Vad är det som saknas i bilden?

Anna Hellsten rekommenderar en text av Heather Havrilesky inför den fjärde säsongen av Mad men. Länk

This is the genius of “Mad Men,” its dramatic reenactment of the disconnect between the dream of dashing heroes and their beautiful wives, living in style among adorable, adoring children, and the much messier reality of struggling to play a predetermined role without an organic relationship to your surroundings or to yourself. We’re drawn to “Mad Men” week after week because each and every episode asks us, What’s missing from this pretty picture?

Svaret är ingen överraskning och frågeställningen har inte åldrats märkbart sedan slutet på 50-talet.

What’s missing on both a personal and a broader scale is empathy, of course — embodied most gruesomely in the lawn mower accident last season, but also wrapped up in the sharp edicts Don and Betty issue to their children, in the distracted insults Don aims at Peggy, in the self-involved funk of Joan’s doctor fiancé, in the cruelty that springs from Pete’s existential desperation. While “Mad Men’s” detractors often decry the empty sheen of it all, claiming that it has no soul, clearly that’s the point. The American dream itself is a carefully packaged, soulless affair.

Slutorden är nattsvarta:

In show creator Matthew Weiner’s telling, the birth of the advertising age coincides directly with the birth of our discontent as a nation — and what got lost in the hustle was our souls.

Vad är det som saknas?

Vad är det som saknas?

När målen skymmer sikten

De flesta tycks trivas väldigt bra med målstyrning. Tydliga och utvärderingsbara mål ger riktning åt arbetet och känslan av att det finns en gemensam plan är delvis berusande. Vi vet vart vi är på väg och vi vet när vi är framme. Alla är glada.

Ändå har jag ofta en smygande misstanke om att de här målen är en kuliss och att det verkligt spännande händer bakom dem.

Idag är jag mållös.

För några få dollar mer

Jag har en vemodig stund och då duger bara Ennio Morricone.

La Resa Dei Conti (Paying Off Scores)

Den storslagna och ödesmättade musiken blåser upp känslorna. Snart reser jag mig upp och  vandrar mot solnedgången. Jag är i kontakt med min inre Clint. Nu ska jag bara leta reda på en  snygg poncho och röja upp i en skolvärld fylld av ekonomiska orättvisor.

Den svenska modellen – nu tyvärr på export

England är på väg att införa friskolor efter svenskt mönster. Nu oroar sig många för ökade klassklyftor.

Länk till the Guardian

Plans to create hundreds of Swedish-style free schools in England will prove a costly experiment and risk increasing racial and social segregation as middle-class parents pull their children out of comprehensives, according to a major study.

The research by a leading academic also warned that the flagship Tory policy to transform the country’s schools would bring little or no improvement in pupils’ results but would lead to a “significant increase” in public spending.

Skuggutbildningsminister  Balls talar om “social apartheid”. Det är starka ord i ett land med stora erfarenheter av kolonialism och klassklyftor.

Inte oväntat tror en talesman förutbildningministeriet att allt kommer att bli jättebra och hänvisar till USA och framgångarna i Sverige:

“President Obama supports free schools in America because they have benefited the least well off the most and the evidence from Sweden shows that they raise standards for all.”

Allt var bättre förr!

Allt var bättre förr!

Gåtan Finland

Utbildning som strid

Utbildning som strid

De flesta skoldebattörer tvingas förr eller senare ta ställning till fenomenet Finland. Många inspireras av lärarnas höga status och elevernas goda prestationer – andra förfäras av traditionellt arbetssätt och statisk organisation.

Merete Mazzarella referera en internationell studie i dagens Sydsvenska (ingen länk än) och de finska  barnen beskrivs som lärda men likgiltiga när det gäller frågor som rör samhälle och politik. Hon ställer allvarliga frågor :

Hur ska ett sådant resultat förstås? Är det för att ungdomarna inte tror att de har möjlighet att påveka samhällsutvecklingen? Är det för att det finländska samhället som sådant ter sig så ospännande? Är det just därför att samhällskunskap är något som lärs ut i skolorna som det har blivit ett skolämne bland många andra, något abstrakt att vara duktig på så länge man kan betygsättas men samtidigt något osexigt som omöjligt kan intressera en personligen?

En annan paradox tycks vara att unga miljömedvetna människor samtidigt vet väldigt lite om naturen. När jag som handledare fick lärarstudenter som inte kunde skilja mellan gran och björk, men visste allt om försurning och fotosyntes – då blev jag bekymrad.

Jag får nog leta reda på den här icke namngivna studien!

