Hets?

Sigrid Combüchen recenserar Sven-Eric Liedmans nya bok Hets! En bok om skolan i Sydsvenskan (länk)

Stilisten Liedman är en lycka att läsa. Hans referensram är stor och välpackad och han har inga svårigheter att ur den förmedla komplicerade och motsägelsefulla sammanhang, som skulle få en sämre författare att trassla in sig i knopar och knutar. Detta är svårt, medger han och citerar Aristoteles klassiska, sig flätande ordslinga om tänkandet, men lägger den i ett sammanhang som låter läsaren förstå den associativt. Han är helt enkelt en idealisk förmedlare av kunskapsinnehåll som samspelar med mottagaren. Han gestaltar en klok läroprocess genom att iscensätta den med sin bok.

Ändå lyckas hon inte riktigt väcka min läslust. Kanske är jag rädd att bli besviken på en av mina stora hjältar.

Kollegan Magnus Persson beskriver boken ur ett annat  och mer skolnära perspektiv. (Svd) Lusten återvänder. Det känns bra.

Aftonbladet: Ulrika Stahre om en skola som bytt lärande mot lönsamhet
Dagens Nyheter: Sven-Eric Liedman ”Hets! En bok om skolan”
Dala-Demokraten: Är du lönsam, lille vän?
Expressen: Sven-Eric Liedman Hets! En bok om skolan
Folkbladet: Onödigt svårläst
Göteborgs-Posten: Sven-Eric Liedman | Hets! En bok om skolan
Helsingborgs Dagblad: Ska vi leka skola?
Kulturnytt, Sveriges Radio: Debattbok om skolan kommer två dagar för sent
Norrköpings Tidningar: Ekonomisk tillväxt eller mänsklig växt?
Sydsvenskan: Livets skola
Uppsala Nya Tidning: Utbildning i nyttans tjänst
Svenska Dagbladet: Är hetsen en naturlag?

Värdegrunden, djur och pojkars empatiutveckling?

Jag bläddrar i Lärarnas tidning och studsar till inför en annons från REDE

I Lgr11 finns inte ordet  djur och  i Lpfö98 nämns djur på ett ställe:

utvecklar förståelse för sin egen delaktighet i naturens kretslopp och för enkla naturvetenskapliga fenomen, liksom sitt kunnande om växter och djur

Vad är det för värdegrund de syftar på? Kan vi lära ut människolivets okränkbarhet genom att experimentera med djur? Det låter lite långsökt.

Jag läser vidare och inser att det handlar om att pojkarna ska korrigeras. Deras påstådda brist på empati botas genom djurterapi:

Pojkar som under en tid gjort REDE-övningar visade högre grad av empati än pojkar i som inte gjort REDE-övningar. Flickornas resultat visar ingen märkbar skillnad. Slutsatsen blir att för flickor är ålders-utvecklingen det viktigaste – deras empati ökar med åldern. Men för pojkar kan det behövas träning för en bra empatiutveckling och REDE-övningar är utmärkt sätt att öka pojkarnas empati.

Rapporten har publicerats under Mälardalens högskola beskydd?

Stoppa plågsamma djurvänner!

Stoppa plågsamma djurvänner!

Jan Thavenius presenterar: Det engelska exemplet

Den allt mer omistlig nättidningen Skola och samhälle inleder en serie om hur forskningsbaserad svensk skolpolitik är (?) och utgångspunkten är en stor undersökning om förhållandena i engelska skolor.

Länk

Den första slutsatsen (av elva) är blytung:

I den första punkten rekommenderas skolpolitikerna att först och främst arbeta för att minska klyftorna i samhället, när det gäller ekonomiska resurser, välfärd och tillgång till utbildning. ”Skolan och lärarna kan inte göra så mycket för att minska dessa klyftor så länge som så många barn missgynnas av fattigdom och bristande kulturella och sociala resurser.” Enligt Cambridge Primary Review står en betydande ojämlikhet i samhället hårdnackat emot förbättringar av utbildningen. Kraftfulla insatser för att tidigt kompensera för skillnaderna i förutsättningar är naturligtvis nödvändiga. Men allt talar för att det inte räcker, så länge klyftorna i samhället består eller till på köpet ökar.

Ett oväntat haveri - Tate Britain

Ett oväntat haveri - Tate Britain

Är det “katastrof” att inte känna till vitsippans natur? Uppdaterad

I en av trailrarna inför seriestarten av 9a säsong 2 säger läraren Gunilla indignerat:
– En del av barnen har identifierat vitsippa som ett djur!

