Jag har starka minnen av min barndoms första fräcka histrorier. Det var en form av vuxeninitiering som innebar att jag fick tillträde till en hemlig och lite småsnuskig värld av dolda betydelser. Idag är det sällan någon berättar fräckisar för mig och jag anar att högskolan inte är den mest passande miljön för den sortens skämt. Mina arbetskamrater är alltför värdiga och studenterna vågar inte riskera att genusfällan slår igen över deras halsar.
Därför kändes det bra att min pensionerade granne drog en historia som jag inte hade hört idag!
Tre kvinnor var ute och gick i skogen när de får syn på en naken sovande man med en tidning över huvudet.
– Ja, det är då inte min man, sa den första.
– Nej, det det är minsann inte min fästman heller, sa den andra.
– Nej, från den här byn kommer han inte, sa den tredje.
Bloggen har nu brutit mot ytterligare en gräns. Jag är lite orolig över var det ska sluta.
Har du någon fräckis som världen behöver? Dela den med oss under kommentar!
Barnen bläddrar i antologin Kärlek och uppror. Någon fastnar för 