Inga fler sådana nyheter tack!

Vi formas av de nyheter som sköljer över oss. Ibland förstärker händelserna vår världsbild och någon gång händer det att man blir tvungen att ompröva sin position. Dagens morgonradio innebär en påfrestning för min syn på staten som försvarare av individen.

I  Israel har en arab fällts för våldtäkt av en israelisk  kvinna. Han blev uppraggad av kvinnan och utgav sig för att vara en giftaslysten jude. När kvinnan förstår att hon blivit lurad anmäler hon araben för våldtäkt och får rätt i domstol. Skulle detta kunna ha skett i Sverige? Varför tänker jag på Billy Butt?

Länk till P1 Morgon uppdaterad

Kulturnytt rapporterar att barnpornografilagen numera även omfattar virtuella övergrepp:

Nyligen dömdes en manlig serieöversättare till dagsböter för barnporr. Det handlade om utmanande bilder med japanska mangafigurer, som alltså definieras som barnpornografi. Det är första gången någon döms i Sverige för endast tecknade bilder.
– De här bilderna innebär en kränkning av alla barn, säger Axel Peterson kansliråd på straffrättsenheten på justiedepartementet.

Länk till ljudklipp, DN, Sydsvenskan

Domen öppnar för en moralisk granskning av alla datorspel. Frågan är om domstolen vågar ge sig på litteraturens klassiker? (Platon, Nabokov?) Och varför är just den grafiska bilden straffbar?  Frågorna hopar sig och jag tror att den välmenande domstolen kommer att tvingas till en skamlig reträtt när den insett sakens komplexitet.

Om sommarens nyheter fortsätter i den här stilen kommer jag sluta som anarkoliberal rättshaverist. Det var lättare att leva på den tiden jag trodde på staten som garant för frihet och rättvisa.

Det amerikanska exemplet – federala detaljerade kursplaner

Jag är orolig för hur mediers bevakning av internationell utbildningspolitik ser ut. Det är inte många utblickar svenska folket får för presstödsmiljonerna.

New York Times beskriver regeringens arbete med att genomföra federala och mycket detaljerade kursplaner. Idag tycks varje stat ha stor frihet att utforma egna styrdokument, men nu är tiden mogen för Obama att styra upp det hela. (Länk) De 3,4 biljarderna dollar som erbjuds deltagarna ses också som en bidragande orsak till att processen går mycket snabbt.

Frågan är om de verkligen  räcker med en ny måltext och en del oroar sig för bakslag:

“I’m already watching the ravages of the recession cutting the muscle out of efforts to implement standards,” she said. “If states adopt these thoughtful new standards and don’t implement them, teachers won’t know how to meet them, yet they will be the basis on which kids are judged.”

Längtan efter likvärdighet klingar märkvärdigt välbekant. Samtidigt höjs kraven och de flesta stater verkar mer än villiga att underkasta sig den nationella detaljstyrningen.

Increasingly, national standards are seen as a way to ensure that children in all states will have access to a similar education — and that financially strapped state governments do not have to spend limited resources on developing their own standards and tests.

“We’ll have states working together for the first time on curriculum, textbooks, assessment,” said Mr. Duncan. “This will save the country billions of dollars.”

Samtidigt finns det stater som står utanför det hela. De missar miljarderna och frågan är vilket värde deras barns utbildning tillmäts?

But Mr. Stergios pointed out that the other groups had either funding from the Gates Foundation or connections to those who developed the standards.

“We’re really the only ones who had no dog in this fight,” he said.

Jag har försökt följa de engelska och kanadensiska exemplen med detaljerade kursplaner och vet att det innebär en svår prövning för oss som tror att mötet mellan lärare och elev måste innehålla ett visst mått av frihet för att bli intressant.

Honnörsorden i USA är “rigorous and coherent” och det finns en stark tilltro på kursplanernas förmåga att lyfta utbildningen,. På debattforumet Will Federal Norms Help Schools? vädras olika åsikter:

Jag är skeptisk.

Som vanligt.

Ibland blir jag trött på mig själv. Jag vill också vara så där härligt entusiastisk.

Skollag = skolkat?

Jag har blivit med modern mobiltelefon och drabbas samtidigt av dåligt samvete inför hösten. Risken är stor att mina kolleger kommer att briljera med långa citat ur den nya skollagen och jag har inte ens lärt mig den långa och pompösa titeln. Därför går jag till regeringens hemsida och försöker ladda hem lagen för att kunna smygläsa texten på stranden (en skrämmande scen – jag vet). En del av min entusiasm försvinner när jag i sökfältet skriver in “skollag” och rättstavningsprogrammet påstridigt föreslår “skolkat”.

