På söndag pratar vi om maskulinitet – jag vågar inte lyssna. Sprid gärna!https://t.co/2TbstDr7rW
@FilosofiskaiP1 #filosofiskarummet
— Mats Olsson (@tystatankar) October 7, 2017
45 minutes of fame
4

Jag funderar ofta över vad det är för erfarenheter våra nya studenter bär med sig in i utbildningen. Många har vikarierat några år och det finns en viss risk att vi inte möter dem på rätt nivå.
I ett annat forum får jag frågan om ålder och erfarenhet är samma sak?
Det kanske går att leva utan att lära. Jag tvivlar.
Jag har varit loj. diskussionen om svensk skola och förskola har dundrat på och det mesta har varit bedövande förutsägbart. Nu möter jag en avhandling som ifrågasätter dokumentation och reflektion som förskolans kärnverksamhet. Det är en mycket välskriven och tankeväckande text som river ner en hel del förgivettaganden.
Jag gillar Christian. Han är bra på att förpacka svårsmälta budskap.
Det är en spännande att se med vilken förundran världen ser på det svenska genusarbetet. Nog är det fler än en handfull förskolor som inte delar upp leksakerna efter kön?
https://qz.com/1006928/swedens-gender-neutral-preschools-produce-kids-who-are-more-likely-to-succeed/
Min enda invändning är att jag har svårt med begreppet neutralitet. När jag läser texten handlar det mer om att experimentera och testa. En form av tillit när det gäller barns förmåga att välja. Om vi sen kallar det “neutralitet” så må det vara hänt. Vi borde har bättre begrepp för att inte gå vilse i den här komplicerade diskussionen!
Modern genusteori skiljer ju mellan biologiskt, socialt, uttryck och juridiskt kön. Då är det ju helt möjligt att blanda dessa – och även ställa sig utanför den binära uppfattningen. Men neutralitet låter aningen normativt – handlar det om pedagogernas avsikter snarare än barnens agerande?
Jag läser kommentarerna på Twitter och inser att det är en laddad fråga.
Berättelsen om hur förskolan krossar en familj är bedövande obehaglig. Vad händer när vi fokuserar på hotet? Personer som får energi av hotet – vad händer när vi låter rädslan tar över.
Som vanligt håller jag med. Det är underbart att se sina tankar broderas ut och underbyggas.