Genusvetarhatet på Svenska dagbladet

Genus

genushat (debatten i pdf-form – läs bakifrån)

Jag har en lite underlig position och är därför en aning svävande i den debatt om genusvetenskap som rasar på Svd utifrån Tanja Bergkvists artikel. Min bakgrund som man i förskolan gör att jag har stött på en hel del underligheter i feminismens och genusvetenskapens namn. Jag har upprepade gånger kritiserat genuspedagogiken för att vara normativ och kompensatorisk. Just nu jobbar jag med att rekrytera män till lärarutbildning och det blir ett ganska meningslöst projekt om könsskillnader i grunden ses som obehagliga och farliga sociala konstruktioner.

Se länkar under Genus

Egentligen borde jag glädjas över att debatten äntligen kommit igång – men sen läser jag igenom inläggen en gång till och upptäcker att det är ingen debatt. Genusvetarna har dragit sig undan och låter det hela blåsa över.

Jag förstår dem – tonläget är uppskruvat i falsett och argumenten ofta en blandning av naiv puristisk vetenskaplighet (empirism-positivismen) och allmänt revanschistiska hatutbrott mot sossesverige. Ur detta kan inget gott komma.

vinoud

Mitt liv som IT-entusiast 2

Är IT ett perspektiv eller ett innehåll? Sådana underliga frågor uppstår när lärarutbildare försöker beskriva vad blivande lärare ska kunna. Begreppet digital kompetens glider mellan fingrarna och vi famlar efter sätt att göra utbildningen modern.

Under tiden förändras världen snabbt och själva diskussionen riskerar att bli föråldrad innan orden har lämnat munnarna.

“Vägen till skriftliga omdömen”

Den 9/3 kommer Anne-Marie Körlings bok Vägen till skriftliga omdömen ut. Redan nu går det att smygläsa och ladda hem avsnitt från det stora förlaget!

Länk

Om boken är hälften så bra som hennes blogg (och det är den – det vet jag) så är alla läsare att gratulera!

Billig är den också.

Mitt liv som IT-entusiast

Jag kommer från en inspirerande LTIC-föreläsning om PC-tablets och smartboard. Anna från Nacka berättar om hur alla barnen har egna datorer och vilka vinster de gör genom denna investering. Samtidigt diskuterar mina kolleger vad en nyexaminerad lärare måste kunna och det är svårt att inte drunkna i den tekniska aspekten.

Då hittar jag länken hos Anne-Marie till en verkligt rolig demonstration av smartboardens möjligheter och plötsligt känns de tekniska svårigheterna mer uthärdliga.

smart

Malmös skarpaste hjärnor slår till?

Reepalus förslag om att låta elever betygsätta lärare drar igång och i papperstidningen läser jag vad det är för påståenden som enkäten bygger på. Metodologiskt är det underligt och jag tror varken att avsändaren eller de svarande förstår vad det är som efterfrågas.

Min lärare bryr sig lika mycket om vad jag lärt mig på annat sätt än i skolan

Om läraren varken bryr sig om vad eleven lärt sig hemma eller i skolan – då ska eleven ge betyget 5 (jag håller med fullständigt – glad gubbe)

Min lärare tycker att elever och lärare är lika viktiga

Om läraren tycker att eleverna är mycket viktigare – då bör eleven sätta en 1 (håller inte alls med – sur gubbe)

Suck. Detta var värre än jag trodde.

Att vara lärare är en utsatt position

Två nyheter korsar varandra. Länk.

Mittuniversitetet har infört förbud mot att spela in ljud och bild på föreläsningarna. Universitetsledningen har vidtagit åtgärden på grund av lärarnas rädsla att hamna på Youtube. På den populära internetsajten finns mängder av roliga och ibland pinsamma filmsnuttar att beskåda, dock inga med Mittuniversitetets personal.

Den andra handlar om den amerikanska trenden att studenter betygsätter lärare på webbplatsen Studenter tycker till.

Syftet med StudenterTyckerTill.se är att erbjuda studenter oberoende vägledning och möjlighet att göra sina röster hörda.

Jag sitter och försöker förbereda en föreläsning om spel och inser att materialet håller på att växa mig över huvudet och att en del av de 300 studenterna kommer att bli besvikna.

Den grupp som inte har läst igenom de anvisade kunskapsöversikterna undrar antagligen varför jag inte sammanfattar dessa. Bilden av läraren som vägvisare och underlättare är djupt förankrad i studentgruppen. Så antagligen kommer jag att läsa högt ur Medierådets och Ungdomsstyrelsens rapporter.

Den grupp som har läst rapporterna undrar antagligen varför jag ska tala om det som de redan har läst sig till. De förväntar sig en knivskarp och personlig analys som vi utvecklar tillsammans i dialog. Så antagligen kommer jag att försöka föra någon form av samtal trots att flertalet inte känner sig delaktiga.

