Jag älskar att skryta om min arbetsplats och nu finns det även anledning. Anne-Marie tipsar om en nyutkommen antologi och hon presenterar Jonas Qvarsebos text på ett lockande sätt (Länk till Anne-Marie)
Det går också att ladda hem hela rapporten direkt (Länk till Mah i nytt fönster)
När jag läser Jonas sammanställning över hur fostransbegreppet har används under 1900-talet undrar jag om ordet fortfarande är användbart. Anne-Marie ifrågasätter om det verkligen är “den kommunikativa, kritiske, reflekterande demokratiske medborgaren” som vi fostrar idag? Bra fråga!
I några inlägg har vi diskuterat förtrollning och olika grader av rationalitet. I bakgrunden har den tyske sociologen Max Weber mullrat, men jag måste erkänna att det min bildning inom fältet är tunn. Be mig inte förklara skillnaden mellan Marx och Webers klassbegrepp.
Som vanligt erbjuder Wikipedia tröst (Länk) och jag inser att Foucault inte var den förste som försökte förstå maktens natur.
Weber var en av de sociologer som verkligen försökte studera maktens väsen och betingelserna för maktens utövande. Enligt Weber berodde en lyckad maktutövning till stor del på i hur hög grad en maktutövare kan få den underordnade att tro på legitimiteten i hans maktinnehav. De huvudsakliga grundvalarna för att göra anspråk på makt och motiven att underordna sig makten grupperar Weber i tre idealtyper;
I det första fallet baseras auktoriteten på att de underordnade tror på legaliteten hos en fastställd ordning och på makthavarnas rätt att ge anvisningar för att upprätthålla denna ordning. I det andra fallet är auktoriteten grundad på tron på traditionens okränkbarhet och på legitimiteten i att på traditionellt sätt utse makthavarna. Den tredjeidealtypen, den karismatiska, grundar sig på den utomvardagliga hängivenheten för en helig person, hjälte eller annan förebild.
Begreppet “rationalitetens järnbur” lämnar mig inte oberörd. Jag borde nog ha läst lite mer sociologi.
Från det traditionella handlandet har man gått mer åt värde- och målrationellt handlande, från att legitimera makten traditionellt gör man det alltmer med hjälp av byråkrati och från de traditionella organisationsformerna har det vuxit upp alltmer byråkratiska organisationer. Detta ser han som en paradox, i och med att rationalitetens utveckling har inneburit stora framsteg i fråga om teknik och produktion, men har medfört en förlust för den existentiella grunden i människors liv.
Förra året belade jag bloggen och mig själv med solnedgångsförbud eftersom jag inte vill framstå som banal. Nu tänker jag att en välplacerad grill lyfter motivet till konstnärliga höjder.
Himmel, hav och strand. En vandrare och några fiskebåtar på väg hem. Det är ungefär så jag tänker mig livet i dess renaste form.
Jag läser att folkpartiet ska damma av sitt gamla kanonkrav i valrörelsen – fast i år tänker de använda citattecken kring “kanon”. Det blir inte roligare eller mindre hotfullt för det. Länk till Sydsvenskan. Säkert tål “barnen” att “tvingas” läsa några “författare” som kallas “Strindberg” och “Fröding” under rubriken “Litteratur” men jag tror att projektet riskerar att förskjuta frågan om vilken djupare funktion litteraturen kan ha för läsaren till klassisk avprickning och vårdande av museala traditioner.
Jag litar inte på partier som använder citattecken och är bekymrad över att vagt definierad kunskap och bildning blir slagträ i valdebatten. Folkpartiet har en del att bevisa när det gäller gäller kulturpolitiken och Christer Nylander verkar aningen för ivrig (Svd). Klarar förenklingspartiet av att hantera komplexa frågor som kultur?
Tomas Wiehe skrev en gång:
Jag sökte efter kärlek – dom köpte mig en hund
Jag längta´ efter visdom – dom skicka mig till Lund
Ett viktigt argument för betyg är deras förmåga att förutsäga elevens möjligheter att klara framtida studier. Bilden av en hård men nödvändig rättvisa präglar urvalsprocessen till läkarutbildningen och lottningsförfarandet ses som en uppenbar orättvisa mot dem som har ansträngt sig under gymnasietiden. Dessutom gäller det att ha läst rätt ämnen för att kunna tillgodogöra sig undervisningen på det krav- och prestigefyllda programmet.
