I Newcastle finns två universitet och 80 000 studenter. Jag gillar kårhuset och funderar över det politiska engagemanget. Det måste jag undersöka.
I Sverige är intresset sällan stort för att delta i fackliga aktiviteter. Tyvärr tycks lärarstudenter var de minst villiga att engagera sig i kårarbetet. Det är särskilt oroväckande eftersom lärare enligt läroplanen ska lära barn demokratins grunder. Kanske lever många enligt principen:
– What’s In It For Me
Stödstrukturerna monteras ned
Jag försöker förstå vad budgetnedskärningen på 6 000 000 000 pund inom den offentliga sektorn innebär för det engelska utbildningsväsendet. Våra värdar här i Newcastle förklarar att hela det stora IKT-projektet stryks rakt av och det lönar sig inte att gnälla om goda resultat eller kompensatoriska åtgärder. Den tiden är förbi.
Gamla metoder kommer till heders igen
Samtidigt går rykten om att centralstyrningen ska bli mindre och att skolor med “outstanding results” i inspektionerna ska befrias från de kommunala bojorna och bli privata enligt svensk modell. De har liksom bevisat sitt ansvarstagande och släpps nu fria. Man skulle också kunna spekulera i varför och hur de har arbetet upp den här kvaliteten?
Men Mikael och jag har det bra! Läs mer på hans blogg!
Min vän Mikael har sprungit längs Hadrianus mur (länk till Mikaels blogg), men jag valde en lugnare variant och gick till Great North Museum (länk) och inhämtade nödvändig information om muren som är 72 miles och löper från kust till kust i norra England.
Bild: Mikael Björk
Det är ett märkligt lågt byggnadsverk och det är svårt att förstå dess strategiska värde. Det började byggas 122 efter Kristus och det finns olika teorier om varför det uppfördes. En möjlighet är att befälhavaren upptäckte att soldaterna hade tråkigt och att bristen på meningsfulla arbetsuppgifter skapade disciplinära svårigheter. Jag tänker på skolans värld och undrar om det inte fanns blindkartor på den tiden? Då hade soldaterna kunnat fylla i sådana istället och sluppit bygga en meningslös, men vacker, mur.
En annan tolkning är att det egentligen var gudarna som ville ha muren och den ende som förstod gudarnas vilja var kejsaren. Då var liksom den diskussionen över innan den börjat. Behöver jag dra en parallell till utbildningsministern och Sigbrit Franke? Låt oss bygga en ny lärarutbildning!
Jag är fortfarande på gott humör efter konsthallsbesöket och på vägen hem hittar jag lite användbara prylar.
Förstora!
Just nu befinner jag mig i en antiintellektuell fas och behöver inte ta ställning till teoriers om olika utvecklingszoners betydelse. Dessutom använde aldrig Vygotskij begreppet “scaffolding”. Läs mer.
Det verkar spännande att konstruera byggnadsställningar. Snart ska jag undervisa på engelska och då kommer jag att behöva varje tänkbar stödstruktur.
Skoldebatten är underlig och kommentarerna på Helenas utmärkta blogg gör mig ibland förvirrad. Ändå är den ett vattenhål i den ofta överhettade diskussionen.
Det finns en risk att tonen blir obehagligt polariserande och motståndarna anklagar varandra för de mest bisarra ståndpunkter. Ofta lyckas någon lägga beslag på ett nyckelord som “kunskap” eller “ordning” och då får den andra sidan hålla tillgodo med “trygghet” och “kreativitet”.
På samma sätt går det att göra oändliga önskelistor över vilka egenskaper vi vill se hos våra svenska lärare och just nu tycks många tro att vägen till högre kvalitet går genom krav och inspektioner. Jag ser en uppenbar risk att kampanjen hamnar på slagordsnivå (vem är egentligen emot kvalitet och likvärdighet?) och samtidigt finns helt annan fara i att en del av de här nyfunna harmoniska allianserna enbart föreligger på en språklig nivå:
Heja, heja vi vill ha
skolor som ska vara bra
satsa hårt på kvalitet
gärna med likvärdighet
Janne, Janne, Janne!
Jag kan lyfta hela världen!
Jag vill återerövra en möjligheten att prata om samhällssyn, människosyn, kunskapssyn. Mina öron är trötta på krav, regler och metoder.
