Vilka studenter avbryter lärarstudier?

Posted on May 28, 2015 by Editor

 
Länk 

Jag skulle gärna se en liknande studie av blivande förskollärare.

About Editor

http://tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Webmaster http://etenjournal.com Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
This entry was posted in Förskola, Genus, jämställdhet, Lärarutbildning, Personligt, Politik, Skola, Utbildning, Värdegrund. Bookmark the permalink.

7 Responses to Vilka studenter avbryter lärarstudier?

  1. andersbwestin says:
    May 28, 2015 at 8:35 am

    Garanterat samma typ av resultat och är inte altruism en typ av hängivenhet (“nördig altruist” är ett nyord appropå vår spaning härom dan)
    Borde till och med vara ännu tydligare slagsida mot altruism då den sk statusen enses vara lägre i förskolan. Status och altuism är ju nämligen två poler.
    Här har vi en detalj som oroat mig länge eller jämt. Om man som tekniker/naturvetare mer befiner sig på det autistiska spektrat så kanske detta inte så tydligt samvarierar med altruism. Hur tusan skall vi då bete oss för att få skickliga tekniker/naturvetare att vilja bli lärare. Jag ser det som en undergångsdystopi denna jobbiga insikt.

    Like

    Reply
  2. AV says:
    May 28, 2015 at 2:22 pm

    Idén om att man först ska läsa en massa “flummig” allmänt hållen pedagogik ett år innan man blir lärare är ett stort fel. Skulle jag råda någon att läsa till lärare skulle jag rekommendera att läsa ordentligt med ämneskunskaper. Gärna “på riktigt”, inte allt på lärarprogrammet med didaktisk inriktning. Sedan prova att arbeta som lärare. Ta ett vik, långt eller kort. Då vet man om man vill använda dina ämneskunskaper till lärare eller något annat. Är man då fortsatt intresserad kan man läsa pedagogik tre terminer. Och passa på att läsa något annat vid sidan om, för det hinner man.

    Att man hittar ett samband mellan altruism och att stanna kvar på lärarprogrammet är väl inte så konstigt. Varför blir vi lärare? För att vi vill ge andra något.

    Like

    Reply
    • Mats says:
      May 28, 2015 at 3:43 pm

      jag jobbar ju med förskollärarutbildning och där är begreppet ämne mer svårfångat. Många av våra studenter brinner för BARN och UTVECKLING, men har svårt att relatera tilll mer klassiska skolämnen. Gränsen mot det altruistiska blir mer flytande och ibland önskar jag att vi skulle prata mer om det personliga engagemangets betydelse för konstruktionen av en läraridentitet.

      För att kunna inspirera är det bra om man kan något. Det är inte självklart i förskolans värld där många använder en mer barncentrerad retorik. Vi utforskar tillsammans.

      Like

      Reply
      • AV says:
        May 28, 2015 at 11:17 pm

        Citerar fritt ur en dansk bok om utepedagogik. “Omvårdnaden, en hand att hålla, en tröstande kram, är max hälften. Vuxna som inte kan något, som inte kan berätta om naturens och världens storhet, som inte kan inspirera till vetgirighet, är helt enkelt slöseri med tid för barnet att umgås med.”

        Like

        Reply
        • Mats says:
          May 29, 2015 at 7:00 am

          Jag tror citatet utgår från att barnen redan är sedda och bekräftade i hemmiljön.

          Förskolan/skolan handlar då om att utifrån denna trygga grund öppna världen för det kompetenta och nyfikna barnet.

          Den här arbetsfördelningen är lockande, men aningen riskabel.

          Like

          Reply

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

Gravatar
WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. ( Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. ( Log Out /  Change )

Cancel

Connecting to %s