Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till denna forskning?

Jaha?

20120128-145213.jpg

Det känns som om vi kan de här beskrivningarna nu. Vi har koll på både bakgrundsfaktorer och undervisningsfaktorer. Frågan är om skolan kan och vill göra något åt orättvisorna?

Kapitalism 4.0?

De senaste veckorna har vi fått Dagens industri i brevlådan. Det är en ganska bra tidning och jag känner hur intresset för ekonomi och politik vaknar. Allt är inte pedagogik.

Klas Eklund träffade jag på 70-talet. Han har sedan dess vandrat en lång väg från yttersta vänstern till seniorekonom på SEB. I dagens artikel presenterar en modell för hur kapitalismen ska kunna förändras.

20120125-082035.jpg

Ibland funderar jag på att erbjuda mina tjänster till bemanningsföretag…

…och idag var högskolan fylld av  lockande lappar:

Men vänta nu – Uniflex? Det låter bekant… (DN)

Bemanningsföretaget Uniflex hittade på jobb för att slippa betala lön till flera anställda, rapporterar P4 Stockholm och P3 Nyheter i Sveriges Radio.

Uppdragen påstods finnas på ett företag i Bålsta i Uppsala län, tillräckligt långt borta från de anställda för att de skulle bli tvungna tacka nej.

Genom att de tackade nej var inte bemanningsföretaget Uniflex längre tvunget att betala ut den garanterade grundlönen.

Jag brukade jubla över sådana här nyheter

“Ju tidigare desto bättre”
Ulf Fredriksson har studerat de svaga läsarna i Pisa-rapporten, och den visar att betydligt fler av dem – en av fem – inte har gått i förskolan.
Att barn tidigt får språklig stimulans och får möta rim och ramsor och höra sagor och lära sig känna igen bokstäver gynnar läsinlärningen.
-Ju tidigare barn får den här stimulansen desto bättre. Ju senare man upptäcker barn som har problem desto större är risken att det inte går att göra nåt åt det, säger Ulf Fredriksson.

Frågan är om de lyckats studera vilka aktiviteter på förskolan det är som ger de här effekterna? Jag är rädd att vi kommer att få ännu mer struktur och träning. Risken är stor att det sker på lekens bekostnad.

20120123-082128.jpg

Strindberg 11

1872 beskriver den 24-årige Strindberg i en tidningsartikel sin drömskola så här:

EN FRISTAT UNDER SKRÄCKREGERINGEN
Lyceum var namnet på den akademi i Aten där
Aristoteles under promenader i alléerna meddelade
undervisning i filosofi, och kallades också därföre
filosof skolan för den peripatetiska (den promenerande).
Det var något peripatetiskt vid detta Stockholms
Lyceum, det var frihet från reglemente och skolbänk
och rotting och vanärande straff, det blev ett nöje
att gå i skolan ifrån att ha varit en fördömelse och
man behöll minnet från skoltiden verkligen som ett
bland de minst oangenäma minnena från den förfärliga
dressyrtiden som kallas barndom.

Låt oss gå och samtala – peripateti!

20120122-165337.jpg

Att sätta ord på känslor

Så här sammanfattar Carin Jämtin känsloläget inom det socialdemokratiska partiet efter att ha haft telefonkonferens med de 26 distrikten:

“Det finns ingen som uttrycker att man inte känner sorg idag”

Jag försöker förstå de svepande formuleringarna om att “alla socialdemokrater känner sorg idag”. Vad är det man sörjer? Personen Håkan Juholt? Eller är det partiet som tanke man sörjer? Det finns nog ett drag av självömkan i den här sorgen.

Själv känner jag mest lättnad och en viss tomhet. Det har varit spännande dagar.

Jämtin lyckas inte helt dölja ett belåtet leende.

Svd citerar slarvigt.

20120122-092712.jpg