Nu levlar vi upp diskussionen om manligt/kvinnligt.
Vi har sågat ner U-balkar till en flaggstångsfot idag. Jag kunde inte vara nöjdare.
Inte någonstans i läroplanen står det att det är ett mål att elever ska bli lydiga och anpassliga, ändå visar alltför mycket forskning att det i stor utsträckning blir resultatet.
”Det är lätt att manipulera hela skolsystemet. Många märker det. Om man bara lär sig hur man ska sköta sig och hur man ska göra. (…) Jag har lätt att avkoda spelet, liksom. Så jag har bra betyg, men jag vet inte om jag tycker att jag lyckats så bra i skolan. Vet inte om jag kan så mycket egentligen. ”
Den som talar är en kvinnlig elev i en klassrumsstudie av forskarna Lisa Asp-Onsjö och Ann-Sofie Holm, omskriven i antologin Att lyckas i skolan. Hon är inte ensam. Vardagen i klasserna som de båda forskarna studerat styrs av prestationer, prov, bedömningar och tester och de visar hur eleverna resignerat inför sakernas tillstånd och i hög utsträckning väljer att anpassa sig, eftersom de vill få goda resultat. Forskarna talar om ”fabricering”: eleverna försöker framställa sig själva som arbetsamma, ambitiösa och smarta och uppmuntras i det av lärarna. Asp-Onsjö och Holm citerar forskarna Busher och Cremin som menar att ”elever har lärt sig att vara delaktiga i en produktionsprocess där de själva blir producerade och kontrollerade, snarare än att uppmuntras att vara kreativa, samarbetande medborgare och producenter.”
En del menar att det handlar om manligt/kvinnligt. Jag skulle hellre vilja tala om självrespekt.
Tack Katharina för tipset!
I USA ses gärna lumbersexualiteten som en motreaktion på metrosexualiteten. Men Mark Simpson menar att den metrosexuella mannen snarare krattat manegen för skogshuggarna genom att öka förståelsen för manligt identitetsexperimenterande. Då det i huvudsak är vita män från en urban övre mediemedelklass som intresserar sig för lumbersexualitet är det frestande att applicera ett klassperspektiv på fenomenet. För en man som sippar årgångsespresso erbjuder den ruffiga knegarlooken en möjlighet att distansera sig från skamkänslorna över sin privilegierade tillvaro. Skogshuggarattribut kan också signalera kärv autenticitet för en stillasittande kontorsråtta som sörjer att han inte kan ge uttryck för sin maskulinitet.
Jag vet inte om det går att manövrera genom det här minfältet. Det känns inte som om det går att göra rätt här. Bäst att sitta alldeles still i båten.
Vilken blir då kvinnans roll i den här utvecklingen? Ser vi en framtid där den hypernarcissistiska mannen med hjälp av selfies och sociala medier är självförsörjande på bekräftelse? Det tror inte Daniel Lindström.
– De allra flesta har en publik i åtanke när de står och gör sig fina framför spegeln. I grunden handlar alla dessa ritualer bara om att hitta en partner.
Mark Simpson har noterat att vissa feminister blir provocerade av manlig självobjektifiering.
– Jag kan tänka mig att det även i dessa kretsar finns en hemlig föreställning om att maskulinitet är något tidlöst och statiskt. Något som alltid går att skuldbelägga.
Jag läser de sista orden en gång till och ryser “Något som alltid går att skuldbelägga”
https://twitter.com/oldpicsarchive/status/566529164866756608
Jag anar att de här pojkarna och männen inte vet vart världen är på väg. De raka ryggarna och välstrukna förklädena betyder något som jag har svårt att formulera.
Riktigt bra i tidningen förskolan av Christian Eidevald –
http://www.lararnasnyheter.se/forskolan/2014/11/05/vi-maste-vaga-prata-overgrepp
Jag har arbetat med lärarutbildning i 12 år och är fortfarande osäker på när och hur.
I en tid av upplösta och uppblåsta jag är skönt att tänka tanken på ett själv.
Dr Seuss citatsamling är en guldgruva.
http://mobile.brainyquote.com/quotes/authors/d/dr_seuss.html
Jag tror det är Magnus Samuelsson som skymtar?
Frågan är väl om de heteronormativa strukturerna förstärks av de här filmerna – eller om vi får syn på ett mönster som är möjligt att diskutera och förändra?