Uppdatering – jag har skrivit en fortsättning under kommentar. Långt.
män i förskolan – kartläggning oh analys av insatser
;
Jag fortsätter att läsa Skolverkets rapport om rekrytering av män till förskolan. Varför har Norge lyckats där Sverige misslyckats. Rapportförfattarna har en vag förklaring:

De har alltså använt “medierna” och dessutom på ett “medvetet sätt”! (Varför har ingen tänkt på det i Sverige?)

Referensen som styrker påståendet är Marie Nordbergs avhandling från 2005. Det finns modernare forskning som dessutom utgår från norska förhållanden.

Även detta påstående saknar aktuell referens. Jag är lite förvånad över att inte experterna satt sig in i de tyska tandemstudierna eller det rikliga och motsägelsefulla materialet på hemsidan. Enskilda studier med enskilda män är inte en bra grund för att beskriva de komplicerade processerna. Jag skulle önska att frågan avideologiserades och att myndigheten vågade lita på att de förhandlingar som ständigt pågår om tolkningen av professionen sker under värdiga former. Det är minst lika farligt att romantisera männen som förändringsagenter som att tvinga in dem i en traditionell kvinnligt kodad yrkesroll.
Sådant arbetar vi med under förskollärarutbildningen. Hur begränsar vi varandra? Hur uppmuntrar och utmanar vi varandra?
Frågan om sterotypisering tycks vara central och utredarna återkommer till denna vinkel. Jag menar att denna diskussion inte ingick i deras uppdrag, som handlade om att föreslå åtgärder.