Category Archives: Värdegrund

En genusfri dag?

Posted on by
16

Jag är intresserad av jämställdhetsfrågor och borde jubla över Sydsvenskans artiklar om män som engagerar sig. Ändå är det med stor nöd jag lyckas undvika att skriva något elakt om MFJ:s Malmöavdelning. De intervjuade försöker förklara varför organisationen trots stöd från statsmakterna för en tynande existens och redogör för kärnan i budskapet:

Han tror även att det finns en mängd fördomar om vad arbetet med en ny mansbild innebär.
– Det handlar om att vara man utan att begå övergrepp.

De kämpar för att en traditionell våldsam och förtryckande manlighet ska ersättas av något som de kallar ett samhälle med “sunda värderingar”. Vägen går genom möten där vi kan prata om mjuka och allvarliga frågor.

Bra tänkt –  tyvärr dryper organisationen av inställsam skuld. Ni kommer inte hitta mig iförd tröjor med texten “Jag har slutat slå min fru” och tror att kampen mot de förrädiska strukturerna måste föras på ett mindre självbelåtet sätt.

Jourhavande genusprofessor Jalmert slår in en av världshistoriens öppnaste dörrar med uttalandet:

Men vad har män att vinna på jämställdhet?
– De får en bättre relation till sina kvinnor. Mannen som misshandlar sin fru gör det ofta för att hålla henne kvar, men det vore väl bättre för båda om hon levde med honom av kärlek istället för av rädsla?

Det finns andra delar av mansrörelsen som gör mer komplexa analyser av problematiken. Länk

Jag lånar Pelle Billings översikt och uppmanar er att fylla på hans inte alls oproblematiska lista (länk)

Organisationer som jobbar för män:

  1. Moderatmännen (nybildat nätverk, ännu ingen hemsida)
  2. Säg Nej till Omskärelse av Pojkar
  3. Pappa-Barn
  4. Sveriges Mansjourers Riksförbund
  5. Umgängesrättsföräldrarnas Riksförbund
  6. Riksförbundet För Föräldrars Rätt
  7. Papparättsgruppen
  8. Rikskriscentrum för män
  9. MaNet
  10. Män på LUT
  11. UngMan.info
  12. Round Table Sweden
  13. Svenska Frimurare Orden
  14. C:a 7 stycken mansjourer i Sverige

Organisationer som jobbar för kvinnor:

