Hot och mutor

Jag gillar rektorn i Klågerup som lovade att bada i Pudesjön om alla niorna blev godkända i kärnämnen.

Länk till artikel med underbar bild

Det personliga engagemanget är viktigt och måttet på rektorns värde är kanske elevernas resultat. Belöningar funkar.

På lärarutbildningen lovade den numera pensionerade professorn att bjuda alla på champagne den dagen han såg en korrekt litteraturlista i en doktorsavhandling. Det hände aldrig.

Vad tänker Jan Björklund göra om svensk skola blir bäst i världen? Vad får vi då?

Vad ser du?

Vad ser du?

Kompetensutveckling genom “Riskettan”?

Jag har varit på kurs och kan nu skryta om att vara godkänd körkortshandledare för mängdträning. Efter tre ansträngande timmar vet jag allt om alkoholens baksidor och bilbältets fördelar.

Det är komplicerat att ta körkort nuförtiden och den som vill köra upp måste först gå igenom två obligatoriska riskutbildningar. Den så kallade Riskettan innehåller fem delar:

  1. Riskbeteende
  2. Trötthet
  3. Droger
  4. Alkohol
  5. Rattfylleri

Jag är genuint lycklig över att slippa detta och sänder en medkännande tanke till alla studenter som någon gång genomlidit en tråkig och förutsägbar föreläsning.

Trafiken är fylld av faror

Trafiken är fylld av faror

360 – pojkar, pojkar, pojkar

Jag läser Skolportens tidning 360 och fångas av innehållet. (nej den finns inte på nätet och 95:- är ganska djärvt i en tid då det mesta är gratis!)

Temat är pojkar och flera skribenter är bekymrade över att pojkarna halkar efter i skolan. Det finns även kritiska röster som beskriver pojkarna som diskriminerade. Martin Ingvar argumenterar för andra arbetsformer och betonar läsningens avgörande betydelse för skolframgång – tyvärr ser jag inga djupare spår av pedagogiskt tänkande i hans förslag som tycks vara av ganska teknisk art.

Anne-Marie är som vanligt ovanligt klok och ger flera exempel på att skolan sviker pojkarna som grupp. Deras intressen är marginaliserade och kroppsspråket tolkas som  ett hot mot systemet av oroliga lärare.

Äsch – varför refererar jag? Läs!

Eldkvarn – Pojkar pojkar pojkar

På Newsmill rullar en ganska förvirrad diskussion vidare utifrån mitt inlägg om DJ:s arbete. Från början handlade millningen om “Män på dagis” och då startade en pedofildebatt. Sedan lyckades jag få redaktören att ändra frågan till DJ och nu riskerar jag att bli ihjälkramad av antifeminister.

Länk till Newsmill – skriv gärna något där!

Släpp barnen fria

Min forskande kamrat presenterar sina avhandlingstankar på ett seminarium och vi diskuterar villkoren för barns musik på förskolan. Vilka sånger sjunger de? Och varför? Går det att se barn som aktörer som gör autentiska egna val – eller är de fast i pedagogernas uppfattningar om vilka sånger som är nyttiga och trevliga? Går det att undersöka vem som bestämmer vilka sånger som sjungs? Är det intressant?

Kanske är  tiden mogen att släppa barnen fria. Idag sitter treåringarna hemma och väljer på Youtube. De övar in danser och imiterar sånger på ett sätt som känns äkta. Även om de är fast i kommersialismens garn tycker jag om tanken på att de skapar egna rum utanför pedagogernas kontroll. På de flesta förskolor vakar pedagogerna över rätten att styra musiken genom sångkort.

Den Pojkaktiga orkestern spelar på den fantastiska nybyggda förskolan Frövik i Fosie stadsdel. Jag möter gamla studenter som nu är färdiga pedagoger och blir väldigt imponerad av verksamheten och lokalerna. Varje avdelning har en smartboard och barnen styr musiken på ett nytt sätt.

Barns inflytande genom Youtube – äntligen förstår jag vad som menas med empowerment.

Universitetskansler Flodström avgår – heder åt honom!

