Staden som scen

Just vid skymningen upplever jag ofta tillvaron som starkt dramatisk. Människorna är inneslutna i sig själva och samtidigt mycket målmedvetna.

Ibland behöver jag en glasruta och lite distans för att se det.

	Mats på Är detta världens roligaste…
	Anonym på Är detta världens roligaste…
	Jonas på Den glömda frågan
	Magnus på Vem får skämta om vad?
	Mats på Ett konstigt land
	Magnus på Ett konstigt land
	telach på Barnskötarnas återupprättelse
	J.G på Vem vill vara mansrättsaktivis…
	Rolle Bergström på I det oändliga vetandets kylig…
	Magnus på Är det så en tågolycka ser…
	Mats på Två artiklar på samma dag…
	Katharina Andersson på Två artiklar på samma dag…
	Kristian på Är det så en tågolycka ser…
	Kristian på Två artiklar på samma dag…
	Mats på Jag vill förnya och vårda…

Om Mats