I kväll eldar vi i en nybyggd eldgrop medan månen hänger lågt vid horisonten och ett stilla regn strilar genom lövverket. En kort stund befinner vi oss i “lägereldarnas och sagornas tid”. Magin fungerar och tillvaron är åter förtrollad.
Länk till Bröderna Lejonhjärta
Anders Mildner skriver om hur Facebook har krossat Jantelagen och gjort oss till bekräftelsesökande skrytmånsar. OK – han har mer än en poäng. Länk
Vi påverkas av våra maskiner. Frågan är på vilket sätt? I dagens Sydsvenska skriver Gary Shteyngart om sitt förhållande till sin iPhone och jag nickar igenkännande. (Länk). Skärmen har en tendens att bli verkligare än det vi brukar kalla verklighet.
Nu tråcklar en pil uppför min färgglada skärm. Den taco jag hungrar efter är 1 , 6 kilometer bort, 32 minuters promenad eller 14 minuter om jag hinner med F-tåget. Jag följer pilen i tacons riktning, jag stirrar på min Iphone på samma sätt som jag brukade stirra på mänskligheten, med intresse och förväntan.
Jag installerar något som kallas Genious och ger Apple rätt att föreslå lämpliga applikationer baserat på mina tidigare val. Eftersom jag har Skånetrafiken gissar de att jag även är intresserad av att veta vilka flygplan som passerar över mig. Snart drabbas jag av informationen att mullret i fjärran kommer från ett fraktplan på väg mot Dubai från Göteborg. (“Men vad har det för last?”)
Till sist inser jag att den här informationen inte enbart ger mig frihet och kontroll. Kanske var jag lyckligare när jag inte visst vart planen var på väg. Det gick lättare att drömma sig bort då.
Sakta börjar jag förstå vad Max Weber menade med tillvarons avförtrollning.
Ett viktigt argument för betyg är deras förmåga att förutsäga elevens möjligheter att klara framtida studier. Bilden av en hård men nödvändig rättvisa präglar urvalsprocessen till läkarutbildningen och lottningsförfarandet ses som en uppenbar orättvisa mot dem som har ansträngt sig under gymnasietiden. Dessutom gäller det att ha läst rätt ämnen för att kunna tillgodogöra sig undervisningen på det krav- och prestigefyllda programmet.
I USA är det ungefär samma mönster och blivande läkarstudenterna måste genomgå fruktade naturvetenskapliga kurserna som har ett större utslagningsvärde än de vanliga betygen och intagningstestet SAT.
For generations of pre-med students, three things have been as certain as death and taxes: organic chemistry, physics and the Medical College Admission Test, known by its dread-inducing acronym, the MCAT.
Nu visar det sig att några utbildningar har antagit studenter som saknar de här kurserna och i en studie redovisas hur de har klarat sina läkarstudier (LÄNK till NYtimes)
Vad hände? Skulle nivåerna sjunka och läkaryrkets status raseras? Det visar sig att bilden av läkaryrket förändras. Nya grupper söker till utbildningen och det är inte längre självklart att uppfylla familjetraditionen.
The study found that, by some measures, the humanities students made more sensitive doctors: they were more than twice as likely to train as psychiatrists (14 percent compared with 5.6 percent of their classmates) and somewhat more likely — though less so than Dr. Kase had expected — to go into primary care fields, like pediatrics and obstetrics and gynecology (49 percent compared with 39 percent). Conversely, they avoid some fields, like surgical subspecialties and anesthesiology.
Frågan är vilken typ av doktor vi vill möta i framtiden?
Och litar vi på att betygen sköter urvalet på ett korrekt sätt?
Jag har inga fördomar. Möjligtvis undantaget Lund. Och kanske Folkpartiet.
Matilda Gustavsson (Länk) skriver elakt och roligt om ett midsommarfirande bakom Kulturens murar:
Medan spelmännen Enåtvå bjuder upp till dans får jag ett akademikerspan: Bengt Linnér, professor emeritus i svenska, iklädd fransigt avklippta jeansshorts och friluftssandaler. Han värjer sig när Folkpartiet nämns.
– Om någon ställt till det för svensk skola är det Jan Björklund, en förfärlig soppa!
Under Bengt Westerbergs tid hade Folkpartiet sin lundensiska toppnotering (17 procent).
Sedan dess har siffran sjunkit och frisinnet bytt kläder: från att vägra dela soffa med Ian Wachtmeister till språktest som krav för svenskt medborgarskap.
I samma takt gick Lund från att älskas av humaniorastudenter och vinna Popstad-96 till att nyligen ratas som kulturhuvudstad, men få en påkostad forsknings-anläggning.
– För-fär-lig soppa!
Jag är osäker om jag klarar mig utan mina fördomar och måste nog vänja mig vid tanken på att Lund finns. Dessutom har jag lovat att inte längre håna eller demonisera folkpartiledaren.
Därför publicerar jag en liten hyllning i prideveckans anda:
På lördagen den 7/8 ska Pojkaktig orkester spela på en stödgala mot Shells gasborrning på Österlen. Som bilist har jag varit lite kluven. Är det verkligen trovärdigt att protestera mot de stora oljebolagen samtidigt som jag njuter frukterna av deras härjningar?
Kanske det är så att BP är ett ont bolag medan Shell är snällt?
Är jag bara så där omoget antikapitalistisk och vill protestera mot allt?
Är jag tillräckligt insatt i minerallagstiftningen för att ha någon åsikt?
