Allvarligt talat – det här med akademisering…

stenIdag har jag har försökt handleda 25 blivande lärare inför deras första examinationuppgift som är en sammanfattning av kursens olika moment. Det är en hemtenta och de har haft nio veckor på sig att fundera över frågorna. En stor del av studenterna kommer direkt från gymnasiet och vi försöker övertyga dem om att det är stor skillnad gentemot högskolevärlden där kraven sägs vara helt annorlunda.

Jag tror att frågorna är lagom utmanande och ställer ganska höga krav på eget tänkande – samtidigt ska den här texten vara ett första steg mot det som ska bli deras examensarbete om tre år. Studenterna förväntas anpassa sig till det som vi lärare kallar akademiskt skrivande med allt vad det innebär av formalia och referenshantering. En positiv beskrivning är att vi försöker lära dem reflektionens och argumentationens ädla konst.

Uppgiften handlar delvis om vilka faktorer som styr barns utveckling och klasstillhörighetens betydelse för lärandet utifrån begreppet “En skola för alla”.

23 av 25 studenter är de första i sin familj som läser på högskola.  Det betyder att de inte kan gå till sina föräldrar och be om hjälp när det kör ihop sig. Plötsligt förstår jag att Malmö högskolas ambition med breddad intagning faktiskt innebär att vi möter studenter utan studietradition. Det är en stor utmaning att bereda plats för deras erfarenheter inom högskolan ramar. Många kommer med underliga frågor som:
– Får man skriva “jag”?
– Får man tänka själv?
– Måste man använda svåra ord?

Jag inser att vi har lyckats skrämma upp studenterna rejält och att en stor del av deras energi går åt till att försöka förstå vad som är tillåtet.

Vill jag vara en del av den här disciplineringen? Mina försök att förklara begreppet “dold läroplan” blir obehagligt självironiska när jag tänker på vad det är vi utsätter studenterna för. Jag vill gärna tro att sorteringen av studenterna är nödvändig för att bevara läraryrkets status – men innerst inne är jag orolig över att det är fel studenter vi sorterar bort.

I min mardröm belönar vi de lydiga som lyckas låtsas att de tänker självständigt – på våra villkor.

I en tidigare tråd diskuterade vi betydelsen av föräldrarnas utbildning när det gäller barns prestation i matematik i årskurs tre. Mitt antagande är att detsamma gäller för högskolestudier. Plötsligt ser jag vilket stort äventyr en klassresa egentligen är.

Jag vet – vi träffas och hackar på skolan!

SNS ordnar debatt och det verkar vara ett glatt gäng som tar chansen att vädra sina fördomar om den dåliga svenska skolan. Med denna utgångspunkt riskerar debatten att bli en uppvisning i förutsägbart gnäll:

Länk

Under lång tid har skolan varit en samhällsinstitution som Sverige varit stolt över – nu är den i kris. Idag premieras Internetkunskaper och självständigt arbete till förmån för lärarledd lästräning, begreppsutveckling, gradvis bättre språkbehandling, inlärning av faktakunskaper och koncentrationsförmåga. Resultatet av denna förändring stavas skolor med allt sämre kvalitet och elever med allt sämre betyg, och de värst drabbade är som alltid elever med särskilda behov. I förlängningen misslyckas således skolan med att utjämna olika livsvillkor och förebygga utanförskap.

Medverkande
Bengt Göransson
, folkbildare och f d utbildningsminister (S)
Hans Albin Larsson, överdirektör, Skolinspektionen
Inger Enkvist, professor, Lunds universitet
Leif Alsheimer, författare och frilansande kulturskribent
PM Nilsson, vd, chefredaktör och ansvarig utgivare, Newsmill

Samtalet leds av Lars Pålsson Syll, professor i samhällskunskap, Malmö högskola

När det gäller den här typen av debatter förstår jag att forskare tvekar att ställa upp.

hacka

Min proletära ungdom

Vi diskuterar identitetsutveckling och frågan om klassbakgrundens betydelse för framtida yrkesval. I den socialdemokratiska mytologin är vi fria att göra klassresor där vi av egen kraft lyfter oss från den miljö vi formats i. De flesta sociologiska studier är ganska cyniska och bevisar ofta kraften i den sortering som finns inbyggd i samhällets struktur. Utbildningsframgång och gymnasieval hänger starkt samman med föräldrars inkomst och utbildningsbakgrund. Skolans försök att dölja detta är en kamp mot väderkvarnar och lägger ett orimligt stort ansvar på den enskilde lärarens axlar.

