#merkateder tweetup!

Jag erkänner att jag inte har full koll på vad en tweetup är, men tror det har något med att träffas i den materiella verkligheten:

Tweetup

Nu tar vi debatten om #merkateder på Twitter ett steg vidare! Vi träffas för ett tweetup där vi kan prata, diskutera, lära känna varandra lite mer etc. Tweetupen äger rum i Stockholm den 12 april med start kl 18.00.

Under kvällen kommer vi ha ett par inbjudna talare som gör korta inlägg för att stimulera debatten. Vi kommer att servara en enklare förfriskning. Det kommer att finnas gott om tid för diskussioner.

Mer information om tweetupen publiceras löpande här på merkateder.se

Länk till flyer

Jag tror att händelsen kommer att sändas över nätet. Du hittar nog länken på hemsidan

På min arbetsplats antyder någon att #merkateder är en kommersiell rörelse som initierats av mediekonsulter. Tänk om det vore så enkelt.

#merdamskrivbord

#merdamskrivbord

“”Man måste låta rätt gå före galet.”

Med en så kaxig rubrik kanske man kan kräva att en tidning kollar fakta. Zarembas text om Minervaskolan är ett rabulistiskt hastverk. Läs lärarlistans granskning och Elza Dunkels alternativa berättelse.

Dementin hittar du idag efter texten. Den är inte lika storslagen som artikeln.

I ingressen fanns tidigare en uppgift om Minervaskolans avgångsbetyg som inte finns i artikeln. Denna uppgift har nu tagits bort. DN beklagar.

Några  kollegor skrockar förnöjt och tycks känna igen sig i den av Zaremba beskrivna motsättningen mellan “fri undervisning”  och “faktakunskap”. Dessutom menar de att man inte bör ställa höga etiska krav på den här sortens journalistik.

Jag kanske är skadad av ett långt äktenskap med den fria pressen, men i Skåne håller vi på de pressetiska reglerna.

Hör båda sidor
13
Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande
material, tillfälle att bemöta kritiken samtidigt.
Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter.
Var uppmärksam på att anmälningar av olika
slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit
anmäld.

Idag publicerar DN (helt utan varning) en positiv artikel om skolan.

Länk

Botgöring under galgen?

De “duktiga” lärarnas löner

Jag vaknar till Ekots granskning av den bristande lönespridningen inom lärarkollektivet.

Läraren Ulla Wetterdahl Wessman, som undervisar i NO på Vällingbyskolan, är en av dem som känner besvikelse över löneutvecklingen bland lärarna.

– Jag blir förbannad, det känns lite meningslöst. Det spelar ingen roll vilket jobb man göra. Man får inget bättre, det blir liksom ingen skillnad, säger Ulla Wetterdahl Wessman till Ekot.

Enligt färsk statistik från Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund skiljer det i dag i genomsnitt 31 procent – motsvarande 7195 kronor – mellan de lärare som tjänar mest och de som tjänar minst. Detta oavsett hur gammal läraren är eller hur många års arbetslivserfarenhet personen har.

Ulla Wetterdahl tjänar i dag 31 900 kronor och kan därmed anses vara relativt högavlönad i sammanhanget. Men hon anser ändå att hon med sina 20 år i yrket borde ha mer i lönekuvertet. Men att hon skulle få något mer i år tror hon knappast.

Jag anar att Ulla Wetterdahl räknar sig själv till de duktiga. Själv befinner jag mig i de nedersta percentilen (de mindre duktiga?) och tjänar efter 25 år på förskolan och tio år på högskolan som universitetsadjunkt mindre än vad hon gör.

Man skulle kanske satsa på den kommunala världen ändå.

Jag är lite undrande inför statistiken. En gästprofessor tjänar ofta mer än dubbelt så mycket som jag. De är också lärare. Vem räknas in?

Eva-Lis Sirén talar vänligt till oss men övertygar inte. Den här veckan börjar inte bra.

Ozzy Osbourne – Secret Loser

 

Det är jag som är “somliga”

Aftonbladet har dragit igång sin olustiga kampanj Skolraset:

Klicka på bilden

Klicka på bilden

Så här inleds texten:

Somliga verkar tro att vi tänker rasa mot lärarna och smutskasta skolan. Det stämmer inte riktigt. Vi vill granska skolan tillsammans med lärare, elever och föräldrar! Raset syftar på hur den svenska skolan faller i internationella mätningar, som PISA-undersökningarna.

Min misstänksamhet delas av många. Följ #skollyftet på twitter och hemsidan.

Merkateder känner ni väl redan till?

Eller mycket bättre!

Ibland saknar jag folk som berättar fräckisar!

Jag har starka minnen av min barndoms första fräcka histrorier. Det var en form av vuxeninitiering som innebar att jag fick tillträde till en hemlig och lite småsnuskig värld av dolda betydelser. Idag är det sällan någon berättar fräckisar för mig och jag anar att högskolan inte är den mest passande miljön för den sortens skämt. Mina arbetskamrater är alltför värdiga och studenterna vågar inte riskera att genusfällan slår igen över deras halsar.

Därför kändes det bra att min pensionerade granne drog en historia som jag inte hade hört idag!

Tre kvinnor var ute och gick i skogen när de får syn på en naken sovande man med en tidning över huvudet.
– Ja, det är då inte min man, sa den första.
– Nej, det det är minsann inte min fästman heller, sa den  andra.
– Nej, från den här byn kommer han inte, sa den tredje.

Bloggen har nu brutit mot ytterligare en gräns. Jag är lite orolig över var det ska sluta.

Har du någon fräckis som världen behöver? Dela den med oss under kommentar!