Som vanligt håller jag med. Det är underbart att se sina tankar broderas ut och underbyggas.
Bloggstatistik
- 1 278 668 hits
Senaste kommentarer
Ola Andersson om ”Banta med Demis Ro… Magnus om Berlin 2019 – 2 Mats om En dag på Caroli city –… Martin om En dag på Caroli city –… Anonym om Jag är väldigt förtjust i… Mats om Jag är väldigt förtjust i… Sirkka Ivakko om Jag är väldigt förtjust i… Nanaz Fassih om Att tala MED föräldrar –… Mats om Erotisk jazz Magnus om Erotisk jazz Roger J Danielsson om Denna valrörelse… Mats om Är detta världens roligaste… Anonym om Är detta världens roligaste… Jonas om Den glömda frågan Magnus om Vem får skämta om vad? -
Senaste inläggen
- Att hämta kraft i det privata
- Jag är väldigt förtjust i midsommardans
- Kultbandets årliga kultspelning!
- Lite statistik
- Berlin 2019 – 2
- Berlin 2019
- Att tala MED föräldrar – inte OM!
- Ojdå!
- Orkestern som vägrar att dö
- De dolda strukturernas begränsade inflytande
- Jag har nästan gett upp debatten om skolan och genus
- Denna valrörelse…
- Människan och naturen
- En kväll när stearinljuset inte fladdrar
- Loppmarknadssommar
- Fridolin presenterar den nya läroplanen
- Den glömda frågan
- Årets söktal
- Berlin, extra allt
- Kastanienallé by night
- Boros i Berlin
- Vem får skämta om vad?
- Lärarbristen en gång till
- Ett konstigt land
- Kanske borde jag gå vidare nu
- Ibland tycker jag att förskolan slösar med barnens lektid
- Att träna risktagande
- Vi läste mycket för våra barn
- När Twitter är som bäst
- Hurra?
- En farlig känsla
- SKL om lärarbristen
- Barnskötarnas återupprättelse
- Det händer att jag tvivlar på examensarbetets betydelse
- Jag har skådat barnmusikens framtid…
- Vem vill vara mansrättsaktivist?
- Detta Lärarförbund
- Journalister är inte kommunikatörer
- Hjälp till att sprida – skriv under!
- Jag är arg och besviken
- Två artiklar på samma dag!
- Är det så en tågolycka ser ut?
- De orimliga kraven på skolan
- Om könsbalans i förskolan
- Värdegrunden och toleransen
- Tomelilla som bild av folkhemmet
- Manlig mat?
- Om undervisningsbegreppet i Skollagen
- Förslaget till modern föräldraförsäkring
- Jag försöker skriva feministiska julsånger
Twitter
- RT @kichauteh: Snälla, sluta med sådant här. 9 hours ago
- Du är inte ensam Marcus! twitter.com/skolinkvisitio… 3 days ago
- Dålig teater kan vara förfärligt plågsamt - bra teater är alldeles underbart. Missa inte den här fantastiska uppsä… twitter.com/i/web/status/1… 4 days ago
- RT @joshmcconnell: Finally a purpose for the internet https://t.co/53YkVITqaA 4 days ago
- RT @Skolinkvisition: Skäms fortfarande som Lärarförbundare när jag tänker på att rikskansliet inte vågade/ville säga ifrån när ett av förbu… 5 days ago
Meta
De som kritiserar LEGO gör flera fel. För det första är LEGO ett företag på en marknad. De säljer leksaker barnen vill ha. Det är inte deras sak att uppfostra barn och styra deras val av leksaker. De ska själv känna efter var efterfrågan är och uppfylla den. Så för det andra, när man kritiserar LEGO-Friends för att vara för tjejiga har man missat hela grejen. Friends är med flit väldigt ”tjejiga”. Man frågade nämligen vad en massa barn ville leka med och många tjejer villa ha mindre byggkomplexitet och mer lek med figurerna med sociala interaktioner. Så de skapade en leksak efter det. Att man gick över till tematisk LEGO, Starwars, Indiana Jones och vad de nu har varit, var också en eftergift för vad barnen ville ha. För det tredje att ”gubbarna” i det andra legot skulle vara mest män, hur vet de det? Det är poliser, racerförare, piloter, astronauter mfl. Många med uniform och helt utan könskodade attribut. Hur vet de att en Legopolis är en man? Den är vad man säger att den är.
GillaGilla
Jo – det är något desperat famlande efter en struktur att bekämpa!
GillaGilla