6 kommentarer till Rothstein har mer än rätt

1. andersbwestin skriver:

   mars 25, 2015 kl. 7:45 e m

   Den han länkar till är också bra:

   http://www.gp.se/kulturnoje/1.2663728-mattias-hagberg-varifran-kommer-all-denna-skam-

   Nästa tanken borde vara. Vad är skammens motpol.

   Hallå jag vet.

   Stolthet (full av bekräftelse antingen tillförd eller egenalstrad)

   Svara
   • Mats skriver:

     mars 25, 2015 kl. 7:57 e m

     Respekt och självrespekt – det blir väldigt konstigt om pojkarna systematiskt tränas in i att se sig som problem.

     Svara
2. Magnus skriver:

   mars 26, 2015 kl. 6:41 f m

   När man har två olika grupper som båda anses leva i utanförskap, under födomar eller systematiskt förtryck, och de plötsligt hamnar emot varandra, när deras företrädare fajtas om utrymmet och tolkningarna, då kan saker plötsligt bli synliga i media, i hur folk tänker. Ungefär som med den där Tupac-t-shirten och tjejen som anklagade H&M för att ”hylla en våldtäktsman”. Många yngre feminister här i landet gillar att vara i samma lag som ghetto-kidsen och deras idoler – rappare, smågangsters, tv-skådisar och graffitiartister – men ibland blir det för mycket av det goda, då behövs det litet skadesanering.

   Och invandrartjejer ses definitivt som mer skyddsvärda och fina (och intelligentare) än invandrarkillar.

   Svara
3. Klas ottosson skriver:

   mars 26, 2015 kl. 7:07 f m

   Rothstein har en viktig poäng. Det är ideologiska skäl som ligger bakom ointresset för pojkar. Jag tror också att det är rädsla för vad en vetenskaplig analys av pojkars skolprestationer skulle kunna leda till. Möjligtvis är det samma som Rothstein skriver. Men. Om det är så att pojkar är diskriminerade i skolan. Om man utgår ifrån att skolan är den viktigaste institutionen i samhället. Om man utgår ifrån att kvinnor numer dominerar bland lärare och rektorer i skolan. Är det då möjligt att vara feminist fortfarande? Självklart är det möjligt. Men väldigt många feminister skulle nog tvingas att ompröva sin analys och sin syn på Sverige. Jag tror att detta, denna rädsla, är en drivkraft bakom osynliggörandet. Man sopar under mattan.

   Svara
4. andersbwestin skriver:

   mars 26, 2015 kl. 8:50 f m

   Vad värre är. Män får numera inte ens bygga fredliga och kreativa företag utan att stimatiseras som omoraliska skurkar. Snart dags för ett kollektivt självmord då dessa damer aldrig kan bli nöjda. Vad vi än gör så är vi bara fel.

   http://www.dn.se/ekonomi/sa-ska-kvinnorna-fa-makt-i-silicon-valley/

   – att ha fräckheten att bygga lönsamma mindre företag. Sånt skapar bara ojämställdhet.

   Svara
   • andersbwestin skriver:

     mars 26, 2015 kl. 8:52 f m

     Jag glömde att påpeka det centrala. Vi lever numera i en riktigt skruvad värld. Förr kunde man väl ändå få hoppas på att kunna göra någonting bra.

     Svara

Kommentera Avbryt svar

Skriv din kommentar här...

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

E-post (Adressen lämnas aldrig ut)

Namn

Webbplats

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut / Ändra )

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. ( Logga ut / Ändra )

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut / Ändra )

Du kommenterar med ditt Google+-konto. ( Logga ut / Ändra )

Avbryt

Ansluter till %s

Meddela mig om vidare kommentarer via e-post.

Meddela mig om nya inlägg via e-post.