Anna Sundman Marknäs skriver på SOS om attackerna mot den svenska skolan.
Hon utgår från Hargeaves och beskriver erfarenheterna från Ontario då ett fungerande decentraliserat skolsystem detaljreglerades i slutet av 1990-talet. Jag menar att det är ytterst likartade förhållande och att vi har mycket att lära av de de här striderna. I Toronto strejkade lärarna för rätten att påverka undervisningen.
En klassisk del av varje malmöbarns skolgång är skåneresan som vanligtvis görs i årskurs tre. Ett av barnen från förorten undrar varför just Ali har så många och stora stenar. Det är orättvist mot Muhammed.
Läs mer om Ales stenar
Kanske behöver religions- och historieämnenas kursplaner föras samman om barnen ska få någon form av känsla för bygden.
På Skolverkets hemsida finns utkast till nya kursplaner. Länk
Kunskapskrav för betyget A i slutet av årskurs 6
Eleven kan delta med sång och på olika instrument i ensemblespel i några olika genrer. I sitt musicerande klarar eleven en melodi- och basstämma, rytm och ackords- byten i puls samt använder de musikaliska begrepp och symboler som behövs för kommunikationen kring musicerandet Sången eller spel på något instrument utför eleven uttrycksfullt med en utvecklad teknik eller har en bredd på flera olika instru- ment som möjliggör att anpassa musicerandet till musikens karaktär.
Eleven skapar musik genom att välja och kombinera olika musikaliska byggstenar till nya uttryck för att med hjälp av röst, instrument, rörelse eller digitala verktyg uttrycka och utveckla musikaliska tankar och idéer. Eleven kan även ge enklare omdömen grundade på egna och givna kriterier om sitt eget och andras musicerande och musikskapande.
Eleven ger uttryck för hur egna musikaliska upplevelser påverkar kropp, tankar eller känslor samt kan beskriva konsekvenser av musikens påverkan på människan i olika situationer. Eleven beskriver skillnader mellan olika instrument samt kan urskilja musikaliska karaktärsdrag i några olika genrer.
Jag förutsätter att landets barn får ta del av en undervisning som ger dem förutsättning att uppnå de här storslagna målen. Kanske kommer det att behöva utbildas och anställas en hel del musiklärare. Alternativet är att vidareutbilda alla de lärare som bär upp musikämnet i förskola och grubdskolans tidiga år.
Christer och jag var på samma seminarium med Roger Klinth. Mitt kritiska bloggjag är på semester (kanske beroende på att jag håller med Roger i allt väsentligt) Därför hänvisar jag till Christermagister och diskussionen om Kön och utbildningsframgång.
Frågan är :
– När blev det ett problem att pojkar inte längre kan hävda sig inom utbildningsvärlden?
En högre makt
Jag vaknar till en bekymrad Jan Björklund på radion. Det är förslaget om ny kursplan för religionsämnet som stör utbildningsministerns nattsömn (jag hittar på!).
Tanken på att svenska barn i framtiden inte skall veta varför vi firar jul kanske kan verka skrämmande – men utifrån min erfarenhet som mentor i en borgerligt styrd kranskommun till Malmö kan jag lugna ministern:
– Det är ingen fara! Traditionen att beskriva Jesus liv är starkt förankrad och jag har sett v-ä-l-d-i-g-t många faktaspäckade lektioner om de bibliska berättelserna.
Alltför många.
Lärarutbildningsutredningen föreslår fyra skilda lärarexamina. Det betyder att fyra nya examensordningar (eller examensbeskrivningar som det nu kallas) måste skrivas fram innan kursplanearbetet kan sättas igång.
Det är ett viktigt arbete och här utövas kanske den verkliga makten över hur propositionen ska påverka landets lärarutbildningar. Gruppen verkar vara sammansatt av erfarna skolmänniskor och de flesta namnen är kompetenta och välbekanta i högskolevärlden (säger i alla fall min biträdande områdeschef)
Dock undrar jag över vem som bevakar förskoleperspektivet? Om vi ska arbeta med en särskild förskollärarexamen borde det finnas personer med tydlig förankring i förskolans tradition.
Jag letar på regeringens hemsida, men hittar inte namnen på gruppmedlemmarna. Man kan inte få allt.
