Jag länkade till artikeln i en facebookgrupp om förskolan. Min poäng är att samma typ av sexism som drabbar föräldralediga män i USA också slår mot män som arbetar i svenska förskolor.
Det var ingen populär tanke. I Sverige tycks vi ha en förklaringsmodell för att jämställdheten i förskolan havererat. Men jag ser inte att teorin om patriarkatet och könsmaktsordningen ger några bra svar på varför män inte lyckas etablera sig i förskolan.
I veckan var jag på konferens om Genus och profession. I ett av seminarierna försökte föreläsarna beskriva och analysera de svårigheter som kvinnliga studenter möter på några tekniska utbildningar. Det tycktes inte handla om motivation och förkunskaper – och ändå fanns det en form av utanförskap som var svår att sätt ord på. Ett tema som återkom i intervjuerna var att en del manliga studenter tycktes ha ett gemensamt “begär” efter teknik. Det var liksom mer än ett skolämnet – snarare ett livsinnehåll med religiösa undertoner. Kvinnorna hade svårt att ta sig in i den gemenskapen.
Ibland tror jag att motsvarande mönster finns i förskolan. En del pedagoger har svårt att tänka sig ett annat yrke än att arbeta med barn – hela deras liv tycks peka mot omsorg. Jag förstår att männen har svårt att ta sig in i den gemenskapen.
Tysta tankar 
Det blev minst sagt en tokig och onyanserad debatt i Facebookgruppen. Jag ska inte gå in i bevekelsegrunderna hos somlig debattörer. Men det lyste igenom att det var vänstermotståndet med dess attribut för feminism som dominerade. När jag nu läst Birgitta Ohlssons bok “Duktiga flickors revansch” notera jag att Sverige har en väldigt segregerad arbetsmarknad. Dit hör förskolan som den mest segregerade och mest ojämställda arbetsplats. För övrigt läs gärna min recension av Birgittas bok: http://pluraword.blogspot.se/2017/02/duktig-flickors-revansch.html
LikeLiked by 1 person
Där har de en hel del rätt. Mitt intresse i audio, hifi, akustik, perception och allt som tas in via hörselsinnet och hur man via tekniska lösningar skulle kunna optimera detta, hade (har?) defenitivt religiösa undertoner. Men jag var inte värst – i föreningarna LTS och AES upplevde jag mig närmast som ateist i pojk/mansflocken.
Det är liksom denna pojkiga fascination för “funktionella strukturer” som i hög grad byggt det välstånd vi nu bevistar. Men vi får väl se hur det blir i framtiden då vi nu har en kultur där varje form av pojkig fascination skall regleras / förbjudas.
LikeLike