Marie Linder gör ett väldigt bra försök:
länk
Jag anar att diskussionen om katederundervisningens effektivitet inte är över. Just nu diskuteras om Aftonbladets sunkiga hashtag #skolraset ska kompletteras med #skollyftet. Det är inte så lätt att skapa meningsfulla trådar med 140 tecken på Twitter.
Vi är på väg!
Någon gång tänker jag skriva en novell tätare än Ett halvt ark papper av August Strindberg.
Någon gång.
…men tråden blir allt mer obegriplig. @LRradicals och @zoranalagic vårdar dolkstötslegenden om kommunaliseringen som en avgörande händelse och alla försök att diskutera undervisning ur andra perspektiv lever farligt.
Därför är det befrinade att möta en annan historieskrivning på Skola och samhälle där Elisabeth Hultqvist diskuterar Skolans vacklande legitimitet ur ett sociologiskt perspektiv.
Inom alla de områden boken behandlar, skolan, vården och omsorgen har greppet om människorna ökat, samtidigt som de professionella upplever en motsägelse mellan den makt och ansvar de har över individerna och den legitimitetskris de står mitt i. Alltfler förväntar sig alltmer av dem utan att de ges tillräckligt med legitimitet och erkännande, ett underskott som förklarar det återkommande kraven på status och erkännande. Samtidigt blir det mätbara det enda värde som kan uttryckas. Tester och prov, nationella som internationella, har blivit måttstocken för skolans framgång. Men hur mäter man t.ex. förmågan att bygga relationer med unga människor?
Jag sneglar på twitterflödet #merkateder, men tappar lusten att delta. Missförstånd och misstänksamhet gör trådarna svåra att följa. Kanske handlar det om synen på skolans uppgift och jag misstänker att deltagarna inte är överens. LR gör det inte lätt för sig själv och jag har svårt att se när de är allvarliga och när de försöker provocera.
Blå Tåget – Den ena handen vet vad den andra gör
Skolans uppgift är som sig bör
att skola arbetskraften
om kvastarna ska sopa bra
får man inte slarva med skaften
spärrar och kvoter och testprogram
är ett system för att sålla
agnarna från vetet och för var o en
till hans rätta fålla
Är kateder en bra symbol för skolan som förvaringsplats? Absolut!
Är kateder en bra utgångspunkt för övervakning och disciplinering? Helt säkert!
Är kateder en bra plats för sortering av elever? Visst – om läraren bestämmer frågor och svar kommer proven att bli lätträttade.
Är kateder ett bra redskap för att kvalificera framtidens arbetskraft? Mer tveksamt.
Jag har tjatat länge om pojkarnas villkor i skolan och förskolan. Ofta har jag blivit bemött med nedlåtande blickar (“är han igång nu igen”) eller öppen fientlighet (“han är nog antifeminist”).
Samtidigt upplever jag att kartan förändras och det finns utrymme att lyfta frågor som tidigare har varit tabuiserade. På lärarutbildningen diskuterar vi orsaker till de manliga studenternas avbrott och Lärarnas tidning presenterar ett fylligt reportage om pojkarna och de manliga lärarnas situation.
Genusvetarnas hatobjekt #1 Bertill Nordahl kritiserar DEJA på sitt danska “frispråkiga” sätt:
— Män styr och ställer i offentligheten, men förskolor, fritids och skolor är matriarkat, präglade av kvinnliga värderingar och beteendemönster. Det gäller även manliga lärare som har förvandlats till undflyende och kastrerade hankatter.
Så skarpt uttrycker inte jag mig.
Göran Svanelid tror att pojkarna behöver mer lärarledd undervisning och positionerar sig därmed i den infekterade katederdebatten. Jag skulle hellre se ett fokus på innehåll än undervisningsformer.
Skolverkets nya generaldirektör Anna Ekström har ansvarat för två tunga utredningar inom jämställdhetsområdet. Hur ser hon på de nya vindarna?
…och besöker studenter på deras VFU (praktik).
Ofta är det spännande möten och jag inser att de ställs inför stora utmaningar när de ska undervisa en klass misstänksamma högstadieelever om diktens kraft och möjligheter.
De teoretiska diskussionerna om betyg och bedömning på högskolan blir högst konkreta när studenten möter mina och barnens frågor:
– Är det här ett examinerande moment?
– Hur ska du bedöma de här dikterna?
– Hur påverkas barnens skrivande av bedömning?
– Vilket kursplanemål arbetar du mot?
– Går det att bedöma dikter?
Barnen bläddrar i antologin Kärlek och uppror. Någon fastnar för Sonja Åkessons dikter:
– Får man verkligen skriva så?
Zoran proklamerar att #merkatederdebatten har somnat in (fast bara “något” i en senare version) och då är väl allting frid och fröjd. Jag misstänker att en del av oss kommer att fortsätta diskussionen och rekommenderar alla att hänga med!
Missa inte samlingen den 12/4!
Fler inlägg om Min lille vän.
Emma Leijnse skriver om tendensen att förskolor i allt högre grad testar barns kunskaper inom olika områden.
Hennes chef Linda Berg tycker att materialet är kompetenshöjande för personalen. Tras gör att de vuxna måste tänka på språket på fler sätt, inte bara hur barnen pratar utan också hur de förstår och upplever språket.
Aha – det är för personalens skull?
På nätet finns nu den viktiga bakgrundsartikeln där kollegorna Annika Månsson och Ann-Christine Vallberg Roth redogör för varför sådana här tester är förbjudna i skollagen. Det är verksamheten som ska bedömas – inte barnen!
I Lärarnas tidning lär det idag komma en artikel om det haltande jämställdhetsarbetet i skolorna. Jag är nyfiken. Någon som har läst?
Berätta!
Tysta tankar 