Så bra skrivet. Samtidigt famlar vi i mörker när det gäller orsaker till avbrott.
Senaste kommentarer
Så här ser det ut
Det här inlägget postades i Förskola, Högskola, Lärarutbildning, Personligt, Politik, Utbildning, Värdegrund. Bokmärk permalänken.
I vår undersökning på HiG för några år sedan var de vanligast svaren på anledningarna till avbrott att studenterna fått arbete, att de har nya familjeförhållanden (både positiva och negativa) samt att de insett eller förstått att läraryrket helt enkelt inte var något för dem. Helt enkelt, alltså!
Det är svar som antyder omständigheter utanför lärarutbildningens kontroll.
Om vi ska få meningsfulla svar måste vi nog gå ner på gruppnivå och studera avbrottstatistik i relation till utbildningsinnehåll. (Skrev han glatt visslande)
Jag anser det vara verkligt meningsfullt att det just är annat som är anledningarna till studenternas avhopp, alltså inte primärt själva undervisningen, dess innehåll eller utformning. Det svaret var oerhört få som angav i den anonyma enkäten. Studenter är människor med flera delar av livet igång samtidigt, så att säga. de bollar med familj, kärlek, boende och hela livspusslet samtidigt.
Jag känner igen det resultatet efter att ha ringt upp studenter och försökt diskutera anledningar. Samtidigt fanns det en diffus känsla av skuld och sorg under ytan – många hade satsat stort och verkligen velat gå in i den här konstiga världen.
Jag kan inte skaka av mig tanken att vi som utbildare kunde ha mött dem på ett annat sätt. Några av dem hade nog kunnat bli riktigt bra lärare – kanske behövde de strategier för att orka bryta mot normer?
Ja, säkerligen hade flera av dessa studenter blivit helt utmärkta lärare , men det kanske ändå inte var deras förstahandsval. Skuldbeläggandet kan ha många orsaker, mamma blev besviken, pengar som gick upp i rök, tid som förbrukats av livets utmätta andel och mycket annat. Arbets- och jobberbjudanden haglar över våra studenter idag. Rektorer och förskolechefer lockar studenterna med goda villkor för att både arbeta och studera. När de frågar mig så svarar jag vanligen att de ska göra klart sin utbildning först, men ansvar för barnen och rektors vädjanden kan bli för starka. Så är de snälla och gör ett avbrott eller hoppar av helt från den utbildning de startat. De lägger krokben på sina egna liv för att hjälpa till i skolan.
Jag avundas dem inte problematiken!