Maskulinitet

Den bästa (och längsta) texten om mansrollens utveckling de senaste åren.
http://www.economist.com/node/21649050
Jag gissar att familjepolitik och förskolepolitik hänger ihop? Det vore spännande att diskutera texten någon gång. Vad innebär beskrivningen för rekryteringsarbetet?

  

Byggbranschen visar vägen?

 
Länk 

Det skulle vara så spännande om fack och arbetsgivare inom förskolan kunde göra upp med den dominerande kvinnokulturen på samma beslutsamma sätt. Funderar på vad kampanjen skulle heta? 

Är det möjligt att formulera sig kritiskt utan att kränka personerna som arbetar inom förskolan?

Långt och läsvärt

Jag inser att den här diskussionen är polariserande och riskerar att gräva ytterligare skyttegravar i könskriget. Men texten är välskriven och argumenten underbyggda.

Vi behöver tala om pojkars skolprestationer.

Lite diskriminering är väl inte så farligt…

 
Länk 

Jag jämför med hur frågan om män till förskolan har hanterats. Trots att ingen har föreslagit kvotering har många förfasat sig över alternativet och hänvisat till Norge där arbetsgivaren (inte högskolan)  kan tillämpa “mild kvotering).

Jag har pratat i radio

gezimLänk

Gezim lyckades balansera ganska bra mellan de känsliga ämnen. Jag deltog på telefon och förväntades ge en bild av hur högskolan kan bidra. Kanske var jag en aning kritisk och avslutade med att säga ungefär:
– SKL riskerar att splittra arbetet för att rekrytera fler män till förskolan genom att sätta sig i knät på fel experter.

Efter att ha läst Lars Jalmerts och Mia Heikkiläs kapitel i den nya antologin förstår jag inte varför det är viktigt att män ska arbeta i  förskolan. De bör låsas in. Teorierna om hegemonistisk maskulinitet skojar man inte med.

Om relationer i läraryrket

https://twitter.com/lilianvarnander/status/603436366073090048

Jag tänker mycket på relationen, undervisningen och lärandet. Dessutom funderar jag på konceptet ‘didaktisk design’. Sedan några veckor provar jag begreppets innebörd på min praktik. Ser vi på läraruppdraget som att didaktiskt designa lärande så är jag, jag själv, mitt främsta verktyg för att skapa. Det är förmodligen omöjligt att göra det här jobbet riktigt bra utan bjuda på sig själv i någon mån. Alla behöver inte vara bekväma i att dela alla aspekter av sig själv. (Kanske är det rent av självklart att vi sparar de delar som inte tjänar lärandets och skolans syften?) Det hindrar mig inte från insikten (eller snarare påminnelsen) att jag är mitt egna främsta undervisningsverktyg.

just så. Låt dagen börja.