En tredje grupp är mer nyttoinriktade och mäter en föreläsnings värde i förhållande till dessa användbarhet vid tentan. Då kan jag använda tiden till att ge vinkar om hur examinationen ser ut och hur svaren bedöms.

En fjärde grupp är experter på ämnet och undrar antagligen hur någon som inte ens har tagit sig upp till level 30 i World of Warcraft vågar uttala sig i ämnet. Super Mario och Wiigolf är inga tunga meriter.

Det går säkert att hitta andra grupper jag kommer att göra besvikna – storföreläsningsformen har sina begränsningar och ofta undrar jag om det är försvarbart att samla så många studenter under så storslagna förespeglingar.

Poängen är att jag som lärare måste skiljas från min längtan efter den perfekta utvärderingen. Mina kunskaper om vem studenten är och vad hon behöver är bristfälliga och tanken på att göra alla nöjda riskerar att bli ett omöjligt och kvävande krav. Om jag därtill antyder att många lärare lider av narcissistiska drag och är mycket beroende av bekräftelse så har jag inte sagt för mycket.

Betygsatt och uthängd på Youtube samlar jag ihop resterna av mitt självförtroende och går vidare. Det är aldrig för sent att ge upp.

Tack Elza för tipset


Tidningen Förskolan och genuspedagogik

I senaste numret av Tidningen Förskolan (ingen länk) finns en märklig artikel om genuspedagogik som beskriver doktoranden Annette Hellmans arbete kring sambandet mellan genus och lokaler. Mellan de goda råden om observationer och analysera hoppar jag till inför den oblyga normativiteten.

ros2“Lokalernas utformning betyder inte att Anette tycker att förskolans tradition med en hemlik miljö behöver vara något negativt ur ett genusperspektiv”

Även med en dubbel negation är det svårt att inte se detta som en hyllning till de stolta kvinnligt kodade rötterna.

Vi som ser “hemlikheten” som en besvärande omständighet – hur ska vi beskrivas? Störande moment i trivseln?

Den retoriska frågan om “Varför skulle inte detta kunna vara bra?” antyder i mina öron att forskaren bedriver en kampanj för något som ligger nära de privata intressena. I en tid när heminredingsprogrammen breder ut sig är det väl rimligt att även genusforskaren får dra sitt strå till stacken.

“Förskolan ses ofta som en kvinnlig miljö”

Passiva verbformer används som härskarteknik när subjektet inte vill tala rakt ut. Jag skulle uppskatta om Hellman tog ställning till påståendet.

“Hos vissa finns det en tanke om att denna kvinnlighet behöver kompenseras med män – gärna manliga män”

Vilka “vissa” är det som är så föraktliga att Hellman inte ens vill ta deras namn i munnen utan nöjer sig med att förlöjliga dem genom att tillmäta dem förvrängda kompensatoriska teorier?

“Risken finns då att det bara förstärker könsrollerna hos personalen”

Ja – med en kompensatorisk hållning och statisk syn på genus är risken stor för detta.

Men utifrån ett konflikt- och utvecklingsperspektiv med tydliga positioner och gemensamma diskussioner är chansen stor att det faktiskt går att förändra bilden av förskolan som en statisk omsorgskultur, präglad av traditionella kvinnliga värderingar.

Under tiden marginaliseras de män som försöker tränga sig in i förskolan. I Hellmans världbild är förskolan inte könsneutral – det är kolonialiserad mark värd att bevaka mot inkräktare.

Det är något väldigt tryggt med det här förhållningssättet.

Digital kompetens och HUT

Man vill inte verka gnällig.

Man vill vara positiv.

Man ska vara tacksam att man har jobb.

Man ska veta att det finns många som har det värre.

Man ska inte använda ordet “man” i onödan – om man inte försöker dölja vem det egentligen är som bär fram åsikten.

Så…

Jag har tidigare kritiserat Lärarutbildningsutredningens HUT:s syn på IT-frågor och känt mig ganska ensam i mina bekymmer. Därför är det skönt att läs Umeås remissvar.
Länk

hogskola1

Nu har jag stora förhoppningar om att Malmö högskola lyckas formulera sig lika väl.

Bekräftelse och synliggörande

Att vara lärare innebär många möten och ibland undrar jag vem alla dessa studenter är som flimrar förbi i listor och vid föreläsningar. Namn, ansikten och bakom bokstäverna liv fyllda av erfarenheter och förhoppningar.

Jag använder wordle för att synliggöra dem och försöker se mönster i molnet av namn.

buv08

Nästa steg är att jag försöker koppla samman namnen med de sociologiska moln som Palme och Broady använder för att beskriva olika studentgrupper.

Länk (läs rapporten så förstår du de klickbara graferna!)

moln1

Var placerar sig de olika utbildningarna på denna karta?

moln2