I USA är det ungefär samma mönster och blivande läkarstudenterna måste genomgå fruktade naturvetenskapliga kurserna som har ett större utslagningsvärde än de vanliga betygen och intagningstestet SAT.
For generations of pre-med students, three things have been as certain as death and taxes: organic chemistry, physics and the Medical College Admission Test, known by its dread-inducing acronym, the MCAT.
Nu visar det sig att några utbildningar har antagit studenter som saknar de här kurserna och i en studie redovisas hur de har klarat sina läkarstudier (LÄNK till NYtimes)
Vad hände? Skulle nivåerna sjunka och läkaryrkets status raseras? Det visar sig att bilden av läkaryrket förändras. Nya grupper söker till utbildningen och det är inte längre självklart att uppfylla familjetraditionen.
The study found that, by some measures, the humanities students made more sensitive doctors: they were more than twice as likely to train as psychiatrists (14 percent compared with 5.6 percent of their classmates) and somewhat more likely — though less so than Dr. Kase had expected — to go into primary care fields, like pediatrics and obstetrics and gynecology (49 percent compared with 39 percent). Conversely, they avoid some fields, like surgical subspecialties and anesthesiology.
Frågan är vilken typ av doktor vi vill möta i framtiden?
Och litar vi på att betygen sköter urvalet på ett korrekt sätt?
I Sverige vill vi gärna tro att skolan och förskolan betyder mycket för barnens kommande liv som vuxna. Effekterna är svåra att mäta och det finns få studier som påvisar långvariga effekter av enskilda delar av utbildning. Samtidigt resonerar vi gärna i personlighetsutvecklande termer och hoppas att skolan ska vara en del av något som skulle kunna kallas det demokratiska samhällsbyggandet.
I USA är det mer raka rör. I en studie som presenteras i New York Times (Länk) redovisas det ekonomiska utfallet av en lyckad förskoletid. Hur påverkas den framtida medelinkomsten av lärarnas kvalitet?
Resultatet är ganska svårtolkat och det finns en mängd ovissa parametrar, men den äppelkäcka slutsatsen är inte oväntat:
– Ja, utbildning lönar sig!
Frågan är om denna insikt kan påverka lärarnas löner?
Mr. Chetty and his colleagues — one of whom, Emmanuel Saez, recently won the prize for the top research economist under the age of 40 — estimate that a standout kindergarten teacher is worth about $320,000 a year. That’s the present value of the additional money that a full class of students can expect to earn over their careers. This estimate doesn’t take into account social gains, like better health and less crime.
De flesta tycks trivas väldigt bra med målstyrning. Tydliga och utvärderingsbara mål ger riktning åt arbetet och känslan av att det finns en gemensam plan är delvis berusande. Vi vet vart vi är på väg och vi vet när vi är framme. Alla är glada.
Ändå har jag ofta en smygande misstanke om att de här målen är en kuliss och att det verkligt spännande händer bakom dem.
Plans to create hundreds of Swedish-style free schools in England will prove a costly experiment and risk increasing racial and social segregation as middle-class parents pull their children out of comprehensives, according to a major study.
The research by a leading academic also warned that the flagship Tory policy to transform the country’s schools would bring little or no improvement in pupils’ results but would lead to a “significant increase” in public spending.
Skuggutbildningsminister Balls talar om “social apartheid”. Det är starka ord i ett land med stora erfarenheter av kolonialism och klassklyftor.
Inte oväntat tror en talesman förutbildningministeriet att allt kommer att bli jättebra och hänvisar till USA och framgångarna i Sverige:
“President Obama supports free schools in America because they have benefited the least well off the most and the evidence from Sweden shows that they raise standards for all.”
De flesta skoldebattörer tvingas förr eller senare ta ställning till fenomenet Finland. Många inspireras av lärarnas höga status och elevernas goda prestationer – andra förfäras av traditionellt arbetssätt och statisk organisation.
Merete Mazzarella referera en internationell studie i dagens Sydsvenska (ingen länk än) och de finska barnen beskrivs som lärda men likgiltiga när det gäller frågor som rör samhälle och politik. Hon ställer allvarliga frågor :
Hur ska ett sådant resultat förstås? Är det för att ungdomarna inte tror att de har möjlighet att påveka samhällsutvecklingen? Är det för att det finländska samhället som sådant ter sig så ospännande? Är det just därför att samhällskunskap är något som lärs ut i skolorna som det har blivit ett skolämne bland många andra, något abstrakt att vara duktig på så länge man kan betygsättas men samtidigt något osexigt som omöjligt kan intressera en personligen?
