Jag möter studenter som är i slutet av sin utbildning och vi diskuterar deras erfarenheter från VFU. Det tycks handla väldigt mycket om dokumentation (ofta med fokus på föräldrarnas behov av gulliga bilder och ytliga beskrivningar “lärande”) . Vi pratar också om närhetens betydelse och jag tänker på Johan Bävmans fantastiska bilder av föräldralediga pappor.
Kanske finns det något att lära här? Om vardagen och att ta vara på tillfällen.
Missa inte filmen på den föräldralediga pappans dag.
Ointresset för pojkarnas skolprestationer är magnifikt och djupt ideologiskt.
Jag lever ett skyddat liv. De här diskussionerna drabbar inte förskolan lika hårt.
Dessutom var polisongerna större och trickfilmningen bättre.
Vi diskuterar betydelsen av att förskollärare verkligen förstår grunderna i det naturvetenskapliga synsättet. Det är lockande att använda andra förklaringsmodeller. En del förskolor jobbar med “de fyra elementen” och menar att allt är sagor och myter.
Jag anar att de drabbats av den postmoderna yran?
Just vid skymningen upplever jag ofta tillvaron som starkt dramatisk. Människorna är inneslutna i sig själva och samtidigt mycket målmedvetna.
Ibland behöver jag en glasruta och lite distans för att se det.
Det är en gyllene uppenbarelse i utkanten av Vasaparken.
Just nu pågår en utställning om skräckromantiskt måleri. Marcus Larsson möter heavy metal.
Högst upp i huset är den högklassiga privata samlingen inrymd i en kopia av ägarens herrgård. Den duktiga guiden Anna berättar om Strindbergs målning Hög sjö. I taket hänger stipendiaten Sonja Larssons verk av plexiglas.
Det är stor skillnad mella Martin Parrs opretentiösa ögonblicksbilder och Serranos pompösa provokationer.
I ett avskilt rum visas ganska tunga sexuella bilder och jag anar att en del frigjorda föräldrar kommer att ha en del att förklara för sina barn. Kvinnan som kissar en man i munnen väcker känslor och jag hör tioåringen viska:
– Mamma, är de här bilderna på riktigt?
Folk köper dyra kameror och åker ut i naturen för att fotografera fåglar. Jag vandrar längs Sickla kanal och möter den här trötta duvhöken som har kämpar för att få upp en död skata från vattnet.
Det går inte så bra. Fågeln verkar helt orädd – eller fullständigt utmattad.
Tysta tankar 