Det finns ett förslag om att göra historieundervisningen mer nutidsanknuten och relevant när det gäller att skapa förståelse för dagens samhälle. En kursplaneöversyn är aktuell och min kollega Per Eliasson är delaktig. Länk
Lundaprofessorn Dick Harrisson rasar i Expressen:
Medeltidens och den tidigmoderna erans politiska, ekonomiska och sociala historia är minst lika väsentlig att studera, förutsatt att vi verkligen har pretentioner på att förstå nutidens samhälle. En medborgare i Sverige bör känna till hur och när riket växte fram, varför vi har kungar och drottningar, varför kulturlandskapet präglas av sockenkyrkor, varför nationsgränserna ser ut som de gör, och så vidare. Att servera allt detta som ett fait accompli till elever vars undervisning i historia begränsas till redogörelser för industrialiseringen, imperialismen och 1900-talet, samt till flummiga och relativistiska diskussioner om historiebruk, är lika vansinnigt som att ersätta undervisningen i matematik, teknik och biologi med ett par telefonnummer till supporttjänster och ägna resten av timmarna till att diskutera den övergripande synen på siffror, maskiner, människor och djur.
Jag kanske borde ha en åsikt i frågan men just nu känner jag mig en aning vilsen. Hur är det poliserna säger i USA:
– You´ve got the right to remain silent, but everything you say can, and will be used against you!
Jag frågar publiken!
Uppdatering:
Jag tänkte skriva något allvarligt om hur högskolevärlden förhåller sig till lärarutbildningspropositionen. Vi samlas i aulan och försöker tyda de motsägelsefulla direktiven. Utbildningsledare Anders Olsson sprider lugn och förtröstan i församlingen. Lärosätena ska söka examensrätt och det handlar om överlevnad. En del principer måste troligtvis överges för att tillfredställa de tillståndsgivande myndigheterna. De flesta av oss lämnar mötet med en känsla av tillförsikt.
Min koncentrationen är lite svävande och jag kan inte låta bli att snegla på ett engelskt teveprogram om pinsamma husdjur. TV4 har en förmåga att plocka godbitarna.
En klen matte bekymrar sig över jättehunden Badger som inte kan låta bli att försöka sätta på (humping) ljudteknikern Vickis ben. Värre är det med den släthåriga taxen Mr Darcy som envisas att äta upp sitt eget bajs.
Jag borde verkligen se mindre på teve. På alla hjärtans dag måste det finnas andra ämnen att skriva om.
I en annan tråd diskuterar Plura och jag förslaget (?) om antagningsprov för blivande lärare. Propositionen om ny lärarutbildning är en aning svävande och jag ser både praktiska (tidpunkten?) och etiska (vad är det vi mäter?) problem.
Samtidigt är det viktigt att diskutera andra former av urval än betyg och vi är överens om att det är en central kompetens att kunna fånga barns intresse. Jag kallar det “berättande kompetens” och menar att det bör vara ett centralt moment under lärarutbildningen och något som kan utvecklas i takt med ämneskunskaper och andra undervisningsfärdigheter. Det hade känts bra om Björklund & co hade lyft fram detta i den så kallade utbildningsvetenskapliga kärnan. Där trängs allehanda andra moderiktiga företeelser som lobbygrupper har lyckats skapa opinion för.
Annars ser jag fram emot slingrande köer av ambitiösa ungdomar som deltar i direktsända auditions som skulle öppna portarna till himmelriket – lärarutbildningen. Det är möjligt att sådana här tester genererar status, men jag är inte övertygad.
Berättande är inte bara teknik. Det handlar också om att ha någonting att berätta och redskap för detta.
Jag kommer till ett kallt hus och låter Spotify spela upp fem versioner av Trubbel, den vackraste berättelse jag vet.
Olle Adolphson – Trubbel – urfadern och originalinspelningen! Versionen är bedövande nykter och nästan glättig. Det som händer sker hos mottagaren. Trubadurens smärta låter Adophson oss bara ana.
Monica Zetterlund – Trubbel – ett välarrangerat mästerverk som jag är hjälplöst förälskad. Fast det gäller Zetterlunds samlade produktion och frågan är om hon tillför berättelsen något?
Håkan Hellström – Trubbel – grabben gör en valpig version och lycka på något underligt sätt skapa en trovärdighet ändå. Nervositeten gör oss delaktiga i berättelsen.
Tommy Körberg – Trubbel – här var det teater för hela slanten. Okänsligt och fyrkantigt.
Freddie Wadling – Trubbel – Oj. Detta var jag inte beredd på! Varje stavelse är ett äventyr.
Frågan är nu vem jag skulle vilja ha som lärare?
Nu är huset varmt och jag är fortfarande inte säker på vad det är för lärare vi förväntas sortera bort genom de här testerna.
Alltför omständig?
Yrkesakademin i Vasa ordnar många former av utbildningar. Nu vet jag att det finns fortbildning även för räv- och minkinseminörer. Det hade jag ingen aning om.
Jag har vaga minnen om en snuskig historia om bondgumman som aldrig hade träffat en inseminör. Poängen var ungefär:
– Han kan hänga byxorna på kroken.
Men det känns som om det fattas en bit på mitten?
Tysta tankar 