  1. Centerkvinnorna
  2. Feministiskt Initiativ
  3. Moderatkvinnorna
  4. Kristdemokratiska Kvinnoförbundet
  5. ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige)
  6. Feministas (feministiskt nätverk inom Socialdemokraterna)
  7. Sveriges Kvinnolobby (paraplyorganisation för svensk kvinnorörelse)
  8. Liberala Kvinnor (Folkpartiets Kvinnoförbund)
  9. Nätverk Kvinna (Nätverk inom Sveriges Kommuner och Landsting)
  10. S-kvinnor (Socialdemokraternas kvinnoförbund)
  11. Amnesty Sverige (har numera ett radikalfeministiskt fokus på mäns våld mot kvinnor)
  12. Nationella Sekretariatet för Genusforskning (även om namnet är könsneutralt så utgår forskningen från att män förtrycker kvinnor)
  13. Bang (feministisk kulturtidskrift)
  14. Fredrika-Bremer-Förbundet (feministisk organisation)
  15. Höjdarna (Nätverket för företagsamma kvinnor)
  16. Women in Progress (affärsnätverk för kvinnor)
  17. Hilda (stödjer kvinnliga jurister, trots att fler kvinnor än män läser juridik)
  18. Vänsterpartiet (de har inget kvinnoförbund, men istället kvalificerar sig partiet som helhet som en organisation som jobbar med kvinnofrågor)
  19. Doris Film (vill stödja film som görs av kvinnor)
  20. Svenska Kvinnors Vänsterförbund
  21. Nätverket för Feministiskt Självförsvar i Sverige
  22. Nationellt Centrum för Kvinnofrid
  23. Nordisk Institutt for Kunnskap om Kjönn (den nordiska varianten av Nationella Sekretariatet för Genusforskning)
  24. Regeringens statsfeministiska apparat
  25. Unifem Sverige (United Nations Development Fund for Women)
  26. W.I.S.P. (Women in Swedish Performance Arts)
  27. Malmö Fria Kvinnouniversitet
  28. Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd
  29. Sveriges Kvinnojourers Riksförbund
  30. KvinnorKan
  31. Kvinnor för fred
  32. Kvinnofronten
  33. KSAN (Kvinnoorganisationernas Samarbetsråd i Alkohol- och Narkotikafrågor)
  34. Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet
  35. IKKR (Irakiska Kommittén för Kvinnors Rättigheter)
  36. Gröna Kvinnor
  37. 1.6miljonersklubben (för kvinnors hälsa)
  38. DEA-föreningen (För Kvinnohistoriskt Museum)
  39. Q-jouren (hjälp för våldsutsatta, kvinnliga missbrukare)
  40. Revolt (feministisk organisation)
  41. Kvinnofolkhögskolan
  42. Kvinnohöjden (feministisk kurs- och gästgård)
  43. Syster Yster (feministiskt forum för kvinnliga studenter på Linköpings Universitet)
  44. Forum För Feministiska Föräldrar (notera att bägge firandena av Fars Dags ställdes in p g a för få anmälningar…)
  45. Feminetik (stor feministisk online-community)
  46. Elektra
  47. Tidskrift för Genusvetenskap
  48. Zora (feministisk förening för kvinnor och tjejer)
  49. SIOS Kvinnokommitté
  50. Forum – Kvinnor och Funktionshinder
  51. Kvinna till Kvinna (stödjer kvinnors organisering i konfliktområden)
  52. Varken hora eller kuvad (feministisk gräsrotsrörelse)
  53. Tidskriften Ful (queerfeministisk tidskrift)
  54. Systrar.net (feministiskt forum för kvinnor)
  55. Kvinnokonventionen.se (bevakar FNs alla kvinnokonventioner, backas upp av ett 20-tal organisationer)
  56. Kvinnliga Akademikers Förening
  57. Business and Professional Women in Sweden
  58. Stödstrumporna inom Svenska Kyrkan
  59. Kvinnofridslinjen
  60. Enter (Stadsmissionen hjälper unga tjejer, men inte killar)
  61. Operation Kvinnofrid
  62. Skogsägarkvinnorna
  63. flicka.se
  64. Nätverket Göran
  65. Ruter Dam
  66. Kvinna till kvinna
  67. Män för jämställdhet (för jämställdhet, för kvinnofrid, mot mäns våld och övergrepp)
  68. C:a 170 stycken kvinnojourer i Sverige
  69. Musiklinjen för kvinnliga instrumentalister
  70. Kvinnors Byggforum

Javisst, herr minister!

Posted on by
14

Rapporten  från Skolinspektionen om bristerna i skolornas arbete mot mobbning verkar inte vara någon munter läsning. Jag läser sammanfattningen i Svd och blir fundersam.

Fler än åtta av tio skolor är utan godkänd likabehandlingsplan som visar hur personalen arbetar både förebyggande och akut.

Jag har tidigare hört rykten om att Skolinspektionen i första hand är intresserad av handlingsplaner och i mindre grad av efterlevnaden. Misstanken är styrkt.

Ungefär var tionde skola saknar dessutom beredskap för att vuxna kränker barn.

Betyder det att personalen är helt handfallna? Eller är det så att de inte har formulerat sig skriftligt utifrån de godkända mallarna?

Tre av tio skolor följer inte den nya lagen mot diskriminering. Lagen förtydligar att barn inte får kränkas på grund av sin ålder.

Hur menar Skolinspektionen? Jag behöver nog exempel på hur man “kränker någon på grund av sin ålder”:
– Du får inte komma in här, din unge jävel…

Jan Björklund är som vanligt full av handlingskraft:

– Vi inför en ny skollagstiftning som ger lärarna mer disciplinära befogenheter att ingripa. Vi satsar 40 miljoner på forskning kring mobbning, vilka förebyggande metoder som är mest effektiva.

