ibland drabbas jag av akuts främlingsskap. Ekot toppar sin tresändning med det här inslaget:
Appen Hjärteröstning har alltså kanske utsatts för en attack. Public service när det är som allra sämst.
ibland drabbas jag av akuts främlingsskap. Ekot toppar sin tresändning med det här inslaget:
Appen Hjärteröstning har alltså kanske utsatts för en attack. Public service när det är som allra sämst.
Det är bra tryck i dansen!
Jag har ägnat en del helgen åt att försöka förstå varför 650 medlemmar i facebookgruppen Förskolan.se gillar den här konstiga texten.
Det finns en obehaglig moraliserande och självbelåten ton som gör mig bekymrad. Hur ser vi egentligen på föräldrar?
Eller är det vår stress och frustration som uttrycks i sådana här texter?
Jag tror alltså inte att skuldbeläggning av föräldrar ökar yrkets status. Vi måste närma oss den här typen av etiska dilemman utifrån andra utgångspunkter. Ett konsekvent barnperspektiv?
Ibland känns det som om förskolor och huvudmän krånglar till det.
Den här bilden på avgående rektor och minister är lysande.
https://twitter.com/cchristersson/status/576752560649928704
Vår tillförordnade rektor twittrar. Hurra för det!
Om jag ska regna lite på paraden så har vi fortfarande problem med könsbalansen på våra stora yrkesutbildningar.
Jag läser och funderar över situationen för män i förskolan. Vilja strategier har de egentligen för att bli en del av gemenskapen? Blir de insläppta? Drömmer de om att möta andra män och diskutera traditionellt manliga ämnen?
Eller säger de som förlorarna i radioprogrammet “Ring så spelar vi”:
– Det var roligt att komma fram…
Bilden av den problematiska manliga gemenskapen på förskolan ur genusforskaren ögon.
Tack Katharina för tipset!
De vänliga spåren av vår djurvänlighet fladdrar i den kalla vinden. Snart börjar sången.
Nästa år…
Det ser spännande ut. Fasaden skiftar karaktär efter ljuset.