Koncensualismens baksida

Skoldebatten är underlig och kommentarerna på Helenas utmärkta blogg gör mig ibland förvirrad. Ändå är den ett vattenhål i den ofta överhettade diskussionen.

Det finns en risk att tonen blir obehagligt polariserande och motståndarna anklagar varandra för de mest bisarra ståndpunkter. Ofta lyckas någon lägga beslag på ett nyckelord som ”kunskap” eller ”ordning” och då får den andra sidan hålla tillgodo med ”trygghet” och ”kreativitet”.

På samma sätt går det att göra oändliga önskelistor över vilka egenskaper vi vill se hos våra svenska lärare och just nu tycks många tro att vägen till högre kvalitet går genom krav och inspektioner. Jag ser en uppenbar risk att kampanjen hamnar på slagordsnivå (vem är egentligen emot kvalitet och likvärdighet?) och samtidigt finns helt annan fara i att en del av de här nyfunna harmoniska allianserna enbart föreligger på en språklig nivå:

Heja, heja vi vill ha
skolor som ska vara bra
satsa hårt på kvalitet
gärna med likvärdighet
Janne, Janne, Janne!

Jag kan lyfta hela världen!

Jag kan lyfta hela världen!

Jag vill återerövra en möjligheten att prata om samhällssyn, människosyn, kunskapssyn. Mina öron är trötta på krav, regler och metoder.

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Bedömning, betyg, björklund, Lärarutbildning, Personligt, Politik, Utbildning, Värdegrund. Bokmärk permalänken.

21 kommentarer till Koncensualismens baksida

  1. Morrica skriver:

    Om vi gör det hela till en ideologisk strid riskerar vi att eleverna hamnar i korselden – det är ingen riktigt bra plats att befinna sig.

    Låt oss istället föra samtal, för fram dina argument, skriv om de ämnen du vill tala om istället för att skriva att du vill tala om dem.

    • Mats skriver:

      Jag tänker nog att eleverna redan befinner sig i korselden – tillsammans med lärarna som hukar under angrepp från alla håll.

      Men det är väl som Björklund säger:
      – Det ligger i demokratins villkor att vilja genomföra förändringar.

      • Anders B Westin skriver:

        Något måste i vart varit fel med skolsystemet de senaste 30 åren.

        CUF; s ungdomsförbund driver en hetskampanj mot det svenska fackföreningsrörelsen. Man tror att facket ligger bakom ungdomsarbetslösheten.

        http://www.newsmill.se/artikel/2010/05/21/darfor-ar-arbetsmarknaden-ett-javla-skamt

        Hmm tänker jag. Facket har ju bara en uppgift. Skydda de svaga mot psykopaterna.

        Det är väl skolan som skall lära barnen hur man skapar jobb.

        Det kan väl inte vara fackets uppgift.

        Vad har skolan missat när ungdomar som gått ut Handels inte ens vet vad en faktura är och hur man skriver ett skrivet kvitto.

        Än mindre vet hur man i huvudet räknar ut momsbeloppet på ett bruttobelopp.

        Dvs : B /10 *2

        Jag svettas varje dag.

  2. Mats skriver:

    Det går säkert att hitta massor av fel på skolsystemet – och fackföreningsrörelsen – och massmedia – och tillverkningsindustrin – och riksdagen – och vägnätet.

    Men det är ingen företeelse som väcker sådan gemensam lust och ilska hos svenska folket som skolan. Plötsligt har vi nio miljoner experter och ibland skenar det här engagemanget iväg. Eftersom alla har gått i skolan är vi fångade i våra erfarenheter och antagligen också uppfyllda av vår godhet när vi räddar framtidens barn.

    Är skolpolitiken den nya religionen? (Utom när det gäller att delta i lokalt utvecklingsarbete)

    • Anders B Westin skriver:

      Mats
      Skolan är som ett centrum i en galax. Civilisationens växtkraft.

