Pappafeminism – mammamaskulinism

Jag ser en annan tendens.

Feministiska mödrar tvingas ibland ompröva teorier när de ser hur pojkar bemöts i förskola och skola.

About Editor

http://tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Webmaster http://etenjournal.com Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
This entry was posted in Förskola, Genus, jämställdhet, Lärarutbildning, Personligt, Politik, Utbildning, Värdegrund. Bookmark the permalink.

4 Responses to Pappafeminism – mammamaskulinism

  1. Det där är så barnsligt. Precis som inte jag skulle fattat kvinnors dilemma. Får jag meddela den akustiska omgivningen att i min värld så har man tjatat feminism ända sen i vart fall 1970. Snackat kvinnofrågor har jag gjort med min fru sen i vart fall 1974. Min 24 åriga dotter har sedan länge tröttnat på genusträsket fast hon nu bor i genusdiskursens högborg Umeå.
    Hon tror precis som jag att feminism i grunden har funktionen att tvinga män (hanar) att nyskapa nya memstrukturer, dvs en slags urkraft till geners ständiga selektion. Men hur många feminister har förstått detta.

    Like

    • Mats says:

      Det är något yrvaket och oskuldsfullt över diskussionen.

      Eller cyniskt ondskefullt – jag vet verkligen inte.

      Handlar det om vem som “äger frågan”?

      Like

      • Magnus says:

        Det handlar en hel del om tolkningsföreträde, och om vem/vilka som tillåts ta i från fotknölarna utan att mötas av rullande ögon, visst gör det det.

        Om man vill ha med männen i diskussionen så är det ju märkligt att samma feminister är så angelägna att eh, knuffa ut dessa män om de har för mycket egna synpunkter på bygget. Och så har det sett ut i minst tio år i den ringhörnan.

        Liked by 1 person

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s