Jag delar inte ministerna tilltro till de så kallade evidensbaserade metoderna och menar att det var ett olyckligt drag att försöka styra arbetet åt detta hållet. Nu är det lite sent att aktivera forskningen och utveckla en djupare förståelse.

Men inga pengar eller lagar i världen räcker om inte vuxenvärlden visar civilkurage när saker och ting inträffar, säger Björklund.

Här kunde vi inte vara mer överens. Tack Jan – du är en fin kille!

Christer tänker också bra.

DN, AB

En utsatt liten vän - förstora!

S, M och KD om genus – eller självmål igen?

Posted on by
21
Fredagsfärger - grönt och vitt

Fredagsfärger - grönt och vitt

Positionerna växlar i genusdebatten. KDU:s ordförande försöker beskriva en borgerlig jämställdhetspolitik och möts av stormande bifall från bloggar och kommentarer.

Länk

Claes Borgström försöker skydda det socialdemokratiska och radikalfeminsitiska reviret från moderata inbrytningsförsök i en ganska desperat debattartikel.

Länk

Per Schlingmann och Hillevi Engström (M) (länk) slår nästan knut på sig i sina försök att kombinera individualistisk retorik med traditionell feministisk kritik av förtryckande strukturer:

Vi vill att alla barn redan från födseln bemöts som individer och behandlas som just den han eller hon är och att fler människor får makt att forma sitt eget liv. I vägen för detta står bland annat föreställningar om kön som gör att många tjejer och kvinnor (min kursivering) inte enbart bedöms utifrån den individ de är.

För mig är det ytterst gåtfullt att de moderata talespersonerna väljer att osynliggöra pojkarna och männen i sin kritik av “föreställningarna”.

Nästa steg borde vara att någon från vänster formulerar en trovärdig kritik av radikalfeministisk genusideologi – annars är jag rädd att den stora vinnaren i slaget om jämställdheten kommer att heta KD.

Uppdatering:

Maria Ludvigsson gör ett hedervärt försök att skaka liv i ett liberalt perspektiv: (Länk)

Jämställdhetsdebatten har länge pendlat mellan statsfeminism och punschverandans konservativa särartsfeminism. Sällan har den klassiska liberala feminismen varit med.

Utrymme finns alltså för en feminism som utgår från individen och inte från en strukturell så kallad könsmaktsordning.

En borgerlig feminism bör vara en feminism som handlar om rätten att vara sig själv, att bedömas, berömmas och bemötas som en individ. Inte att ständigt bemötas som del av ett kollektiv med en rad förutfattade egenskaper häftade vid sin person.

Med detta som utgångspunkt är särbehandling motiverad av jämställdhet en självmotsägelse. Om individers lika rättigheter alltid är rätt, kan särlagstiftning aldrig någonsin vara något annat än det jämställdas raka motsats.

Personligt och privat igen!

Posted on by
7

Anders Mildner skriver om den svåra gränsen mellan privat och offentligt rum i sociala medier. (länk) Det moderata bajsskämtet på Facebook kanske inte är det bästa exemplet på humor vänner emellan, men jag delar  oron inför en ängslig värld där alla ord vägs på guldvåg.

På kultursidorna rasar just nu en debatt om det offentliga rummets gränser, efter att det blivit allt vanligare att snabbt utkastade statusrader används som nyheter av journalister. Och på nyhetssidorna skrivs det om människor som får kicken från sina jobb för att de har haft på sig mössor med ironiska texter. Det är inte längre självklart var det offentliga rummet slutar och det privata tar vid. Men en värld som konsekvent håller skämten mot oss och ständigt förordar det spelade, känslotomma och pr-mässiga allvaret kommer inte bara att bli väldigt tråkig, utan faktiskt också sämre att leva i.

För några veckor sedan ställde jag en fråga om gränsen mellan personligt och privat i läraryrket. (länk) Resultatet antyder att de svarande är starkt oeniga huruvida detta är en svår fråga. Forskningsmässigt gör detta att frågeställningen blir i-n-t-r-e-s-s-a-n-t.

Är det i skrattet vi visar vem vi verkligen är?