Efter att ha lyssnat på morgonnyheterna om Shells hänsynslösa exploatering av människorna i Nigeria känns det bättre. Den tämjda och humana kapitalismen finns bara i huvudet på smarta reklammän som försöker marknadsföra bilden av ett vänligt och miljömedvetet företag. Spåren förskräcker.
Vi ses den 7/8 i Andrarum! Stödgalan börjar 12.00.
I Sverige vill vi gärna tro att skolan och förskolan betyder mycket för barnens kommande liv som vuxna. Effekterna är svåra att mäta och det finns få studier som påvisar långvariga effekter av enskilda delar av utbildning. Samtidigt resonerar vi gärna i personlighetsutvecklande termer och hoppas att skolan ska vara en del av något som skulle kunna kallas det demokratiska samhällsbyggandet.
I USA är det mer raka rör. I en studie som presenteras i New York Times (Länk) redovisas det ekonomiska utfallet av en lyckad förskoletid. Hur påverkas den framtida medelinkomsten av lärarnas kvalitet?
Resultatet är ganska svårtolkat och det finns en mängd ovissa parametrar, men den äppelkäcka slutsatsen är inte oväntat:
– Ja, utbildning lönar sig!
Frågan är om denna insikt kan påverka lärarnas löner?
Mr. Chetty and his colleagues — one of whom, Emmanuel Saez, recently won the prize for the top research economist under the age of 40 — estimate that a standout kindergarten teacher is worth about $320,000 a year. That’s the present value of the additional money that a full class of students can expect to earn over their careers. This estimate doesn’t take into account social gains, like better health and less crime.
Vem lärde dig slå kullerbyttor?
För oss som demonstrerade mot USA:s krig i Vietnam kommer det alltid finnas ett lite grumligt stänk av anti-amerikanism i botten av vår världsbild. Samtidigt är vi uppfödda med amerikansk kultur och jag skulle nog beskriva mig som ohjälpligt kluven i förhållande till det stora landet i väst.
Jag håller på att ramla av solstolen när jag lyssnar på ett reportage i Studio Ett om situationen för barnfamiljer i New York. De privata skolorna är svindyra, men det finns en genväg för ambitiösa föräldrar som vill sina barns bästa. De privata företagen förbereder fyraåringar inför antagningsproven till de bästa kommunala förskolorna skär guld och debiterar uppåt 1000:- i timmen. Medelklassföräldrarna skyr inga medel när det gäller att se till de egna barnens intressen.
Suck.
I Sverige tror vi att staten skapar rättvisa genom att uppmuntra friskolor.
Livet är ett stort prov?
Att hålla på med bloggeri innebär en form av lättsinnigt arbete. Vad ska jag skriva om? Vad vill folk läsa? Måste jag ha ett budskap eller i alla fall en poäng? Varför skulle någon vettig människa vara intresserad av mina tankar?
Lars Ekborgs utskällning av Beppe Wolgers sätter allt på sin spets. Vad är det här med kreativitet egentligen?
Beppe Wolgers – Ridåöverhalningen
– Dra ner byxorna och visa talangen!
Kanske blir svärtan en aning mer uthärdlig när man vet att det är Beppe själv som skrivit texten?
Vi diskuterar mål och skolprestationer, metoder och ansvarsfördelning. Det känns tryggt att beskriva uppdraget och inför terminsstarten tror jag att en hel del kolleger kommer att försöka prata sig samman inför mötet med eleverna om vad de ska uppnå. Här kommer inte knusslas med tydlighet och kravnivåer.
Bakom den här blanka fasaden av rationalitet finns en annan verklighet. Rädda barn och lärare som vill bli sedda en kort sekund utan att känna skräck.
Olle Adolphson beskriver det minsta djurets vardag med hjälp av Beppe Wolgers text:
Olle Adolphson – Okända Djur
Det minsta djur som funnits var så litet,
så magert och så tunt och ruskigt slitet.
Det var en fnill, som som var så svår att finna,
att en bacill kunde be den försvinna.
Han var så liten att hans huvud värkte,
men glad ändå om någon honom märkte
Någon har haft roligt med Photoshop:
Jag undrar över vem som spelar det väldigt ostyriga pianot?
Inspirerad åker jag till kyrkan i Ravlunda och letar reda på Olle Adolphsons gravsten omgiven av lavendel.
Anna Hellsten (länk) är ungefär lika fascinerad av Man men som jag. Skillnaden är att hon har tillgång till de nya avsnitten från fjärde säsongen och jag sitter i en sommarstuga med boxen.
Männen kämpar på och är väl som män är mest – även om reklambyråmiljön i New York förstärker en del traditionella manliga mönster. Visst är det en provkarta på intressanta karaktärer, men seriens verkliga huvudperson är Don Drapers ständigt bedragna frustrerade hemmafru.
Själv blir jag alltmer fascinerad av January Jones frustrerade figur Betty (bilden). Vid fjärde säsongens start är hon mer martyrbenägen än någonsin, och så frostig mot sina barn att man bokstavligen ryser. Hennes nya svärmor klagar: ”Those children are terrified of her. She’s a silly woman”. Dum är hon inte, men svårgripbar: närmast omöjlig att ta till sitt hjärta hur genuint synd det än är om henne. Vad gäller skaparen Matt Weiner kan jag inte bestämma mig för om han bara hatar välsituerade och lågstimulerade hemmafruar eller faktiskt skrivit den mest komplicerade karaktären i modern tv.
Tysta tankar 