      Det är inte skolans personal som bär ansvaret. Det är hela samhällets framtidsplaner som kristalliseras i skolans kraftfält.

      Jag har länge haft uppfattningen att samhället i stort har varit genuint ointresserade av vad skolan har för syfte.

      Man pratar om betyg, ordning och reda men inte ett fan om vad som skall läras ut och kunskapens funktion.

      Min dotter går nu ut 3 året på Naturvetenskaplig linje. Men inte en timma har hon fått lära sig hur man bygger ett företag. Inte en timma om hur verkligheten egentligen fungerar och vad livet egentligen handlar om.

      • Mats skriver:

        Jo, innehållet har ofta stå tillbaka för formen. Vi försöker ersätta mening och funktion med betyg.

        Jag har försökt diskutera mäns betydelse i förskolan som en innehållsfråga, men de flesta väljer hellre det abstrakta rättviseperspektivet.

        • Anders B Westin skriver:

          Allt det skolan nu lär ut skulle man kunna lära ut samtidigt som man lärde ut hur man bygger företag och hur livet egentligen fungerar.

          Senaste månaden har min dotter läst gymnasiets Religionskurs. Hon får nog MVG. Delvis pga av att jag passat på att lära henne religionernas evolutionära funktion. Först var jag rädd att det skulle skada hennes betyg men till min stora glädje hade hon en modern kvinnlig religionsfröken som gillade tankar utanför skolboken. Det var ett äkta risktagande.

          I skolboken finns inte ett ord om religionernas evolutionära funktion / utveckling. Jag blir svettig. Min dotter går faktiskt 3:e året på Naturvetenskaplig linje. Hallå. Skall man inte ens då få lära sig Naturvetenskap.
          Postmodernismen och dess släktingar har plöjt väldigt djupa spår i den svenska folksjälen.

    • Plura skriver:

      Religion vet jag inte, men det är otvivelaktigt så att våra erfarenheter färgar av sig. Mina egna är kanske just det att när jag växte upp hade jag just svårt för det jag sitter och gör nu, skriva och läsa texter. Det svor ihop sig. Och inte var pedagogerna på den tiden några pedagoger. Nu verkar det svängt åt andra hållet. Ska vara diagnoser för allt.

      Därmed inte sagt att man, fast man fick höra att man var dum när man inte kunde läs eller skriva som de normala, i vuxen ålder ska man inte klanka ned på sin skolgång. Det gäller väl att se nykter på det som hände och sakligt diskutera det som var bra och dåligt. Och rätta till det som var mindre bra. Det är kvalitet!!!

  3. Så roligt att få beröm av någon man gillar och respekterar. Tack, Mats.

    Det är ett intresssant spår du är inne på här. Varför är skoldebatten så polariserad och politiserad i Sverige? Mig veterligen är det inte så i något annat land. Inte nog med det. Är man vänster är man mot betyg, är man höger är man för. Vänster mot friskolor, höger för. Väljer man parti väljer man tydligen samtidigt syn på skolan. Varför är det så? Man borde kunna landa i olika recept för skolans tillfrisknande oberoende av partitillhörighet.
    Jag tror att en orsak är den starka blockpolitiken här. Halva befolkningen kör över den andra halvan och räcker dessutom långnäsa medan man håller på. En annan teori jag har är att det beror på bristen på resultatkontroll. I Finland hör du om vad studentexamensresultaten visar och därav bestämmer man om refomer varit av godo eller ondo. Här är det när det har varit någon internationell undersökning som man yrvaket tittar upp och undrar hur det är fatt. Vet man inget så finns det det stort utrymme för tyckande och därmed stort utrymme för politisering.

    • Plura skriver:

      Så rätt du säger Helena – det som inte mäts, resultat, finns det inte. Om jag skulle göra en lång puck på varför svensk skola är politiserad skulle jag dra ut tangenten till 68 och UKAS. Den berömda kårhus ockupationen och Palmes radikalisering av universitetsutbildningen. Ur den skapades den generation lärare och politiker som satt färg på skolan de senaste 40 åren.