“De bryr sig verkligen inte om oss”

Posted on by
9

I Skåne planeras ett nytt superfängelse och jag känner mig underligt trött. Det är tveksamt om de som låses in kommer ut som bättre människor. Svenska erfarenheter från kulturella aktiviteter med interner är inte uppmuntrande och jag tror det kommer att dröja innan Lars Norén ger sig på nya projekt. Antagligen är Johnny Cashs konsert på Österåker fortfarande det roligaste som har hänt inom svensk kriminalvård.

Länk till Malmö City

I Filippinerna dansar 1500 fångar till Michael Jacksons musik. Uppvisningen väcker dubbla känslor. Kraften och precisionen imponerar, men vad är det för känsla de uttrycker?

För några år sedan bad jag nyantagna (vi säger inte “nyintagna”) studenter att välja en metafor för sin upplevelse av skolan. Bland förslagen fanns en hel del trevliga (verkstad, laboratorium, bibliotek och mötesplats), men förvånansvärt många skrev “fängelse”. Förhoppningsvis söker de sig inte till lärarutbildningen för att bli framtidens fångvaktare.

Kanske danslärare?

Jag och min manliga självbild

Posted on by
15

Lars Berge skriver en underbar krönika i Svd om garaget som manlighetens sista utpost:

I en tid då allt fler delar på ansvaret för hem och barn och arbete utförs stillasittande på kontor bildar villaförorternas garage små reservat av traditionell manlighet. Det är där man förvarar prylarna – takboxen, skidorna, campingutrustningen – som fyller begreppet faderskap med sin ursprungliga mening. Det är där, på behörigt avstånd från hem och familj, vi kan ägna oss åt att återknyta kontakten med vår maskulinitet. Banket, klonket och de sammanbitna svordomarna är bara ljudet av pappa som restaurerar sin självbild.

I dagens Sydsvenska hänvisar Fredrik Pålsson till min absoluta favoritbok Susan Faludis Ställd i en annan diskussion om manlighetens föränderlighet. (Ingen länk)

Dagen börjar ganska bra.

Klasspedagoger?

Posted on by
2

Niklas Orrenius intervjuar Tobias Krantz om obalans i den akademiska världen.

Länk

Problemet med för få kvinnliga professorer ska lösas genom fasta tjänster. Krantz säger klokt:

– De flesta av oss tror att män och kvinnor är ungefär lika begåvade. Då sticker det i ögonen att bara 18 procent av professorerna är kvinnor och att – ännu allvarligare – att bara 25 procent bland nyrekryterade professorer är kvinnor.

På samma sätt tror jag att det finns ungefär lika många begåvade barn till lågutbildade som högutbildade föräldrar. Ministern tar upp några exempel på hur regeringen vill bryta social snedrekrytering:

Tobias Krantz hoppas att studiemedelshöjningen – 430 kronor extra per månad från årsskiftet – ska få fler att plugga vidare.

– Vi höjer dessutom fribeloppet, vilket gör att man kan arbeta vid sidan av studierna. Det är en viktig del i att motverka den sociala snedrekryteringen.

Jag funderar över om det är möjligt att arbeta med motsvarigheter till genuspedagoger och föreslår en satsning på klasspedagoger. En del detaljer återstår att finslipa och jag ser vissa etiska problem med den här formen av social ingenjörskonst.

När det gäller frågan om jämställdhet i Högskolan och skolan hänvisar Krantz till de två delegationerna DJ och DEJA som arbetar med frågorna. Eftersom lärarutbildningen inte är ministerns bord ska jag inte plåga honom med frågor om könsbalans i skola och förskola, men när delegationerna kritiserar arbetet för att öka andelen män i skolan för att bedrivas utifrån särartstänkande och dessutom anklagar männen för att ge kvinnorna skuldkänslor – går det inte att ställa samma fråga till ministern?

Vad är det kvinnorna förväntas bidra med?

Är den akademiska världen ett ointagligt torn?

Är den akademiska världen ett ointagligt torn?

Definition av gränsen mellan personlig och privat?

Posted on by
17

Många människor har försökt förklara det här för mig. Var går egentligen gränsen mellan personligt och privat?

När det gäller bloggen så menar nog de flesta att personlig är bra men privat innebär någon form av oönskad kladdig närhet. Matlagning är OK – avföring är inte bra? Jag brottas med den här frågan.