Jag hittar en e-tidning som lyfter spännande skolutvecklingsfrågor och hittar en del bekanta namn bland skribenterna. En uppmärksamme läsaren kanske känner igen den ansvarige utgivarens tankar från utbildningspolitisk bloggdebatt?
– Välkommen in i spelet, som Härenstam brukar säga!
Jag läser Carina Fasts avhandling och kastas mellan hopp och förtvivlan. Det är en lysande text om små barns väg in i skriftspråket. Hennes slutsatser när det gäller förskolans och skolans vilja och förmåga att ta tillvara barnens erfarenheter i undervisningen är ganska deprimerande. De flesta lärare verkar mer inspirerade av 1870-talets analytiska top down-modell och de känner antagligen väl igen sig i den språksyn som Jan Björklund driver fram.
Länk till en mycket lättläst och läsvärd avhandling
Det finns en betydande kvinnlig majoritet bland mottagarna av svenska akademiens svensklärarpris. Här följer en förteckning över de senaste fem årens säkert ytterst värdiga pristagare:
Birgitta Fasth är lärare i svenska, religion, retorik och kulturhistoria vid Frölundagymnasiet, Västra Frölunda
Lena Josefsson är lärare i svenska och franska vid Uddevalla gymnasieskola. Christina Karlén är lärare vid Elias Fries skola i Hyltebruk,
Lotta Bergman är verksam vid gymnasieskolan i Sölvesborg.
Anders Blomdahl är verksam vid Hulebäcksgymnasiet i Landvetter.
Cecilia Höjdén-Åhlmans är verksam vid Katrinelundsgymnasiet i Göteborg.
Ewa Josefsson är lågstadielärare vid Rannebergsskolan i Angered.
Iréne Nilsson är gymnasielärare vid Klippans gymnasium.
Maj Stoddard är lågstadielärare vid Vänge skola i Uppsala.
Lena Alvåker är mellanstadielärare vid Gamla Lundeskolan i Örgryte.
Maj Björk är speciallärare på lågstadiet i Västra Frölunda.
Anne-Marie Körling är grundskolelärare vid Byängsskolan i Täby.
Eva Skanselid-Norén är speciallärare i grundskolan och på förskolan i Askim.
Kerstin Magnusson är klasslärare i årskurs 4-6 vid Bodestorpsskolan i Karlshamn.
Greta Björklund är gymnasielärare i svenska vid Strömbackaskolan i Piteå.
Ann-Marie du Plessis är lärare i svenska vid Nya Stenskolan i Malmö i årskurserna 6–9.
Kristina Hallind är lektor i svenska vid Katedralskolan i Lund.
Maria Öhman är lärare i svenska vid Luleå gymnasieby i Luleå.
Fredrika Bremer
Vad innebär den här dominansen för tolkningen av svenskämnets utformning och innehåll? Speglar den lärarkårens sammansättning eller juryns värderingar?
Ett värdig ämne för nätverket SMDI att undersöka!
Hanna Fahl påtalar det motsatta förhållandet inom Stand up comedyvärlden. Länk. Roastningen av Annika Lantz beskrivs som en freak show. Det är väl ungefär som att tänka sig ett lärarlag med enbart män?
Nästa vecka är jag på resa. Min kamrat Mikael har lockat med mig till Newcastle och jag ska delta i en International conference week där lärare från olika länder möter studenter i olika former av workshops. Kroppen är annars ingen stor vän av förflyttningar och jag känner en viss oro inför att undervisa på engelska.
Staden verkar vara spännande och har nog en del likheter med Malmö. En film som jämför Newcastles och Stockholms uteliv är en stor succé på Youtube med miljoner visningar. Jag förstår inte riktigt varför.
Restips mottages tacksamt!
Jag läser Henrik Valentins blogg och funderar över det här med priser till lärare. Vad är det som belönas egentligen? Kan priserna fungera konserverande av traditioner?
All uppmuntran är bra och alla sätt att höja läraryrkets status måste prövas. Henrik är lite bekymrad över att pristagaren väljer att köpa en skanner för att skanna in gamla lektioner från 1993 och antyder att det skulle finnas nya undervisningsvägar att pröva.
I min nya milda bloggframtoning vill jag inte polarisera i onödan mellan gammalt och nytt, och väljer att ansluta mig till hyllningskören för Kristina Hallind. Länk till Sydsvenskan
Tysta tankar 