Länk till Ekot
Jag är faktiskt ganska skeptisk mot förebilder över huvud taget. Tanken på att organisera platser till våra 300 förskollärarstudenter på certifierade övningsskolor skrämmer mig. Vilka kriterier ska vi använda för att certifiera dessa?
Jag ser bara byråkrati och formalism. Satsa pengarna på handledarutbildning!
Serien är fortfarande lika oförutsägbart hjärtknipande. För oss som förknippar disciplin med exercis och sadism är det nyttigt att möta de här lärarna som närmar sig barnen med värme, närhet och värdighet.
Berättelsen om Vinnie i den tredje delen av serien kommer jag att bära med mig länge. Skolpolitik blir inte mer spännande. Rektorn kämpar för att slippa relegera eleven, utan att skolans regelssystem krakelerar. Mötet med socialtjänsten och omhändertagande innebär stora risker.
Nästa söndag 20.00. På twitter #educatingessex
Jaha?
Det känns som om vi kan de här beskrivningarna nu. Vi har koll på både bakgrundsfaktorer och undervisningsfaktorer. Frågan är om skolan kan och vill göra något åt orättvisorna?
“Ju tidigare desto bättre”
Ulf Fredriksson har studerat de svaga läsarna i Pisa-rapporten, och den visar att betydligt fler av dem – en av fem – inte har gått i förskolan.
Att barn tidigt får språklig stimulans och får möta rim och ramsor och höra sagor och lära sig känna igen bokstäver gynnar läsinlärningen.
-Ju tidigare barn får den här stimulansen desto bättre. Ju senare man upptäcker barn som har problem desto större är risken att det inte går att göra nåt åt det, säger Ulf Fredriksson.
Frågan är om de lyckats studera vilka aktiviteter på förskolan det är som ger de här effekterna? Jag är rädd att vi kommer att få ännu mer struktur och träning. Risken är stor att det sker på lekens bekostnad.
Länk till Svt
1872 beskriver den 24-årige Strindberg i en tidningsartikel sin drömskola så här:
EN FRISTAT UNDER SKRÄCKREGERINGEN
Lyceum var namnet på den akademi i Aten där
Aristoteles under promenader i alléerna meddelade
undervisning i filosofi, och kallades också därföre
filosof skolan för den peripatetiska (den promenerande).
Det var något peripatetiskt vid detta Stockholms
Lyceum, det var frihet från reglemente och skolbänk
och rotting och vanärande straff, det blev ett nöje
att gå i skolan ifrån att ha varit en fördömelse och
man behöll minnet från skoltiden verkligen som ett
bland de minst oangenäma minnena från den förfärliga
dressyrtiden som kallas barndom.
Låt oss gå och samtala – peripateti!
På kursen ställde Torgny Roxå frågan var vi för våra pedagogiska samtal. De informella dialogerna som ger liv åt utbildningarna och som ofta är den dolda faktorn bakom det vi kallar kvalitet – när för vi dem? Hur ser mötesplatserna ut?
Många vittnade om problematiken med uppdelningen frontstage/backstage. Lärare verkar vara skickliga på att kunna anpassa samtalet efter kontexten – det är också en avgörande svaghet.
Det är lite sorgligt att de samtal jag skulle vilja föra med kollegor pågår på nätet.
https://twitter.com/anna_kaya/status/160093076243742720
Dagens ämne var svenska som andraspråk och Pauline Gibbons namn dök upp.
