reporter åberopa en paragraf om förnedrande uppdrag – finns det en motsvarighet inom akademin? Eller är allt tillåtet i jakten på forskningsbidrag?

Jag tycker det är beklämmande att ungdomar kallar varandra ”hora” – men för forskare som väljer att legitimera sådana här påhittelser… nej, det är kanske för grovt.

Det var ganska hårda ord av en nybliven och upphetsad bloggare – men idag kanske det är nödvändigt att fundera över hur det kunde gå så fel. Läs i Skolvärlden:

Inget program mot mobbning fungerar tillfredsställande. Åtgärder som kamratstödjare och medling har till och med visat sig öka mobbningen på skolor. Det visar en stor utvärdering som Skolverket har gjort.

Skolverket, Lärarnas nyheter, DN, Svd, AB

Från Skolverkets hemsida citerar jag med glädje:

– De manualbaserade programmen är ett trubbigt verktyg i kampen mot mobbning. Vi förespråkar istället att man utgår från Skolverkets allmänna råd och systematiskt skapar en strategi utifrån skolans unika förutsättningar, säger Annika Hjelm, undervisningsråd på Skolverket.

Fyra år har slösats bort i tron på att vetenskapen skulle presentera generella lösningsmetoder på specifika problem.

Min cyniske arbetskamrat sa:
– Jag förstår inte varför man ska gå på kurs om mobbning. Det är väl bara att ta den minste killen och slå så hårt man kan…

“En lat jävels guide till MVG i alla ämnen”

Jag hoppar till inför titeln som är en uppenbar provokation mot skola i allmänhet och lärarutbildning i synnerhet. Länk till facebook

Jag citerar från presentationen på FB:

“Jag har använt mig av samma anteckningsblock sen jag gick i sjuan. I det blocket har jag klottrat på hälften av sidorna och antecknat kanske en halv sida (jag skulle tro att det var från en biologilektion i åttan). Vad jag menar är att jag inte tycker att man ska ödsla tid på onödiga saker under sin skoltid. Visst är det bra att lära sig studieteknik och hur man ritar en tankekarta, men jag anser att det inte är det som ger dig de högre betygen. Istället har jag under mina år bakom skolbänken funderat ut hemligheterna bakom vad som gör just dig till en MVG-elev, och inte bara en i mängden.

Jag har lärt mig hur man håller ett föredrag på MVG-nivå, utan att ha skrivit ner ett ord. Jag har lärt mig hur man kan komma för sent och ändå få ett plus i kanten. Jag har till och med lärt mig att behärska konsten att räcka upp handen fast jag inte ens vet vad vi pratar om. Vissa har talang för att sjunga, vissa har talang för att spela tv-spel och andra har talang för att göra en frivolt mitt på trottoaren. Jag råkar ha en talang för att slappa framgångsrikt, och med hjälp av den här boken vill jag ge dig ett litet hum om hur man gör.”

Det känns som om våra utdragna diskussioner om pedagogik, mål, innehåll, metoder, möten, mening och så vidare kommer från en annan planet. Nu gäller det att få så mycket ekonomiskt utbyte som möjligt genom minsta möjliga ansträngning. Det handlar alltså i första hand att koda av läraren rätt. Betygen är  skolans mål och mening.

Skolan som spel! Varför inte?

Jag tror att den här boken skulle vara ett spännande underlag för ett seminarium om bedömning. Antagligen är Douglas mer än villig att dela med sig av sin visdom och vi lärarutbildare behöver nog se skolan ur hans perspektiv oftare.

Bedrövad lämnar jag bokhandeln med Jacques Werups senaste bok Medan jag levde under armen.

Jag lyssnar på Paul Simon – Once Upon A Time There Was An Ocean och fastnar på raden:
Nothing is different, but everything has changed.

Texten