Det är en lockande titel Lena Sjöberg har gett sin artikel i den utmärkta tidskriftem Demokrati & Utbildning från Örebros universitet
Hon har undersökt 72 lärarstudenters svar på en uppgift om hur de vill arbeta och jag ler igenkännande. Den godhjärtade normativiteten är svårsmält och författarens dom i slutorden är skoningslös:
Jag ser på debatten mellan V- och KD-politikerna och blir betryckt. Är genuspedagogik verkligen en vänsterfråga? Och i så fall varför?
Det vore spännande om någon kunde definiera vilka könsmönter det är som åsyftas i läroplanen. Vem vill skilja ut traditionella könsmönster från icke traditionella?
Många tror att det är möjligt att förändra samhället genom förväntningar och nytt medvetande. På Aktuellt beskriver forskare genuspedagogiska framgångar.
När det gäller barnens klassbakgrund verkar entusiasmen inte vara lika stor. Trots att alla känner till ekonomins betydelse för studieresultatet fokuserar vi på genusmönster. Teorin om att skapa individuell frihet genom att begränsa barnens fria lek känns udda.
Gör förskolan till en plats för kamp mot verkliga orättvisor!
We can also look at the way America now segregates itself by education. The greatest predictor of a child’s academic success, even more than economic class, is still their parents’ education level. But among adults, education and income are becoming more and more intertwined. College graduates couple off and use their resources to raise children who will also go on to succeed academically. When he ran the numbers, Reardon actually found that parental education couldn’t explain the entire growth the academic gap between classes. But that doesn’t mean it’s not a factor.
Even if we still have to tease out the reasons why, we appear to have reached a point where the children of the rich end up better educated, and more likely to succeed, simply because they’re children of the rich.
Filmen heter “skolan är till för ditt barn”.
Då var det som jag trodde!
Jag har lovat mig själv att dra ner på det slappa och slentrianmässiga björklundhackandet. Därför är det med en viss tvekan jag länkar till reportaget från Rapport.
En annan gång vill jag diskutera hur demokration på landets högskolor. Idag är jag intresserad av förhållandet mellan utbildningsdepartementet och högskolorna.
Ivar Arpi och jag är inte lika imponerade!
Jag arbetar för att rekrytera män till förskolläraryrket och försöker öka andelen som genomför sin utbildning. Vilka “personliga besvikelser är det jag försöker bearbeta”?
Åtminstone är det så för studenter som kommer från underpriviligerade miljöer,
Högskolestudier kan minska oddsen för USA-student att bli gift
För dem från mindre gynnsamma sociala omständigheter minskar chansen att bli gift om de studerar vid högskola (college). Chansen minskar med 38 procent för män och 22 procent för kvinnor. För dem som kommer från de mest gynnade miljöerna ökar istället chansen med 31 respektive 8 procent. Kelly Musick, sociolog vid Cornell University, som står bakom studien säger att “ /tanken att/college is the great equalizer … may not hold true for the marriage market”.
Referatet ovan är från Högskoleverkets internationella bevakning – rekommenderas varmt!
Tack för tipset Gunilla!
Lyssnar på P1 och Konflikt. Reportaget från Socialdemokraternas möte i Rosengård är oemotståndligt men frågan är om de politiska lösningarna är gångbara utanför rörelsen och stadsdelen.
Carl B Hamilton:
– För vem talar socialdemokratin?
På köpcentrumet Caroli city byggs det om. Ägarna möter den nya tiden med exklusivitet.
Jag bläddrar i en rapport av Tapii Salonen om barnfattigdom och funderar på om det är ett ord som kommer att försvinna ut ur politiken nu när Juholt är borta?
Ökad välstånd och fattiga barn
Enligt rapporten levde 11,5 procent, eller 220 000 barn, i fattigdom år 2008. I Malmö var siffran högre, hela 30 procent av stadens barn lever i fattigdom.
– Under 2000-talet har de flesta hushållen fått det bättre ekonomiskt. Det ökade välståndet har dock inte kommit de mest utsatta familjerna till del. Det betyder att avståndet nu ökar mellan de utsatta och de som har det bra, konstaterar Salonen.
Först Sveland i DN, därefter den här folkilskna drapan i HD:
Jag är ganska nöjd med att betrakta händelserna utifrån. Samtidigt är jag rädd att skrattspeglarna i lustiga huset blir allt svårare att skilja från världen utanför.
Tysta tankar 