      Tråkigt tycker jag. Men din analys är rätt och det verkar var allas tillkortakommande som också speglar debatten.

      Jag försöker ju så gott jag kan att för diskussionen på ett sätt så det här med förbättringar inte blir ett hot i lärarnas vardag. För det här med innehåll-resultat-mäta-mål är i många ögon inget som skolan ska hålla på med.

      Och samtidigt har jag en känsla av att skolan kontakt med närsamhället är bristande. När jag gick i skolan på 60 – 70-talet var det en naturlig del av skolan att göra studiebesök i verkligheten.

      Men det viktiga trots allt – en levande skoldebatt är viktig. Och den har ju trots allt fötts av din partivän. Innan lade Persson sordin på den.

    • Mats skriver:

      Hej Helena!
      När det gäller polariseringen är England ett intressant exempel där Labour genomförde Tories kontroll och styrningsmodell med katastrofala följder. Nu är båda (?) sidorna medvetna om feltänket och försöker reparera skadorna. Det är inte en höger/vänster-fråga. Men det är precis som du säger – här är vi helt fast i bilden av vilka åsikter som kopplas till politiska ståndpunkt.

      Kanske är det därför jag blev så besviken när mina tankar kopplades till ålder, kön och klass (och underförstått politisk tillhörighet?). Jag trodde att bloggvärlden stod över den formen av förenklingar och ser de här samtalen som hoppfulla. Särskilt för mig som inte är partipolitiskt aktiv.

      När det gäller resultatkontroll är jag också positiv. Min dotter gick IB-gymnasium som är en extremt resultatfixerad skolform. Allt hänger på det avslutande testet. Kunskapssynen är modern och elevernas relation tll sina lärare är underbar i och med att de inte är examinatorer. Ett renodlat handledarskap och barnen skolas in i att se studierna som eget ansvar. De går inte och väntar på IG-varningar och skyller på läraren om de misslyckas. Studierna är vad med andra ord högskolemässiga i betydelsen av att vi mäter utfallet – inte processen.

      I Sverige försöker lärarna använda betygen till att discipliner och motivera barnen under resan och detta är svårförenligt med den informativa och sorterande karaktären som av tradition är betygens kärnuppgift. Särskilt svajigt är tanken på att läraren ungefär ska veta vart eleven är på väg och sätta in nödvändiga stödåtgärder. Den nödvändiga närheten tror jag ofta saknas och det kan vara ett sätt at föra över ansvaret på läraren.

  4. Björn skriver:

    Rätt så! Vi måste komma tillrätta med de bakomliggande, historiska, filosofiska och idéhistoriska rötterna till skolans utformning för att kunna förstå vår position idag. Mer sånt!

  5. Tack Plura. Jag daterar problemen till samma punkt men jag lägger största tyngden vid avskaffandet av studentexamen. Det är en årlig kontroll av skolans slutprodukt som gör att man kan jämföra årskullar med varandra, regioner, skolor, lärare.

    I Finland upphör undervisningen i mitten av februari när man går i trean på gymnasiet. På det följer ungefär fem veckor självständiga studier. Sedan kommer studentskrivningarna. Ingenting handlar om detaljer. Alla realiaämnen har frågor i essäform och handlar om analys, jämförelser och förmåga att applicera sina kunskaper. Redan på sjuttiotalet var de språkproven helt kommunikationsinriktade (ingen grammatik och översättning). Som elev tyckte jag att det var ett rättvist och bra prov och att det kändes fantastiskt att bli bedömd av någon som aldrig hade träffat mig.
    Men de stackare som inte klarar sig? I min skola (fem parallellig) var det två elever som körde. De var med på alla festligheter, hängde inte läpp vad jag kunde se. Gjorde om studentexamen i september och fick sin examen då. I Finland får också skriva om studentexamen om du vill höja ditt studentbetyg. Många tåg alltså. Missar man ett tar man nästa.