Länk till pressmeddelande:

Under det senaste året har Högskoleverket framför allt haft fokus på regeringsuppdraget att utforma ett nytt system för att utvärdera kvaliteten på högskoleutbildningarna. Systemet har utvecklats i nära samverkan med högskolesektorn. Under arbetets gång har det blivit allt tydligare att Högskoleverket och Utbildningsdepartementet inte är överens om hur systemet ska utformas för att driva svensk högre utbildning framåt. Detta har lett till en förtroendekris.

— Skillnaden i synen på hur man bäst mäter kvalitet i högre utbildning i kombination med en nära styrning av utvecklingsarbetet, som inte är förenlig med relationen politisk styrning och expertmyndighet, gör att jag väljer att avgå, säger Anders Flodström.

Konflikten handlar främst om att regeringens fokus ligger på att studenternas självständiga arbeten ska utgöra grunden för bedömning av utbildningarnas kvalitet. Också Högskoleverket menar att resultaten från de självständiga arbetena är en viktig bedömningsgrund men anser att även innehållet i och examinationen av utbildningarna måste granskas.

Det är på samma gång sorgligt och hoppfullt. För oss som arbetar med akademiska professionsutbildningar har det varit en plåga att kvalitet skulle mätas enbart genom bedömning av det avslutande examensarbetet. Flodström tar strid för att se utbildningar som en helhet och då måste även andra delar bedömas. Kanske finns det en gnutta hopp i och med att bandet mellan akademin och regeringen nu synas.  Det är dags att ta strid för Högskolornas frihet från politisk styrning.

Vi börjar med lärarutbildningen.

DN, svd1, svd2, Sydsvenskan, LN

En smula mindre arg

Jag har funderat en hel del över det här med nätverk för män på lärarutbildning och snuddat vid tanken på att det kanske inte är lika viktigt som jag tycker. I dag hade Radio Kristianstad ett kort inslag och jag inser att nätverket även kan ha en pådrivande funktion i förhållande till andra lärosäten.

(länk till presentation)

(länk till program inslaget börjar efter 13 minuter)

Monica Fransson är ansvarig för de inriktningar på lärarutbildningen på Högskolan i Kristianstad som brukar leda till jobb inom förskolan. Hon säger att det på 70-talet var vanligare med strategier på Högskolan för att stötta män som var i minoritet. Varför det lagts på hyllan på Högskolan i Kristianstad finns inget rakt svar på.

– Frågan är väl lika viktig idag, men vi arbetar inte lika starkt med det som vi gjort, säger Monica Fransson.

Kanske är det så att Monicas reaktion är rimlig i ljuset av det ointresse som de tre Delegationerna för jämställdhet har visat för de här frågorna?

Länk till Newsmill

Usch – nu blev jag arg igen!

Blå Häst – Män Är Svin

Är du fortfarande arg, Mats?

Jag lyssnar på intervjun med Anna Ekström som varit ordförande i delegationerna för jämställdhet i förskolan och fortfarande basar för  delegationen med inriktning mot skolan. Hon har  en hel del kloka tankar, men fokuserar starkt på farorna med stereotypisering av enstaka män. Delegationen ville gärna skydda dessa män från sig själv på ett olustigt sätt. Risken fanns att männen inte var tillräckligt goda förebilder och då blev rekryteringsarbetet ointressant eller genusteoretiskt oförsvarbart.

Länk

Hon redogör för förslaget  om rekryteringsåtgärder för män till förskolan i form av sommarkurser liknande de som skall väcka flickors slumrande teknikintresse.

Intervjuaren: Vad hände med förslaget?

Anna Ekborg: Så vitt jag vet har det inte blivit något av i någon av landets kommuner. Men om det skulle finnas något exempel skulle jag bli hemskt glad och vill gärna veta mer.

Jag funderar över de 12 miljonerna (eller var det mer) som delades ut till genuspedagogiska satsningar och undrar över hur de har utvärderats. Nog är det rimligt att ordföranden ska känna till om förslagen har fått några konsekvenser  för verksamheten. Särskilt som Anna Ekström belönades med ordförandeskapet i DEJA och förhållningssättet lever vidare i DJ

Läs mer om statliga jämställdhetspolitik på Newsmill

Säkert – Är du fortfarande arg?

