Jag ser en annan tendens.
Feministiska mödrar tvingas ibland ompröva teorier när de ser hur pojkar bemöts i förskola och skola.
Senaste kommentarer
Mats på Är detta världens roligaste… Anonym på Är detta världens roligaste… Jonas på Den glömda frågan Magnus på Vem får skämta om vad? Mats på Ett konstigt land Magnus på Ett konstigt land telach på Barnskötarnas återupprättelse J.G på Vem vill vara mansrättsaktivis… Rolle Bergström på I det oändliga vetandets kylig… Magnus på Är det så en tågolycka ser… Mats på Två artiklar på samma dag… Katharina Andersson på Två artiklar på samma dag… Kristian på Är det så en tågolycka ser… Kristian på Två artiklar på samma dag… Mats på Jag vill förnya och vårda…
Det där är så barnsligt. Precis som inte jag skulle fattat kvinnors dilemma. Får jag meddela den akustiska omgivningen att i min värld så har man tjatat feminism ända sen i vart fall 1970. Snackat kvinnofrågor har jag gjort med min fru sen i vart fall 1974. Min 24 åriga dotter har sedan länge tröttnat på genusträsket fast hon nu bor i genusdiskursens högborg Umeå.
Hon tror precis som jag att feminism i grunden har funktionen att tvinga män (hanar) att nyskapa nya memstrukturer, dvs en slags urkraft till geners ständiga selektion. Men hur många feminister har förstått detta.
GillaGilla
Det är något yrvaket och oskuldsfullt över diskussionen.
Eller cyniskt ondskefullt – jag vet verkligen inte.
Handlar det om vem som ”äger frågan”?
GillaGilla
Det handlar en hel del om tolkningsföreträde, och om vem/vilka som tillåts ta i från fotknölarna utan att mötas av rullande ögon, visst gör det det.
Om man vill ha med männen i diskussionen så är det ju märkligt att samma feminister är så angelägna att eh, knuffa ut dessa män om de har för mycket egna synpunkter på bygget. Och så har det sett ut i minst tio år i den ringhörnan.
GillaLiked by 1 person
Eller klassisk dubbelbestraffning?
Damned if you do – damned if you don’t!
GillaGilla