Studenter förväntas också kunna hantera denna osynliga gräns på sina VFU-platser. Om de lyckas upprätta en relation med barnen som öppnar för kommunikation är det bra, men om de kommer för nära uppstår problem.
– Kom ihåg att du är vuxen – bli inte kompis!

I Aftonbladet läser jag om fyra dömda sexbrottslingar  som har sex med sina kvinnliga vårdare på en anstalt (länk).

Fyra dömda sexualbrottslingar som har kärleksrelationer med sina vårdare, hur kommenterar du det?

– Det är förstås helt mot våra regler. Vårdare uppmuntras att ha en personlig relation till de intagna, men ­inte en privat.

Jag är inte säker på att den här gränsdragningdiskussionen är över och jag kommer nog att behöva skarpare definitioner än Kriminalvårdsstyrelsens.

Mina manliga förebilder

Posted on by
15

Jag är misstänksam mot dem som betonar förebildernas betydelse för pojkars utveckling och blir generad när manliga lärare reduceras till bärare av uppgiften att kompensera frånvarande fäder. På ett sätt kanske barnen är utsvultna och beredda att acceptera vad som helst, men jag vill gärna se identifikationen som en aktiv handling – ett äkta val att utse en person till egen förebild. Det får inte vara för enkelt – manligheten är en bild av mångfald.

Alternativet är att sätta samman en mer komplex bild av manlighet från media.

När jag var 12 år sändes High Chaparral för första gången. Det var en teveserie som skakade om min värld. Jag hade lekt cowboy sedan jag kunde gå, men här var allt annorlunda och oförutsägbart. Livet på den lilla nybyggarranchen vändes upp och ner redan i första avsnittet när mamman dödas vid ett indianöverfall. Det var jag inte beredd på.

Den stereotypa manligheten representeras av fadern Big John, som står stadig i ett regn av pilar och försöker hålla ihop familjen. Känslor är inte hans bästa gren.

Den mystiska och självdestruktiva sidan möter vi i brodern Buck, som ibland plågas av spritmissbruk och svartsjuka.

Den känslige och inåtvände sonen Blue dras in ett oidipalt drama när fadern gifter om sig med unga vackra granndottern Victoria, vars bror Manolito står för seriens lättsinne och lekfullhet.

Min underliga hjärna kommer ihåg skådespelarens namn och jag besöker Henry Darrows hemsida. (länk) Där hittar jag ett upprop för att serien ska släppas på DVD. Länk . Jag är övertygad om att berättelsen har åldrats i skönhet.

I dagens Svd Understreckare (länk) läser jag om Amerikas urbefolkning. Jag har vaga minnen av möten mellan mina hjältar och indianerna, men tror att Manolito hade en mellanposition. Han kunde skapa fred och hjälpte den fyrkantige fadern att kommunicera med apacherna(?!), som om jag minns rätt framstod som farliga barn. Big John utövade det som Kipling kallade “den vite mannens börda” och uppfostrade vildarna i goda seder. Samtidigt kritiserar han och Buck andra ranchägare för att de hatar indianer och inte vill ha fred:

“It wouldn’t matter to an Apache hater like you. It wouldn’t matter if them poor boys was killers or preachers, beezlebubs or Babtists, you’d still hate ’em wouldn’t you?”

Det finns en uppenbar risk att jag kommer sprida citat omkring mig – serien svämmar över av hårda oneliners – länk

Minnesbilderna är lite vaga, men jag tror att serien efter några år blev mer inriktad på konflikterna inom familjen än överlevnadskriget mot omgivningen.

Lille man – du måste också våga

Posted on by
Reply

Anita Lindblom sjunger en tänkvärd sång av Sonny Bono från filmen Trettio pinnar muck. Diskussionen om manlighet måste föras på olika nivåer och den här låten hoppar upp och biter mig i näsan.

I första hand tänker jag på de män som väljer att utbilda sig till lärare. Vilka risker tar de? Vilka belöningar väntar de sig?

Delegationen för Jämställdhet i skolan tycks tro att de här männen skuldbelägger sina kvinnliga kolleger. Jag undrar hur de tänker? Länk till dokumentation från konferens.