Jag vet inte om det går att diskutera frågan om biologi och könsmönster utan att bli ovänner?
Den här artikeln antyder att det finns en skillnad mellan pojkars och flickors val av leksaker och att det handlar om hjärnan – inte sociala mönster. Det tycks vara en seriös sida – ni som är intresserade av källkritik får gärna granska rapporten ur vetenskaplig synpunkt.
En skolform som behöver vårda sina rötter. Det är förskolan.
Jag associerar till denna:
Idag har våra nya studenter svarat på frågan vilken förmåga de anser vara viktigast för en förskollärare. De svarade KREATIVITET och nu försöker jag hitta det under utbildningen.
Går det att träna upp?
Jag ser en annan tendens.
Feministiska mödrar tvingas ibland ompröva teorier när de ser hur pojkar bemöts i förskola och skola.
Idag kommer 300 nya förskollärarstudenter till högskolan. Då kanske det är bra att markera läraridentiteten?
Mats Alvesson slungar vilt mot Malmö högskola. länk
Kerstin Tham svarar försiktigt – det är nog en bra strategi. länk
Själv är jag märkvärdigt oberörd. Känner ingen stark längtan efter att vi ska bli universitet och hör rykten om lärosäten som har fått betala ett högt pris för att leva upp till namnet.
Förväntningarna på nya medel tycks också vara ganska naiva. Det finns utrymme för besvikelse.
Just nu tvivlar jag på allt.
https://twitter.com/ukambetet/status/763626872060141568
Så bra skrivet. Samtidigt famlar vi i mörker när det gäller orsaker till avbrott.
Varför är det så svårt att komma åt verkligheten? Den här listan kanske kan göra det lite lättare att se vilka hinder som finns!
Hur gör vi plats för de här diskussionerna på förskollärarutbildningen?
Tysta tankar 