“Boys who are never allowed to be wild are boys who never learn how to control that wildness. Boys who are not allowed to whack and be whacked with sticks never learn what fighting is like. What’s so bad about that? Well, they may end up hitting someone weak, with no idea how much it hurts to be hit. Or they may end up standing by while the strong go after the weak – and have no idea that it’s their job to put a stop to it.”

http://www.patheos.com/blogs/simchafisher/2015/09/05/boys-with-sticks/

Jag känner igen scenen. Våra barn hade många svärd. Det var inte alltid deras gäster hade svärdvett.
  

Jag läser Anna Mannheimers krönika i GP och suckar uppgivet.

Länk

Det kan inte ha tagit mer än tio minuter att slänga ihop texten utifrån formulär 1A.

Just nu vill 4733 sprida denna mansbild på Facebook.

  
Frågan är hur de här generaliserande beskrivningarna påverkar oss? 

Ja, jag vet att det också finns massor av bra män. Killar som lämnar på dagis, står upp för de svaga, behandlar kvinnor jämlikt och klappar katter.

Det finns även män som inte nöjer sig med att “lämna på dagis”. En del av oss har högre ambitioner än så. Anna Mannheimers demonisering av män underlättar inte arbetet för att bryta könsmönster.