En annan paradox tycks vara att unga miljömedvetna människor samtidigt vet väldigt lite om naturen. När jag som handledare fick lärarstudenter som inte kunde skilja mellan gran och björk, men visste allt om försurning och fotosyntes – då blev jag bekymrad.
Jag får nog leta reda på den här icke namngivna studien!
Vi formas av de nyheter som sköljer över oss. Ibland förstärker händelserna vår världsbild och någon gång händer det att man blir tvungen att ompröva sin position. Dagens morgonradio innebär en påfrestning för min syn på staten som försvarare av individen.
I Israel har en arab fällts för våldtäkt av en israelisk kvinna. Han blev uppraggad av kvinnan och utgav sig för att vara en giftaslysten jude. När kvinnan förstår att hon blivit lurad anmäler hon araben för våldtäkt och får rätt i domstol. Skulle detta kunna ha skett i Sverige? Varför tänker jag på Billy Butt?
Kulturnytt rapporterar att barnpornografilagen numera även omfattar virtuella övergrepp:
Nyligen dömdes en manlig serieöversättare till dagsböter för barnporr. Det handlade om utmanande bilder med japanska mangafigurer, som alltså definieras som barnpornografi. Det är första gången någon döms i Sverige för endast tecknade bilder.
– De här bilderna innebär en kränkning av alla barn, säger Axel Peterson kansliråd på straffrättsenheten på justiedepartementet.
Domen öppnar för en moralisk granskning av alla datorspel. Frågan är om domstolen vågar ge sig på litteraturens klassiker? (Platon, Nabokov?) Och varför är just den grafiska bilden straffbar? Frågorna hopar sig och jag tror att den välmenande domstolen kommer att tvingas till en skamlig reträtt när den insett sakens komplexitet.
Om sommarens nyheter fortsätter i den här stilen kommer jag sluta som anarkoliberal rättshaverist. Det var lättare att leva på den tiden jag trodde på staten som garant för frihet och rättvisa.
Jag är orolig för hur mediers bevakning av internationell utbildningspolitik ser ut. Det är inte många utblickar svenska folket får för presstödsmiljonerna.
New York Times beskriver regeringens arbete med att genomföra federala och mycket detaljerade kursplaner. Idag tycks varje stat ha stor frihet att utforma egna styrdokument, men nu är tiden mogen för Obama att styra upp det hela. (Länk) De 3,4 biljarderna dollar som erbjuds deltagarna ses också som en bidragande orsak till att processen går mycket snabbt.
Frågan är om de verkligen räcker med en ny måltext och en del oroar sig för bakslag:
“I’m already watching the ravages of the recession cutting the muscle out of efforts to implement standards,” she said. “If states adopt these thoughtful new standards and don’t implement them, teachers won’t know how to meet them, yet they will be the basis on which kids are judged.”
Längtan efter likvärdighet klingar märkvärdigt välbekant. Samtidigt höjs kraven och de flesta stater verkar mer än villiga att underkasta sig den nationella detaljstyrningen.
Increasingly, national standards are seen as a way to ensure that children in all states will have access to a similar education — and that financially strapped state governments do not have to spend limited resources on developing their own standards and tests.
“We’ll have states working together for the first time on curriculum, textbooks, assessment,” said Mr. Duncan. “This will save the country billions of dollars.”
Samtidigt finns det stater som står utanför det hela. De missar miljarderna och frågan är vilket värde deras barns utbildning tillmäts?
But Mr. Stergios pointed out that the other groups had either funding from the Gates Foundation or connections to those who developed the standards.
“We’re really the only ones who had no dog in this fight,” he said.
Jag har försökt följa de engelska och kanadensiska exemplen med detaljerade kursplaner och vet att det innebär en svår prövning för oss som tror att mötet mellan lärare och elev måste innehålla ett visst mått av frihet för att bli intressant.
Honnörsorden i USA är “rigorous and coherent” och det finns en stark tilltro på kursplanernas förmåga att lyfta utbildningen,. På debattforumet Will Federal Norms Help Schools? vädras olika åsikter:
Jag är skeptisk.
Som vanligt.
Ibland blir jag trött på mig själv. Jag vill också vara så där härligt entusiastisk.
Tysta tankar 