    Skoldebatt är bra, däremot tror jag att den polarisering vi har är skadlig. Tänk om vi höll reda på vad ungarna lär sig och vad de tycker om skolan? Då kunde vi prova vad som helst och titta i facit efteråt.

  6. Mats, jag har inte gjort sådana kopplingar och tänkte Morrica på dig i något av sina inlägg var det mer än jag förstod. Det är roligt med medhåll, men det är utvecklande och viktigt att stånga sina åsikter mot andra, och jag uppskattar mycket att få stånga mina mot dina. 🙂

    Jag har ändrat åsikt många gånger under mitt liv. Även när det gäller skolan. Jag såg länge de heterogena klasserna som ett problem och tyckte att det var bra med allmän och särskild grupp. Idag är jag kraftig motståndare till sådant. Friskolor är en annan reform där jag har tänkt om fullkomligt.

    När det gäller det du skriver om att använda betygen för att motivera och disciplinera håller jag med helt. Vuxna ska inte kapa skolan för eleverna. Det är de själva som ska sätta målen. Man kan försöka övertyga eleven om att det är värt att satsa på ett högre mål. Men har jag en elev som siktar mot IG och inte tar min argument respekterar jag det. Jag har haft sådana elever och aldrig tjatat eller härjat med dem.

    Att göra det är för övrigt poänglöst, för en person som inte vill lära sig gör det heller inte. Att sikta mot IG kan dessutom vara ett rationellt val på individnivå. Man kanske inte vill bli utstött i kompisgänget, man kanske har nog med att hålla sig från att hänga sig i källaren, man kanske inte är villig att försöka och misslyckas.

    • Mats skriver:

      Frågan är om det går att befria skolan ur den moraliska tvångströjan av att alla måste lyckas och att det är mått på lärarens värde hur eleverna klarar sig på det nationella proven. Jag mötte en 10-åring som var tvungen att gå hem och hårdplugga inför proven med motiveringen:
      – Annars blir fröken ledsen…

      Jag tycker nog inte att alla medel är tillåtna för att få barn att anstränga sig!

      Kul att du ändrar åsikt ibland – bloggen är nog ofta ett sätt att förvåna mig själv:
      – Oj, tycker jag så idag!

      • Morrica skriver:

        Ett första steg mot detta befriande kanske skulle kunna vara ett strängt tillbakavisande av idén att koppla lärarlönen till betyget?

      • Mats skriver:

        Ja – nog är det ett ovanligt korkat påfund. Fast jag begriper sällan den fackliga taktiken. Igår mötte jag en facklig förtroende som menade att stödet för återförstatligandet i första hand handlade om lönetaktik och att distansera sig från förskollärare och fritidspedagoger.

        • Plura skriver:

          Det var något korkat uttalande. Förskolan höjs ju till skolan i och med nya skollagen. Om resonemanget ska gälla kommer väl då oxå förskollärare och fritidspedagoger att gynnas lönetaktiskt. Men det är väl en LR förtroende som uttalat sig gissar jag. Och det är väl just gymnasielärarna som helst vill tillbaka till statens fålla för att få tillbaka sin status.

        • Mats skriver:

          Bra gissat!

        • Morrica skriver:

          Är det någon som hört gymnasielärare faktiskt uttrycka tankar i den riktningen? Eller är det ett rykte som går om att gymnasielärare tycker så? Jag har nämligen inte hört en endaste en uttrycka dylika tankar.

          Däremot hör jag en hel del bekymra sig om den konstant sjunkande faktiska förkunskapsnivån hos elever från somliga kommuner, trots betygssnittet i dessa kommuner, och utifrån det en återkommande tanke om att tänk om någon kunde se till att alla elever fick ta del av de goda förutsättningarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s