Som vanligt håller jag med. Det är underbart att se sina tankar broderas ut och underbyggas.
Bloggstatistik
- 1 299 334 hits
Senaste kommentarer
Mats om Hångelmanifestation – By… Lennart Palm om Hångelmanifestation – By… Mattias Besell om Sanningens minut Otto von Plös om Vad var det som hände? Anonym om Att hämta kraft i det pri… Anders Björklund om ”Skamvrån gjorde oss til… Ola Andersson om ”Banta med Demis Ro… Magnus om Berlin 2019 – 2 Mats om En dag på Caroli city –… Martin om En dag på Caroli city –… Anonym om Jag är väldigt förtjust i… Mats om Jag är väldigt förtjust i… Sirkka Ivakko om Jag är väldigt förtjust i… Nanaz Fassih om Att tala MED föräldrar –… Mats om Erotisk jazz -
Senaste inläggen
- Varför vill jag inte kallas fröken?
- Efter Pedagogiska magasinet
- Det saknas inte goda råd
- Vart tog artiklarna från Lärarförbundets tidningar vägen?
- I förvirringens tid
- Svordomar i förskolan?
- Att hämta kraft i det privata
- Jag är väldigt förtjust i midsommardans
- Kultbandets årliga kultspelning!
- Lite statistik
- Berlin 2019 – 2
- Berlin 2019
- Att tala MED föräldrar – inte OM!
- Ojdå!
- Orkestern som vägrar att dö
- De dolda strukturernas begränsade inflytande
- Jag har nästan gett upp debatten om skolan och genus
- Denna valrörelse…
- Människan och naturen
- En kväll när stearinljuset inte fladdrar
- Loppmarknadssommar
- Fridolin presenterar den nya läroplanen
- Den glömda frågan
- Årets söktal
- Berlin, extra allt
- Kastanienallé by night
- Boros i Berlin
- Vem får skämta om vad?
- Lärarbristen en gång till
- Ett konstigt land
- Kanske borde jag gå vidare nu
- Ibland tycker jag att förskolan slösar med barnens lektid
- Att träna risktagande
- Vi läste mycket för våra barn
- När Twitter är som bäst
- Hurra?
- En farlig känsla
- SKL om lärarbristen
- Barnskötarnas återupprättelse
- Det händer att jag tvivlar på examensarbetets betydelse
- Jag har skådat barnmusikens framtid…
- Vem vill vara mansrättsaktivist?
- Detta Lärarförbund
- Journalister är inte kommunikatörer
- Hjälp till att sprida – skriv under!
- Jag är arg och besviken
- Två artiklar på samma dag!
- Är det så en tågolycka ser ut?
- De orimliga kraven på skolan
- Om könsbalans i förskolan
Twitter
- Visa mig ”porten utan ansvar”! Det verkar vara ett toppenställe. https://t.co/cDHyrbsO98 1 day ago
- Den som inte skrattar åt det här klippet måste vara en väldigt fin människa. twitter.com/nenadblagojevi… 1 day ago
- RT @JaneyLlou: @MxOolong @MichaelRosenYes And that’s why I’ve got this up in my classroom https://t.co/8Q5NTvzFwf 2 days ago
- Kan vi diskutera innebörden av att beskriva något som High Chaparral? Hur många har ens sett serien? lararen.se/nyheter/maria-… 2 days ago
- Idag är internet roligt. twitter.com/443SocialClub/… 4 days ago
Meta
De som kritiserar LEGO gör flera fel. För det första är LEGO ett företag på en marknad. De säljer leksaker barnen vill ha. Det är inte deras sak att uppfostra barn och styra deras val av leksaker. De ska själv känna efter var efterfrågan är och uppfylla den. Så för det andra, när man kritiserar LEGO-Friends för att vara för tjejiga har man missat hela grejen. Friends är med flit väldigt ”tjejiga”. Man frågade nämligen vad en massa barn ville leka med och många tjejer villa ha mindre byggkomplexitet och mer lek med figurerna med sociala interaktioner. Så de skapade en leksak efter det. Att man gick över till tematisk LEGO, Starwars, Indiana Jones och vad de nu har varit, var också en eftergift för vad barnen ville ha. För det tredje att ”gubbarna” i det andra legot skulle vara mest män, hur vet de det? Det är poliser, racerförare, piloter, astronauter mfl. Många med uniform och helt utan könskodade attribut. Hur vet de att en Legopolis är en man? Den är vad man säger att den är.
GillaGilla
Jo – det är något desperat famlande efter en struktur att bekämpa!
GillaGilla