Män i förskolan – ryms de inom feministisk jämställdhet? http://t.co/ebR08uX1DV
— Mats Olsson (@tystatankar) October 19, 2015
Senaste kommentarer
andersbwestin på Skolverket och läroplansrevide… invaderace på Plötsligt vaknar mitt intresse… Mats på Hakelius sammanfattar Magnus på Hakelius sammanfattar Magnus på Hakelius sammanfattar Mats på Hakelius sammanfattar Mats på Hakelius sammanfattar Magnus på Hakelius sammanfattar Magnus på Hakelius sammanfattar Mats på Hakelius sammanfattar Mats på Hakelius sammanfattar Magnus på Hakelius sammanfattar Magnus på Hakelius sammanfattar andersbwestin på Hakelius sammanfattar Mats på Hakelius sammanfattar
Man kan utvidga frågan till att i princip även gälla hela grundskolan även om procenten successivt ökar ju äldre barnen blir. (även gymnasiet är på väg att feminiseras till en kvinnlig arena)
Ja, kontrasten med argumentationen på andra områden är slående. Där män är i majoritet (och det kan anses vara status) är det jätteviktigt med unika kvinnliga perspektiv och erfarenheter. Några manliga perspektiv och erfarenheter i kvinnliga domäner och något normkritiskt tänkande kommer inte på fråga. Hur skulle de se ut om man släppte in något maskulint där? Det blir allt mer uppenbart att det inte handlar om jämställdhet, utan om att främja kvinnor. Ett jämställt förhållningssätt skulle vara ett givande och tagande på olika områden, men om man själv definierar sin position som moraliskt bättre men förfördelad kommer man endast fokusera på tagandet. Man väljer argumentation efter syfte och åt vilket håll det går, samt urskuldrar sig med att det är annorlunda om ”vi” gör det.
Visst är det så, och många feministiska utspel idag görs med ett tydligt syfte, eller t o m i huvudsyftet kan man säga, att snabbt täppa till truten på män som skulle kunna tänkas ge sig in i diskussionen. Män över huvud taget ska inte yttra sig på somliga områden eller på vissa arenor, de ska i varje fall inte komma med egna bud på någonting, ska inte ”ta upp plats” utan förväntas underordna sig vad vissa (feministiska) kvinnor säger. Och det här ifrågasätts knappast alls av mera resonabla debattörer.
Right or wrong, my sex, ungefär.
Jo – och strategin tycks vara tystnad.
Vi bemöter inte oliktänkande. Det verkar funka ganska bra.