Om barns utemiljö – bra av Fredrika Mårtensson i @sydsvenskan http://t.co/KB4rEoTtXr pic.twitter.com/2OYi7FjFMo
— Mats Olsson (@tystatankar) June 23, 2015
Häpp!
1
It’s not unusual to have childcare staff say to me: “We offer cuddles if a child asks for them, but only when they initiate it.” That sounds positive, because it sounds like the child is in control. The risk is that a child learns that when they are in emotional pain, no-one is on hand to offer comfort unsolicited. They can end up feeling ignored and isolated, even though that is not what we intended.
Leker män och kvinnor på olika sätt med barn? Ny forskning föreslår nytt sätt att värdera föräldrars relation till barn – relevant i förskolan?
http://www.wsj.com/articles/what-dads-play-does-for-kids-1434476561
Är det så att pappans lek med barnen har skett på moderns villkor? På något sätt har hon haft tolkningsföreträdet när det gäller vad barnet behöver.
Jag anar att den här typen av forskning inte är populär i Sverige. Risken finns att den uppfattas som essentialistisk och jag hör protesterna från dem som prioriterar kampen mot könsmönstren.
Om någon undrar är det naturligtvis möjligt för män och kvinnor att röra sig mellan de olika positionerna – men idag är den traditionella fadersrollen obemannad.
Jag skulle så gärna vilja se en svensk version i förskolemiljö.
Jag är lite förvånad över att Lärarnas tidning tar in den här oblyga självreklamen för Jörgen Lundälvs bok. Dessutom tycker jag att råden är banala (mer etik och reflektion). Trots de goda avsikterna riskerar den här typen av texter att motverka sitt syfte.
Enligt mig lär man sig att hantera de här komplexa frågorna genom att deltaga. Ett bra sätt är att moderera forum. I min sociokulturella värld uppfostrar vi varandra.
I Lundälvs text är medier ett problem som ska hanteras. Kanske erbjuder regeletiken och tidigare rättsfall någon form av lösning? Jag hade önskat ett mindre moraliserande och alarmistiskt anslag.
Förskolan.se är en bra plats att träna på.
Uppdatering – jag kollar innehållsförteckningen. Det ser spännande ut. Jag kanske måste läsa boken.
Jag har inte läst. Men är i princip för forskning.
Det är synd om elitens barn. Eller inte.
Play time is over, but did it ever begin? If these students have the kind of parents featured in the Financial Times last month, perhaps not. The article marked a new form of employment: the nursery consultant. These people, who charge from £290 an hour, must find a nursery that will put their clients’ toddlers on the right track to an elite university.
They spoke of parents who had already decided that their six-month-old son would go to Cambridge then Deutsche Bank, or whose two-year-old daughter “had a tutor for two afternoons a week (to keep on top of maths and literacy) as well as weekly phonics and reading classes, drama, piano, beginner French and swimming. They were considering adding Mandarin and Spanish. ‘The little girl was so exhausted and on edge she was terrified of opening her mouth.’”
In New York, playdate coaches charging $450 an hour train small children in the social skills that might help secure their admission to the most prestigious private schools. They are taught to hide traits that could suggest they’re on the autistic spectrum, which might reduce their chances of selection.