Min gissning är att vi kommer att få läsa en hel del intetsägande ledare om “individens rätt” när skolpolitiken i Malmö nu på allvar försöker ta itu med utmaningen att motverka segregationen.
När sprickorna mellan stadsdelar ska tätas kan det vara lockande att ta den sociala ingenjörskonsten till hjälp. Men det är barn och ungdomar det handlar om – inte brickor i ett strukturellt politiskt spel. Skolplaceringarna bör även fortsatt bygga på rimliga avstånd och frivilliga val. Det måste gå att minska segregationen utan att göra avkall på respekten för individer. Dit når Malmö först då samtliga skolor håller god kvalitet.
Heja Katrin!
Tysta tankar 