Inte någonstans i läroplanen står det att det är ett mål att elever ska bli lydiga och anpassliga, ändå visar alltför mycket forskning att det i stor utsträckning blir resultatet.
”Det är lätt att manipulera hela skolsystemet. Många märker det. Om man bara lär sig hur man ska sköta sig och hur man ska göra. (…) Jag har lätt att avkoda spelet, liksom. Så jag har bra betyg, men jag vet inte om jag tycker att jag lyckats så bra i skolan. Vet inte om jag kan så mycket egentligen. ”
Den som talar är en kvinnlig elev i en klassrumsstudie av forskarna Lisa Asp-Onsjö och Ann-Sofie Holm, omskriven i antologin Att lyckas i skolan. Hon är inte ensam. Vardagen i klasserna som de båda forskarna studerat styrs av prestationer, prov, bedömningar och tester och de visar hur eleverna resignerat inför sakernas tillstånd och i hög utsträckning väljer att anpassa sig, eftersom de vill få goda resultat. Forskarna talar om ”fabricering”: eleverna försöker framställa sig själva som arbetsamma, ambitiösa och smarta och uppmuntras i det av lärarna. Asp-Onsjö och Holm citerar forskarna Busher och Cremin som menar att ”elever har lärt sig att vara delaktiga i en produktionsprocess där de själva blir producerade och kontrollerade, snarare än att uppmuntras att vara kreativa, samarbetande medborgare och producenter.”
En del menar att det handlar om manligt/kvinnligt. Jag skulle hellre vilja tala om självrespekt.
Tack Katharina för tipset!
Tysta tankar 
Jag skulle tänka mig att det är ännu viktigare för killar att bevaka sin status bland de andra i klassen/gänget/på skolan – och då i termer av stil och kaxighet, inte i skolprestationer – än det var för en generation sedan. Vi lever idag i mycket högre grad än då i en kultur som betonar (och fetischiserar) personliga varumärken, poser, kredd, attityd. Som Anna Kournikova sade till en annan och tekniskt sett mycket bättre tennisspelare: ”du vinner förstås fler matcher, men det är mig alla snackar om, det är mig tidningarna vill skriva om” (på grund av hennes utseende och självkänsla, inte för hennes prestationer på courten).
Att spela upp en bild av smarthet och världsvana – och samtidigt framstå som cool person – har blivit viktigare än att faktiskt vara intelligent eller så. Och detta inte minst eftersom kriterierna för det där coola hela tiden förskjuts fram och tillbaka.
GillaGilla
Man får vara snabb för att hänga med här. På många plan har ju Kournikova rätt. Själva sportprestationen är ju rätt ointressant om ingen vill se henne spela.
Frågan är väl om skolan bär på samma logik? Det är inte säkert att toppbetyg gör dig anställningsbar i ett föränderligt samhälle med höga krav på social förmåga.
GillaGilla