Finns det någon bok som gjort mer för pojkars läsning?#åshöjden https://t.co/m8o1rneHkt @ErikNiva
— Mats Olsson (@tystatankar) March 18, 2017
Tack Max Lundgren!
2
Christian sammanfattar min hållning:
Så bra det blev Margareta Rönnberg!
Jag har debatterat med Ingemar Gens tidigare och är bekymrad över hans mörka bild av barns lek. Fast egentligen är det nog pojkarnas hierarkier som är det överskuggande problemet i hans värld. Pojkarna måste övervakas och uppfostras hårt.
Spännande också om de medvetna barnen och föräldrarna som vet vad de förväntas säga. Den nya normen?
På brottsofferdagen gör Tv4 ett inslag om kampanjen Förskolebrevet.se. Jesper Börjesson inleder med att tala om att sexuella övergrepp mot barn är mycket vanligare än vi tror. I rubriken tycks kampanjen handla om sexuella övergrepp i förskolan.
Jag tror att avsikten är att lyfta en viktig fråga och anar att upphovsmännen vänder sig till förskolorna för att de vill hjälpa barn att bygga upp självrespekt och integritet. Det kan vara en utmärkt idé.
När det gäller siffrorna om antalet kränkningar bygger de på en enkät med 18-åringar som tycks ha besvarat en ganska vid fråga. Det är svårt att dra några slutsatser om kränkningar i förskolan utifrån det underlaget. Men TV4 väljer att bildsätta med de vanliga anonyma bilderna på små galonklädda och hjälplösa barn på förskolegården. Bilden av förskolan som en farlig plats befästs och i bakgrunden ruvar den manlige förövaren..
Christian Eidevald presenterar en annan bild i boken Förskolan – en trygg plats för barn och pedagoger. I Malmö arbetar kommunen med att implementera ett förebyggande material.
Jag är osäker på om sådana här kampanjer verkligen medverkar till att öka tryggheten för barn i förskolan.
Jag länkade till artikeln i en facebookgrupp om förskolan. Min poäng är att samma typ av sexism som drabbar föräldralediga män i USA också slår mot män som arbetar i svenska förskolor.
Det var ingen populär tanke. I Sverige tycks vi ha en förklaringsmodell för att jämställdheten i förskolan havererat. Men jag ser inte att teorin om patriarkatet och könsmaktsordningen ger några bra svar på varför män inte lyckas etablera sig i förskolan.
I veckan var jag på konferens om Genus och profession. I ett av seminarierna försökte föreläsarna beskriva och analysera de svårigheter som kvinnliga studenter möter på några tekniska utbildningar. Det tycktes inte handla om motivation och förkunskaper – och ändå fanns det en form av utanförskap som var svår att sätt ord på. Ett tema som återkom i intervjuerna var att en del manliga studenter tycktes ha ett gemensamt “begär” efter teknik. Det var liksom mer än ett skolämnet – snarare ett livsinnehåll med religiösa undertoner. Kvinnorna hade svårt att ta sig in i den gemenskapen.
Ibland tror jag att motsvarande mönster finns i förskolan. En del pedagoger har svårt att tänka sig ett annat yrke än att arbeta med barn – hela deras liv tycks peka mot omsorg. Jag förstår att männen har svårt att ta sig in i den gemenskapen.
De senaste åren har jag försökt uppfostra svenska medier i frågan. Det gick inte så bra.
Det riskerar att bli aningen juridiskt men någon domstol borde faktiskt pröva om skollagen är förenlig med Barnkonventionen. När Skolinspektionen pekar på konsekvenserna är det lätt att bli mörkrädd.
Tack Margareta för bra samarbete!