Om lärares löner – på lärarnas egen dag!

http://twitter.com/#!/SirKenRobinson/status/65480643068436482

Den som läser bloggar slarvigt kan få intrycket att det ena facket är för högre löner (typ 10 000 mer i månaden) medan det andra facket är mer intresserat av att vänslas med arbetsgivaren., Riktigt så enkelt är det inte.

Att ge lärare en bra lön är en investering för framtiden.

http://twitter.com/#!/SirKenRobinson/status/65479729578381313

For those who say, “How do we pay for this?” — well, how are we paying for three concurrent wars? How did we pay for the interstate highway system? Or the bailout of thesavings and loans in 1989 and that of the investment banks in 2008? How did we pay for the equally ambitious project of sending Americans to the moon? We had the vision and we had the will and we found a way.

Good bless America!

USA:s utbildningsminister Arne Duncan skriver ett öppet brev till lärarkåren – och som han gör det!

Länk

Det finns något i tonläget som gör mig både glad och stolt över att arbeta med undervisning. Ministern talar om allvarliga problem på ett sätt som visar att han förstår och vill lyssna.

En dag kanske svenska lärare kommer att få en liknande hälsning från Jan Björklund? Jag kan till och med tänka mig att betala för budskapet!

Personlig vendetta – moi?

Morrica antyder att min kritik mot LR:s presschef Zoran är påfrestande (länk).

Metabolism delar nog en del av min frustration. (länk). Under kommentarer gör jag ett lamt försök att förklara varför förskollärare inte uppskattar kritiken mot yrkesidentiteten.  Zoran själv menar att jag är som “prinsessan på ärten”.

Skäggig dagisfröken börjar också tröttna (länk)

Jan menar att jag är “ilsken” och jag tror inte att det är en komplimang:

http://twitter.com/#!/janlenander/status/64308381321658368

Den 11/5 bjuder DN in till debatt på kulturhuset:

Reportern Maciej Zarembas artikelserie ”Hem till skolan”, i Dagens Nyheter, har höjt rösterna om den svenska skolan. Nu bjuder vi in till hearing för att fånga upp och fortsätta diskussionen som pågår ute i samhället.

Medverkar på scen gör utbildningsminister Jan Björklund, DN:s reporterMaciej Zaremba, riksdagsledamot Socialdemokraterna Mikael Damberg, ordförande Lärarförbundet Eva-Lis Sirén, ordförande Lärarnas RiksförbundMetta Fjelkner, rektor Hans Jansson, professor Mats Ekholm, lärare och föreläsare Gunilla Hammar Säfström, lärare och bloggare Björn Kindenberg.
Missa inte denna chans att ställa frågor till våra beslutsfattare. Moderator är journalisten och författaren Alexandra Pascalidou och värd är Björn Wiman, kulturchef DN.

 Det är nog lugnast att jag stannar hemma. Stockholm kan vänta – jag litar på Björn Kindenberg.

Det finns viktiga skolfrågor!

I den överhettade skoldebatten är det lätt att glömma bort att det finns verkligt viktiga frågor. Jag vaknar till radioprogrammet Kropp och själ  (länk till ljud) och lyssnar till en intressant diskussion om matematikämnet.

Svenska elevers dåliga matematikkunskaper har debatterats flitigt den senaste tiden, men är det i själva verket undervisningen det är fel på? Ny svensk forskning vid Umeå universitet visar att barn lär sig lättare om de får lösa mattetalen själva med egna kreativa lösningar istället för att lära sig förenklade uträkningar utantill.Johan Lithner, 
professor i matematisk didaktik tycker att undervisningen har blivit för ytlig, genom att förenkla för mycket lär sig eleverna snabbt men förstår inte vad de gör.

Det går alltså att lära små barn komplicerad matematik genom imitativ undervisning – frågan är vad de lär sig. På sikt visar sig förståelse vara en mer fruktbar strategi.