Skolverket har upptäckt detta och beskriver förhållandena med bedövande klarsyn. Kanske var skilsmässan från Skolinspektionen nödvändig för att den här typen av analyser skulle kunna skrivas

Vad påverkar resultaten i svensk grundskola

Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? Kunskapsöversikt om betydelsen av olika faktorer.
Skolverket har i en omfattande kunskapsöversikt kartlagt orsakerna till de försämrade skolresultaten i svensk grundskola.

Länk

Själv försjunker jag i mina två studiebesök i den proletära världen. Som artonåring sommarjobbade jag på tvätten i Arlöv. För mig var det de längsta sex veckorna av mitt liv och  enbart tanken på att jag snart skulle återvända till skolans trygga värld  fick mig att stå ut. Andra sommarvikarier var överlyckliga över att få ett jobb – deras föräldrar hade jobbat där i 30 år och nu såg de fram emot att göra detsamma.

Den andra djupdykningen var ett sommarjobb som tågstädare på SJ. Jag hade tagit studenten och var därigenom en suspekt typ:
– Ju mer man läser, desto dummare blir man.
Det var ganska slitsamt men det fanns olika typer av arbetsuppgifter. Att fylla på vattenkaraffer var enkelt och inbjöd till att fuska (man behövde inte tömma ut a-l-l-t vatten).Den beryktade “trattaturen” var ökänd och få akademiker tog sig igenom den med bevarad stolthet. På den tiden fanns det sittvagnar av typ B7 med torrtoaletter (ett hål rakt ner mot banan) och jag ska inte gå in på detaljer när det gäller svårigheterna att hålla dessa öppningar mot evigheten rena.

B7 sittvagn

B7 sittvagn

Bild från Järnväg.net

Mona på defensiven i skolfrågan

Socialdemokratin försöker skydda sig mot attacker från Björklund genom att mumla om kunskaper och prov.

– Det får vara slut med att socialdemokrater hoppar högt när någon säger att kunskap är viktigt. Man måste ha prov och man måste utvärdera barnen för deras egen skull och för föräldrarnas. Dock inte i ettan.

Kanske är det orimligt att Mona ska tala om v-a-d det är för kunskaper hon tycker är viktiga – men nog måste det vara ett minimikrav att förstå skillnaden mellan att utvärdera barnet och dess prestationer?

Länk

mm

Jag och min lärarkavaj

Modemagasinet Stil sänds på lördagsmorgonen och Susanne Ljung gör ett bra program som väcker mitt intresse för klädernas betydelse.  Veckans avsnitt handlar om Woody Allen som stilikon och jag medger motvilligt att jag är under påverkan. Min slitna bruna manchesterkavaj med skinnkrage och armbågslappar är nog en perfekt identitetsskapare för en lagom nonchalant universitetsadjunkt.

Länk läs

Lyssna

Norsk text om engelskt misslyckande

Jag bevakar Skolporten som bevakar norska tidningar som läser engelska tidningar – det är ett annorlunda sätt att bedriva utbildningspolitik. Men här i Sverige älskar alla nationella prov och okritiskheten inför läsa-skriva-räknaideologin är skrämmande.

Rapporten, som omtales som den største uavhengige gjennomgangen av britisk grunnskoleundervisning på 40 år, slakter den britiske skolepolitikken under Labour-regjeringen, skriver The Guardian.

Skolehverdagen blir i altfor stor grad detaljstyrt fra sentralt hold, og et sterkt fokus på lesing, skriving og matte har ført til at pensum er blitt snevrere enn i Victoria-tiden, noe som har gått ut over fag som historie, musikk og språk, heter det.

Läs mer

lr

Att ligga i Borås?

b 004

I Skåne talar vi om att “ligga i Lund” och menar då studenter som befinner sig i ett tillstånd av studier och festande som ofta tenderar att bli ganska långdraget. Statyn utanför högskolan i Borås kanske förställer en ovanligt lugn student – men jag tror inte man talar om att “ligga i Borås” på samma sätt. Jag gillat statyn och tycker att det verkar vara en ganska avslappnad stämning på högskolan.

Jag var inbjuden av det manliga nätverket för att tala på en konferens om män i skola och förskola. Samtidigt passade vi på att prata om nätverkstanken – hur gör man för att skapa kontinuitet på en lärarutbildning? Jag behöver inspiration och är jättetacksam mot Fredric  Gieth och studenterna för att jag fick komma.