Om att “komma ut som lärare”

Jag läser studenttexter och studsar till inför formuleringen “att komma ut som lärare”.

Efter en förvirrad sekund inser jag att studenten menar “att börja arbeta som lärare”. Min första tolkning var nog påverkad av diskussionen om yrkets låga status och handlade om det svåra beslutet att offentliggöra den svarta hemligheten:
– Innerst inne är jag egentligen lärare och nu har jag bestämt mig för att leva som en!

Paul Simon – The Teacher

Svenska män utbildar sig till förskollärare i Norge

Jag möter en grupp norska lärarutbildare från Tromsö och vi diskuterar naturligtvis jämställdhet och rekrytering av män till förskolan. Den norska strategin har varit konsekvent och under tio år har man byggt upp kanaler som nu ger resultat.  40% av de sökande till linjen med friluftsinriktning är män och på den allmänna är andelen män 20%. Idag söker sig många svenska män till Norge där attityden är annorlunda jämfört med Sverige. (Länk till Menn i barnehage) De slipper tjänstgöra som symboler för en havererad jämställdhetspolitik.

Ur ansökningar från Linköping och Linnéuniversitetet

Linköpings universitet vill rekrytera män med ett särskilt engagemang för jämställdhet som då kan medverka till att  “deras genusmärkta privilegier synliggörs och ifrågasätts”. Därefter kan de få göra tjänst som “jämställda förebilder”. Det känns som ett säkert sätt att skrämma bort män. Linköpings ansökan

Linnéuniversitetet riktar in sig på att höja genusmedvetenheten hos lärarutbildarna som måste förstå hur de (lärarutbildarna alltså?) bidrar till att “reproducera genusordningen. Först därefter kan strategier formas för att utmana de föreställningar som bidrar till könsobalans i lärarutbildningen”. När alla lärarutbildare har förstått allvaret kan vi alltså börja utforma strategier? Linné ansökan

När jag läser de här  ansökningar som Delegationen för jämställdhet i Högskolan har beviljat bidrag till blir jag ideologiskt utmattad. Hur kunde jag vara så dum att jag trodde att den konferens för manliga nätverk vid landets lärarutbildningar som Malmö och Borås ville ordna skulle kunna få stöd från det hållet?

Läs mer om DJ och dess tolkning av sitt uppdrag.

Radio Kristianstad har tema om män i förskolan (länk). Det finns en uppenbar risk att jag dyker upp i morgondagens program.

Uppdatering: Jag skrev en liknande text på Newsmill och upptäcker till min förvåning att redaktören har ändrat rubriken från “DJ sviker sitt uppdrag” tlll det betydligt tamare “Kan Norge rekrytera män till förskolan borde Sverige också kunna”. Mitt förslag till millning av “DJ:s verksamhet” ändrades till den helt bisarra frågan om “Män på dagis”.

Varför?

Forskningstrött – eller bara trött på skolromantik?

Sydsvenskan sprider Christina Cliffordssons förklaringar av de dåliga svenska resultaten i internationella kunskapsmätningar.

Svenska elever sackar efter. Det visar internationella kunskapstester, men en del av förklaringen är att svenskarna gått kortare tid i skolan.

(…)

Man får nämligen inte bara mer kunskap av att gå ett extra år i skolan, man blir intelligentare också. Ju fler år man gått i skolan, desto bättre intellektuell förmåga har man. I ämnen som matematik och läsförståelse, just det som mäts i dessa internationella tester, har det stor betydelse. Särskilt syns skillnaderna bland yngre elever.

Den här propagandistiska inställningen till skolans betydelse skulle jag gärna dela – problemet är att jag misstror undersökningen och resultatet. Det luktar beställningsforskning.

Vad vet professor Cliffordsson om svensk förskola? Hur är jämförelserna gjorda? Skojar hon?

Uppdatering: LR är inte oväntat positiv till tidigare skolstart och skriver uppskattande om undersökningen. Varför är jag inte förvånad? (länk)