I stället fick vi en pseudodebatt om katederundervisning kontra fri forskning. Vem tjänade på det?

Mathematic_Teacher?

Mathematic_Teacher?

Aftonbladet är fortfarande en obehaglig tidning

Aftonbladets serie SKOLRASET har bytt namn till SKOLGRANSKNINGEN men trots enstaka intressanta artiklar det är fortfarande långt kvar till en trovärdig ansats. Tanken på att folket ska sätta betyg på landets skolor borde nog ha stannat kvar på idéstadiet.

Länk till AB

Det känns lite som frågan varför hundar slickar sig på pungen?
– För att de kan!

Astrid Lindgren – skolan och klassamhället (rätt länk)

Åsa Anderberg Strollo beskriver det nya klassamhället utifrån Astrid Lindgrens text om Madicken och valborgsfirandet (Länk till Sydsvenskan)

Placerad i framtiden kan sekvensen bli såhär: Madicken och Mia är inte längre klasskompisar, Madicken går i en friskola i Victoria Park och Mia i den kommunala skolan där ingen har bländande statusprylar. Frid och fröjd först, men vänskap uppstår på en tenniskurs som är en av Madickens många fritidsaktiviteter och som Mia fått via stipendium från Stadsmissionen. Ingen stöld dock – eftersom Madicken inte tar med värde­saker ut från grindsamhället – men efter tennisen följer hon olovandes med Mia hem. Mamma Kajsa ser detta på sin gps och skickar en bil för att hämta dottern men bilen blir beskjuten. Abbe dyker upp och eskorterar chauffören ut från förorten, varpå han fördöms, tröttnar på Sverige och emigrerar till Indien.

(….)

Att sätta Astrid Lindgren på tjugan är bra, att lyssna på vad hon försökte säga är nog snäppet bättre.

Är det förskolans fel nu?

Jakten på syndabockar i skolvärlden går vidare. Zarembas hundar vädrar blod och landets modiga ledarskribententer kastar sig nu över förskollärarna som har förstört den svenska skolan. Corren skriver:

Ofta ligger en naivt romantisk syn på lärande bakom. Ett litet barn som lär sig gå är en uppvisning i spontant lärande. Men förespråkarna för förskolepedagogik för alla åldrar tror att hormonridna tonåringar ska lära sig franska verb och andragradsekvationer med samma frenesi som ettåringen lär sig gå, om de bara lämnas i fred av lärarna och får bestämma själva. Så tycks åtminstone pedagogikforskarna resonera.

För kommunpolitiker och Lärarförbundet handlar det om pengar. Skolpolitikerns dröm är “all-läraren”, som kan ta hand om småbarn i förskolan och undervisa gymnasister i matte allteftersom födelsetalen fluktuerar. Då är det praktiskt att hänvisa till en idealiserad förskolepedagogik, när elever, föräldrar och lärare tjatar om ämneskompetens. Och Lärarförbundet organiserar förskollärare, så de värnar deras löneutveckling och karriärmöjligheter.

Men förskolepedagogik hör hemma i förskolan. Grund- och gymnasieskolan har ett annat uppdrag. Att lära sig språk, matematik och andra teoretiska ämnen är något annat än att lära sig gå och äta. Det kräver strukturerat arbete, från både elever och ämneskunniga lärare. Att trycka ned lärare och säga åt eleverna att göra vad de känner för är fel lösning. Jan Björklund har insett det. Maciej Zarembas artiklar får förhoppningsvis fler att inse att en postmodernistisk kunskapssyn och statistlärare leder fel.

I GP skriver Sven Järgenstedt (klokt) om vikten av varierade undervisningsmetoder och påstår att det inte har varit populärt de senaste åren.

Jaså? Belägg? Någon?

Steget från det banala till det insinuanta är förfärande kort idag.

Om kartan inte stämmer med verkligheten - då gäller kartan!

Om kartan inte stämmer med verkligheten - då gäller kartan!