(Tack för bildidén Fredrik)
Jag ställer frågan om Fars dag i ett förskoleforum och möter ett kompakt motstånd. Det verkar som om landets pedagoger inte är särskilt angelägna om att bevara denna tradition från 1931.
Själv funderar jag ofta över vad min far har betytt för mig. Och ibland hur jag har påverkat våra barn.
Presenter och tacksamhet klarar jag mig utan.
Pelle Ossler -Fars dag
Uppdatering :
Min far kunde inte bara ro. Han lärde mig även att göra pilbågar och fiskespön.
Maria Arnholm gav ett uppdrag till Skolverket som lämnade över till SKL.
Jag är inte imponerad av resultatet.
Texten är nästan oläsbar.
innehållet pendlar mellan pompöst och banalt. Halmgubbar avrättas omständligt och alla får komma till tals.
Utom de som berörs av frågan.
…är att det är större skillnader inom gruppen män jämfört med gruppen kvinnor.
Så nu vet vi det och kan gå vidare.
Ibland undrar jag över utrymmet för kritiskt tänkande på min arbetsplats. Frågan är hur högskolan klarar sig från den pågående politiseringen av statliga verksamheter?
Högskolan går inte fri. Den som kritiserar normkritiken riskerar att hamna i kylan.
Jag prövar några retoriska knep. Det kanske funkar?
Jag tror det kan funka.
Christian är som vanligt klok och välformulerad.
I papperstidningen fick Emma Leijnses artikeln den här rubriken.
På nätet var vinkeln annorlunda:
På NST:s facebookgrupp flödade kommentarerna – många tycktes tro att artiklarna behandlade skuldfrågan och att många skyldiga förövare går fria.
Jag tvivlar på att de som kommenterar har läst texterna. Men på något sätt förstärks bilden av männen som dömda på förhand.
Den tredje artikeln ger nödvändig bakgrund. Kanske borde den publicerats först?
Vi hoppas många kommer på mötet nästa vecka!
Tysta tankar 