Niklas Orrhenius bok om Lars Vilks är bedövande välskriven. Lågmäld och resonerande.

Efter 400 sidor snurrar frågorna fortfarande i mitt huvud: 

 – Varför är det så viktigt att definiera sig som god?

Och går det egentligen att bevisa att man inte är rasist?

Under tiden rasar debatten om normkritik och olika grupper kämpar om tolkningsföreträdet.

Konstnärer (och akademiker) kanske bör ta några steg tillbaka och fundera över vad som är uppgiften. Ska vi verkligen uppfostra (eller “medvetandegöra” som det heter idag) folket?

Alternativet är att se livet som ett konstprojekt.