Ämnet är känsligt och alla som beträder fältet riskerar att bli avslöjade som essentialister om vi talar om manlighet i allt för romantiserande drag. Samtidigt blir det väldigt underligt om vi undviker att beröra frågan om vad det är för kvaliteter som männen egentligen förväntas tillföra?

Min utgångspunkt är oblygt privat och jag försöker göra en berättelse av hur mina tankar om manlighet har konstruerats. Jag märker att åhörarna blir förvirrade och mitt teoretiska lättsinne irriterar dem som är vana vid akademiens positioneringar. Är det verkligen möjligt att byta åsikt mitt under en föreläsning? Kan jag vara medveten om att genus är en social konstruktion och ändå förhålla mig så positiv till dessa energigivande mönster? Könsroller är ju onda och enligt läroplanen ska vi m-o-t-v-e-r-k-a dem.

Som tur är kommer professor Elisabet Öhrn efter mig och ställer skåpen på rätt plats igen. Jag förstår att Bertill Nordahl inte är särskilt populär i göteborgska genuskretsar och Elisabet citerar med avsmak:
– Männen som kommer in på förskolan förgiftas av östrogenångorna (“och riskerar att förvandlas till slappetasker”) Det sistnämnda ville Elisabet inte citera utan valde att med bibehållen värdighet och göteborgsk elegans beskriva som ” bli ifrågasatta i sin manlighet”.

Om någon som var där läser detta är jag nyfiken på hur ni tänker – så känner jag ofta efter en föreläsning.

Den sär-skilda skolan

Våra studenter brottas med begreppet “En skola för alla”. När resten av världen går mot inkludering i skolan – då trampar Sverige under Björklund åt det motsatta hållet och utsätter de annorlunda barnen för en allt mer oblyg exkludering.

Se programmet Uppdrag granskning om Den särskilda skolan!

Gör det noga!

SvD följer upp

De tystlåtna forskarna

d1

Hur recenserar man en debatt? Jag var väldigt förväntansfull inför diskussionen på Malmö högskola som enligt inbjudan skulle handla om varför forskarna inte delar i den politiska debatten om skolans framtid.

Bengt Persson från högskolan i Borås har skrivit en kraftfull artikel i GP som beskriver forskarsamhällets försiktiga hållning som ett resultat av bidragsberoende. Osjälvständigheten är då ett moraliskt problem och om de som utger sig för att vara objektiva och reflekterande i själva verket är ängsliga opportunister har vi ett allvarligt dilemma. Detta tema berördes sparsamt i debatten.

Lärarutbildningens dekan Johan Elmfeldt menade att man kan faktiskt hålla med Björklund – även som intellektuell (VSB)! Förhållandet mellan vetenskap, ideologi och makt diskuterades inte. Marxismen är nog död och tyvärr tog den med sig förmågan till kritisk analys av den egna verksamheten.

Ingegerd Tallberg Broman beskrev den tveksamhet som akademiker känner inför det snabba tempot i medierna och att en del av tystnaden kan bero på att det enbart finns 100 professorer inom pedagogiken. Kanske är det förmätet att ställa krav på högre grad av offentlighet från dessa hundra, men idag är det enbart två som väljer att öppet ställa sig utanför gemenskapen (Scherp och Kroksmark). Vilket pris har de fått betala för sina kritiska uttalanden? Vilka belöningssystem finns inbyggda under ytan? Vem kan tyda syltburkens (Vetenskapsrådets) logik?

Talet om “den mediala logiken” är ett försåtligt sätt att göra sig själv till offer. Idag finns det ingen anledning att truga och fjäska för debattredaktörer. Särskilt inte på en högskola som har 15 informatörer anställda som kan hjälpa de försiktiga forskarna att föra ut sitt budskap.

Historieprofessorn Mats Greiff lyckades med ett nödrop avhålla sig från att nedvärdera den pedagogiska forskningen – grattis!

Magnus Jiborn från Sydsvenskan försökte förklara hur en debattredaktion fungerar och att det finns vissa former som skiljer sig från det akademiska språket. En tidning är nyhetsdriven och en redaktör söker det som väcker debatt. Jag har goda erfarenheter av att samarbeta med journalister som kan hjälpa till att förtydliga budskapet.

De fackliga representanterna från LR och LF ville nog hellre prata om andra saker. Det råder ingen brist på käpphästar.

Debattledaren Lars Mogensen höll ihop det väl. Samtidigt som det bakomliggande ljuset avtog framträdde  debattdeltagarnas ansikten och åsikter tydligare.

Jag undrar vad Christer tycker?

d2