Staden som scen

Just vid skymningen upplever jag ofta tillvaron som starkt dramatisk. Människorna är inneslutna i sig själva och samtidigt mycket målmedvetna.

Ibland behöver jag en glasruta och lite distans för att se det.

	Mats om Hångelmanifestation – By…
	Lennart Palm om Hångelmanifestation – By…
	Mattias Besell om Sanningens minut
	Otto von Plös om Vad var det som hände?
	Anonym om Att hämta kraft i det pri…
	Anders Björklund om ”Skamvrån gjorde oss til…
	Ola Andersson om ”Banta med Demis Ro…
	Magnus om Berlin 2019 – 2
	Mats om En dag på Caroli city –…
	Martin om En dag på Caroli city –…
	Anonym om Jag är väldigt förtjust i…
	Mats om Jag är väldigt förtjust i…
	Sirkka Ivakko om Jag är väldigt förtjust i…
	Nanaz Fassih om Att tala MED föräldrar –…
	Mats om Erotisk jazz

Om Editor