Ingrid Carlgren ger ett historiskt perspektiv på förslaget om övningsskolor.

Jag citerar långt och rekommenderar texten i sin helhet:

Varför försvann övningsskolorna i Sverige? Det var knappast för att man ville ha ett dåligt fungerande system med verksamhetsförlagd utbildning. Avvecklingen av övningsskolorna i Sverige har gått i flera steg och det har funnits olika argument under vägs. Det kanske starkaste skälet under senare decennier var den sk praxis-chock som påvisats i forskning om lärarutbildning från hela världen . Så länge lärarstudenterna befinner sig i utbildningen och i specialskolor utvecklar de vissa teoretiska föreställningar och en yrkesrepertoar som de tvingas lägga åt sidan när de kommer ut i en verklighet som är något helt annat. Då gäller det att lära sig simma eller drunkna. Också om den processen finns en del forskning som visar att det vanligaste är att de nyblivna lärarna gör sig av med bagaget från lärarutbildningen för att överleva i sin nya verklighet. Lärarutbildningen var helt enkelt inte funktionell. Genom att studenterna skulle få erfarenhet av vanliga skolor med vanliga betingelser skulle de i utbildningen få möjlighet att knyta de teoretiska studierna till de erfarenheter de gjorde och därigenom kunna utveckla en mer användbar yrkesrepertoar.

Jag har svårt att skaka av mig berättelsen om Vinnie. Dokumentären Den övervakade skolan beskriver i tredje delen hur han tappar greppet när föräldrarna skiljs och vi följer lärarnas försök att få honom att anpassa sig till skolans regler. De ser förvandlingen och vi känner maktlösheten.

Frågan om ansvar blir mycket konkret och det verkar som att skolan har svårt att fylla tomrummet efter fadern som nu följer sin nya flickväns barn till fotbollsmatcher. Det är ett sårat barn vi möter och lärarna vill, vill, vill inte relegera honom. Hur vädjar de till en vuxenhet som inte finns? Jag ser en rektor som inte har några svårigheter att leva sig in i Vinnies situation:
– Det kunde varit jag!

När vi diskuterar förebilders betydelse handlar det om något mycket djupare och svårare än imitation. Någon måste återskapa Vinnies förtroende för vuxenvärlden. Det finns hopp.

Hur ska jag undvika att framstå som sarkastisk när jag läser den här nyheten i Lärarnas Nyheter?

Forskare vill att lärare väcker pojkars läslust

Lärare i svenska måste bli bättre på att erbjuda pojkar litteratur som de har lust att läsa. Det rådet läggs fram i en ny forskningsrapport.
Enligt 2009 års PISA-studie – en stor internationell studie om elevers kunskapsutveckling – har svenska elevers läsförmåga försämrats jämfört med 2006. Särskilt pojkarna har blivit svagare i läsning.

Forskare har på uppdrag av Nordiska ministerrådet analyserat vad man kan göra åt detta.

Rapporten noterar att de flesta språklärare i Norden är kvinnor och forskarna rekommenderar lärarna att bli bättre på att erbjuda litteratur som både flickor och pojkar kan ta till sig. De förespråkar lästräning genom grundskolans alla stadier.

Rapporten slår också fast att föräldrarnas engagemang är mycket viktigt. Elever som har föräldrar som läste för dem regelbundet i första klass klarade sig bättre än andra elever i PISA-lästestet som 15-åringar.

Jag har svårt att hålla tllbaka en gäspning. Min ironiska sida behöver inte uppmuntras.

Christermagister är nästan lika upphetsad som jag.

Jag är notoriskt misstänksam mot pompösa personer, men tycker mycket om alla former av festligheter.

Därför är det med kluvna känslor jag firar 600.000 besök, 27.324 kommentarer och 4.000 inlägg.

Kul att ha er här!

https://twitter.com/hvonhumbolt/status/159239002405343232

När allting svajade på lärarutbildningen stod Göran Levin stadigt och ingjöt mod i församlingen. Det är en viss tröst att han fortsätter att vaka över utbildningspolitiken som pensionär.

Jag har tidigare försökt hänvisa till denna komplexitet och också varnat för hur man skall klara av att utfärda lärarlegitimationer där man på ett exakt sätt skall ange behörighet mot årskurser och ämne. Auran kring vad en lärarlegitimation kan tänkas innebära av status och lärarkvalitet har på något sätt förblindat politiker och de fackliga organisationerna. Det är då ännu mer förbluffande hur Skolverket inte förstår denna frågas komplexitet utan lägger ut hanteringen på ett antal oerfarna personer, de flesta antagligen utan någon som helst erfarenhet och kunskap om denna komplexa massa av olika lärarutbildningsbakgrunder och dito myndighetstexter

De fyras gäng – Göran Levin, Ingrid Rosenquist, Olle Holmberg och Bo Månsson