Arrangörerna av Melodifestivalen i Malmö satsar stort och idag möter jag några representanter som är ute på en skola och försöker uppmuntra barnen att delta i en teckningstävling där de ska uttrycka sina drömmar. Barnen är lite undrande och anar att det finns en hake – får de verkligen måla vad som helst? Någon nämnde barns rättigheter och jag anar att det finns förhoppningar om att barnens röster ska bidra till en bättre värld.
En flicka är brutalt uppriktig:
– Jag drömmer om att bli artist!
Jag vet inte om den här sången är användbar inom skolan? Kan jag med gott samvete lura på studenterna den i kursen Naturvetenskap och teknik?
Nej – det var nog en dålig idé….
Vi diskuterar betydelsen av en väl genomtänkt plan.
Jag börjar vänja mig vid att andra discipliner leder debatten om skolan.
Jag är i princip mot fake-konton – men gillar Jan Björklunds skaldekonst.
Det är viktigt att skolor är uppmärksamma på när kränkningar normaliseras inom ramen för regler i lekar, jargong eller bemötande elever emellan. Det viktiga är att kränkningen är i fokus och inte om leken kan kategoriseras som en så kallad maktlek eller inte.
Här finns utrymme för diskussion. Vilka lekar är accepterade i förskola och skola?
Jag läser den här texten och är misstänksam mot gränsdragningsförsöken.
Jag uppmuntrar studenter att filma sina lektioner och studera sig själv under trygga former.
Jag funderar på att ändra stil och hamnar på den här sidan.
Genast uppstår nya frågor – knutet eller oknutet?
Det verkar värdigare att knyta själv.
Tysta tankar 