Superläraren Stavros utbrister:
– KATASTROF!

Det kanske är en olycklig klippning av osammanhängande händelser, men samtidigt känns det symptomatiskt för seriens dramaturgi. Jag säger som Stavros:
– KATASTROF!!!!!!

Lennart har stöd – uppdaterat

Personalen på lärarutbildningen diskuterar tillsättningen av ny rektor och de flesta på mötet tycks vara övertygade om att Lennart Olausson bör fortsätta i tre år till.

Ett lika oväntat som välkommet inspel hittar jag i Kvällsposten där Salomon Schulman argumenterar för Sanimir Resic. Länk till artikeln

Ett rektorsval har ägt rum. Det handlade om att ge framsyntheten förnyad kraft, en fingertoppskänsla för spjutspetsforskningen och en utbildning som speglar morgondagens behov. Tvärtemot vad åtskilliga hoppats på blev det två riktiga svennar som toppade högskoleledningens önskelista. Byråkraternas seger över det praktiska förnuftet om man vill formulera det annorlunda.

Man förbigick den av kandidaterna som var utsprungen ur det genuina Malmö, med en fot i industristadens tunga erfarenheter och den andra i akademiernas nyfikna värld.

Sanimir Resic heter den försmådde. En utlänning förstås, om man nu ska se sig blind på immigrationsstatistiken. Han kom nämligen hit som tvååring och har som jag vuxit upp i Malmös mest proletära stadsdel, Möllevången, om än femton år senare än jag.

Föräldrarna tillhörde den jugoslaviska arbetskraftsinvandringen från sextiotalet, en minoritet som utgör några tiotusental av befolkningen. Pappan hade slitit på Kockums båtdäck, en plåtslagare av muslimskt ursprung, medan modern var städerska och katolik.

Själv har Resic forskat i Balkans blodiga historia och hävt sig mot alla odds till prefekt på Lunds Universitet.
Men i Malmö väljer byråkratin sina egna spegelbilder, svenskar med rötterna djupt nedsatta i fosterjorden – men fjärran från den invandrar-revolution som skakar om “fönstret mot kontinenten”.

Vi som levt i marginalerna och kunnat kasta våra blickar både i den svenska och utländska världen förstår att invandrarfobin till och med förmår knuffa ut den självklaraste rektorskandidaten för att det storsvenska ska kunna behålla sin hegemoni.

Även om högskoleledningens beslut är fattat finns det ännu en chans att korrigera denna diskriminering och brist på framsynthet.

Det är regeringen som har det sista ordet. Den borde kunna lyfta sig över byråkraternas snäva skråtänkande och ge det framväxande multikulturella Malmö sin verkliga chans. En man ur folket med både muslimska och kristna rötter, en forskare – vem klår en sådan Malmöbo som högskolerektor?

Min nyfikenhet väcks. Hur gick det till när beredningsgruppen sorterade bort den här kandidaten? Schulman beskriver händelseförloppet som om de avgörande besluten redan är fattade. Så uppfattar jag inte processen. Just nu samlar beredningsgruppen in åsikter från personal och studenter.

Det är gentagelserna som är helvetet…

Jag kommer inte ihåg exakt hur Strindberg formulerade sig om det här med gentagelser (det är ett begrepp som är hämtat från Kierkegaards filosofi) men när jag läser Metta Fjelkners text om teveserien 9A drabbas jag av en oresonlig matthet. Den obehagliga känslan av att befinna sig i en oändlig rad av repriser kryper under skinnet. Gunilla Säfström Hammar och Metta Fjelkner talar till mig med sina uppfodrande och stränga lärarröster:

“Och var har staten varit under de nio år klass 9 A gått i skolan? Varför har Sverige som nation under denna tid inte brytt sig om det allra viktigaste, nämligen att alla elever skall ges förutsättningar att nå goda resultat?”

Det är jag som är staten.

 

 

Lärare som “nationens hjältar”?

Jag vaknar av att morgonekot refererar Obamas tal til nationen. Han tycks ha lyft fram lärarnas betydelse för landets utveckling och jämfört med Sydkorea där lärarna beskrivs som “landet hjältar”.

Tack – hyfsad lön och en gnutta arbetsro räcker långt för mig.

Men det var trevlig omväxling.