Jag har tidigare diskuterat Kvinnolobbyns utskick till landets gymnasister. Länk 

  
Nu recenserar Amanda Svensson boken.

 Hade det inte varit uppiggande, och mer diskussionsstimulerande, om man istället för en glädjens budbärare och frälsare skickat ut en riktigt sur och jävlig tjatfeminist i skolorna? En ful bråkfeminist? En provokatör? Eller bara någon med modet att säga sanningen kring en av power-feminismens största lögner: Nej, jag använder inte läppglans ”för min egen skull”, jag använder läppglans för att det finns ett patriarkat som tvingar kvinnor att göra allt i sin makt för att inte bli stämplade som fula, arga och bittra.

Jag tolkar slutklämmen som att det är dags att lämna offerretoriken.