Det ogenerade manshatet

Jag läser Anna Mannheimers krönika i GP och suckar uppgivet.

Länk

Det kan inte ha tagit mer än tio minuter att slänga ihop texten utifrån formulär 1A.

Just nu vill 4733 sprida denna mansbild på Facebook.

  
Frågan är hur de här generaliserande beskrivningarna påverkar oss? 

Ja, jag vet att det också finns massor av bra män. Killar som lämnar på dagis, står upp för de svaga, behandlar kvinnor jämlikt och klappar katter.

Det finns även män som inte nöjer sig med att ”lämna på dagis”. En del av oss har högre ambitioner än så. Anna Mannheimers demonisering av män underlättar inte arbetet för att bryta könsmönster.

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Förskola, Genus, jämställdhet, Personligt, Politik, Utbildning, Värdegrund. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Det ogenerade manshatet

  1. andersbwestin skriver:

    Jag har alltid gillat Anna men här visar hon upp en genant okunnig sida som jag inte visste att hon hade inom sig. Skriver hon en fortsättning som beskriver orsakssambanden 500 miljoner år tillbaka i tiden så kan hon vinna tillbaka mitt gillande.

  2. andersbwestin skriver:

    Det är bättre att söka kunskap. Två länkar till manlig respektive kvinnlig utsatthet. (samverkande sårbarhetsfaktorer)

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Antisocial_personlighetsst%C3%B6rning

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Borderline_personlighetsst%C3%B6rning

    Båda texterna extremt korta sammanfattningar av stora forskningsområden. Det skrivs tjocka böcker i ärendet runt hela klotet. Men det är klart – vill man gena så kan man ju skriva en krönika i GP.

  3. Magnus skriver:

    Man behöver som det brukar heta inte vara någon rymdraketforskare för att se att kravet på uppmärksamhet vrider upp de arga, självrättfärdiga utspelen i kubik. Folk som Mannheimer, Sveland, Katarina Wennstam eller Natalia Kazmierska vet ju att de hjälper till att sälja tidningen och att sälja sina personliga varumärken med sina utbrott, även om många inte håller med dem när de läser. Och för att cirkusen inte ska bli alltför uppenbar håller redaktionerna en skyddande hand över dem. Om du invänder mot vad Mannheimer, Virtanen, Lady Dahmer eller Maria Sveland har skrivit så klassas det som misogynt näthat.

    Det är tillåtet för somliga i Sverige att hålla sig med en offentligt grandios självbild utan att behöva ställa sig några frågor. För andra – t ex vita män över 30 – ses redan normal självaktning som misstänkt.

    • Mats skriver:

      30 000 delningar på Facebook.

      Och den här slutklämmen:

      ”Men det får man väl inte säga i det här landet?)

      Ps. Killar, snälla skicka nu inte en massa hatmejl till mig för jag blir både ledsen och tycker det är obehagligt. Tack på förhand. Ds.”

      Jo Anna det är väldigt tydligt att man får säga så. Risktagandet tycks mig vara minimalt.

      • Magnus skriver:

        Den här sortens krönikor påminner mig om folk (tonåringar, då) som skrev till Sydans Postis-sida och avlossade långa utbrott om den ena eller andra popstjärnan och dennes fans, att de var korkade och IQ-befriade, eller om typ ”jag hatar katter!”. Detta i ett tonläge som bara rasade på och signalerade att det är slutsnackat om ni inte håller med mig här – och sedan på slutet hängde de på ett ”PS. Jag tål kritik!” 😉

        • Mats skriver:

          Jag stöter på åsikten att allt egentligen är ett skämt och att det viktigaste budskapet är ”det är dumt att generalisera”. (Denna gången råkade det handla om män , höhö).

          Antagligen uppfattar 1% av de som delat texten denna sublimitet. Övriga brölar på och tycker att det skönt att någon äntligen talar om hur män egentligen är.

          Funderar över Kalle Linds samtal om ironi, han menar att det är svårt för stora etablerade komiker att upprätthålla illusionen av att slå uppåt. Här kämpar Mannheimer verkligen för att framstå som djärv och utmanande – när hon väljer den enklaste och fegaste vägen för att plocka poäng.

  4. Magnus skriver:

    Nej, det var inte ironi. Här svarar Anna Mannheimer på kritiken – som hon naturligtvis kokar ner till sura machoattityder – och det blir lika pösigt som från Zara Larsson i somras. fast skillnaden är ju att Anna Mannheimer är femtio fyllda och har lång vana vid både medier och relationer:

    http://www.gp.se/kulturnoje/1.2849095-mannheimer-jag-ar-en-manshatande-slyna

    ”Men krönikan utgick från en fråga på nätet – vad är den gemensamma nämnaren? Och då kan man ibland säga att det beror på att det beror på klass eller etnicitet. Det finns många teorier. Men den minsta gemensamma nämnaren är faktiskt att de är män. Jag skriver inte att alla män är våldtäktsmän. Däremot är de flesta våldtäktsmän – män. Och det är en stor skillnad. Ibland måste man kunna se ett större sammanhang än den enskilde personen, säger Anna Mannheimer och jämför med vårt förhållande till miljön.

    (—)

    Jag hatar inte alla män och jag tycker inte att alla män är våldtäktsmän. Men jag kan se ett mönster som är intressant att titta på.”

    Herregud.

    • Mats skriver:

      Jag tycker mig läsa en halv disclaimer i slutraderna:

      ”Vad ska du hitta på härnäst?
      – Det har jag inte bestämt ännu. Det kan bli om marsvin eller vad som helst. Jag har ingen ny stil eller tanke med att denna krönikan skulle skilja ut sig. Jag har ingen plan. Jag skriver oftast under någon deadlinepanik, säger Anna Mannheimer.”

      • Magnus skriver:

        Själva formatet att låta sig bli intervjuad av en kollega på tidningen när det har hänt något, när man har trampat snett, är ju också en form av damage control – om det blir en snackig, småputtrig intervju, i motsats till ett skrivet genmäle av personen själv, så kan den som läser det knappast förvänta sig hög stringens eller att tyckaren verkligen förklarar någonting. Det är liksom öppet för mer prat, mera glidningar och tyck-synd-om-mig.

        Om det här handlar om att ta ansvar för det man skriver i offentligheten, inför många hundratusen tilltänkta läsare, så är ribban sannerligen placerad rätt lågt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s