Jag tror jag börjar med den lättlästa versionen

Skollagen som högvinst?

Skollagen som högvinst?

Att haja tugget liksom?

Det står en strid om språket och i England förfasar sig Londons borgmästare över att skolan inte bjuder hårdare motstånd mot de förflackningstendenser som finns i etniskt blandade miljöer:

Misplaced fear of interfering with self-expression has led to a damaging failure to correct pupils who communicate in an argot mixing linguistic influences from Cockney to Indian, according to a Centre for Policy Studies pamphlet commissioned by the London mayor, Boris Johnson (länk till the Guardian)

Det är en allvarlig kritik och jag är bekymrad över det retoriska greppet att spela ut självuttryck mot korrektion. Diskussionen riskerar att bli ytlig och jag känner inte igen fenomenet. Har svenska lärare en undergiven hållning till barns språk?

Jag läser Claes Fürstenbergs samling krönikor Du vet att du är från Malmö och skrattar högt över ordbok för Fridhomies (länk – läs hela!)

Det pågår massor med forskning kring det som språkvetarna kallar ”språkbruk i flerspråkiga storstadsmiljöer”. Ett par sådana ord har blivit så vedertagna att de hamnat i SAOL (”guss” som betyder flicka, ”keff” som betyder dålig).

Däremot är det väldigt lite forskning kring ”Språkbruk i enspråkiga villaområden i Västra innerstaden med särskild betoning på Fridhem och Bellevue sjösida”. Och det är naturligtvis upprörande. Hur ska vi någonsin kunna mötas om vi inte talar samma språk? Svaret är ganska enkelt. Det är bara att börja plugga. Här är en första introduktionsparlör för enspråkiga villägare där några vanligt förekommande fraser översatts till malmöitisk ungdomsdialekt.

”Älskling, köper du med dig kräftstjärtar från Johan P?”

Översättning: ”Ey, bieetch, haffa du big fat kräft AAASSES från Joe the Pimp?”

”Vi är Fridhemsbor och vi trivs mycket bra med det”.

Översättning: ”Vi är Fridhomies och det är sjukt fett. Jag svär”.

Zlatan är en av de få som har tagit steget från Rosengård till Fridhem och jag hoppas att han lyckas göra sig förstådd. Till sist handlar det nog mer om status och vilja att kommunicera än formell språkskicklighet? Och en gnutta stilkänsla…

Min dag på marknaden

Efter några timmar som blyg knalle kan vi konstatera att jag nog inte har en framtid som försäljare. Mitt bästa argument var “Kom gärna in i vår svalkande skugga” och det var ganska tamt i den mördande konkurrensen. Nu gick försäljningen bra ändå och vi kommer att kunna skicka en del pengar till vår fadderfamilj i Indien.

Jag gick en runda och konstaterade att det mesta var sig likt. Alla bilder går att förstora – en del måste förstoras!

Fast en aning varmare och dammigare.

Det var köer överallt, men det kändes tryggt att livsmedlet hade egna toaletter.

Särskilt de här korvarna vill jag inte möta i toalettkön.

Handtryckta trosor och kalsonger sålde nog ganska bra. Jag har svårt för den possessiva tonen i texterna. (Förstora och lid)

Tröjor med idolbilder funkar bra.

Tyvärr säljer tröjor med korkade texter tyvärr också bra (Förstora och liiiiid!) Vilken är värst?

Det finns många varianter och jag är lite nyfiken på vem som köper:
– DIE FACEBOOK DIE!

Just när jag börjat tappa tron på mänskligheten kommer knivmannen och återger mig hoppet. Här är det hantverk och kvalitet som gäller.

Det mest dramatiska var nog killen som försökte stjäla högvinsten från ståndet där de lottade ut motorcyklar. Jag anar en viss frustration (hur många lotter hade han köpt???) och det var nog en dålig idé från början att släpa en mc genom de trånga marknadsgatorna. Han kom inte långt.

Över nejden vilar en lätt doft av langos och från högtalarna bankas budskapet in:

– Vi använder i-n-t-e frusen langosdeg och bara äkta kaviar!

Det känns ganska trygg – även om jag inte vet vad oäkta kaviar är?

Till sist stannar jag till vid Heaven or sHells tält och kollar programmet till galan den 7/8 vid Andrarums dansbana.

FB, Hemsida till Himmelsk stödgala

En värdig avslutning på dagen.