Jag skriver om kollektiv skuld i Pedagogiska magasinet.
Bloggstatistik
- 1 257 622 hits
Senaste kommentarer
Mats om Erotisk jazz Magnus om Erotisk jazz Mats om Är detta världens roligaste… Anonym om Är detta världens roligaste… Jonas om Den glömda frågan Magnus om Vem får skämta om vad? Mats om Ett konstigt land Magnus om Ett konstigt land telach om Barnskötarnas återupprättelse J.G om Vem vill vara mansrättsaktivis… Rolle Bergström om I det oändliga vetandets kylig… Magnus om Är det så en tågolycka ser… Mats om Två artiklar på samma dag… Katharina Andersson om Två artiklar på samma dag… Kristian om Är det så en tågolycka ser… -
Senaste inläggen
- Ojdå!
- Orkestern som vägrar att dö
- De dolda strukturernas begränsade inflytande
- Jag har nästan gett upp debatten om skolan och genus
- Denna valrörelse…
- Människan och naturen
- En kväll när stearinljuset inte fladdrar
- Loppmarknadssommar
- Fridolin presenterar den nya läroplanen
- Den glömda frågan
- Årets söktal
- Berlin, extra allt
- Kastanienallé by night
- Boros i Berlin
- Vem får skämta om vad?
- Lärarbristen en gång till
- Ett konstigt land
- Kanske borde jag gå vidare nu
- Ibland tycker jag att förskolan slösar med barnens lektid
- Att träna risktagande
- Vi läste mycket för våra barn
- När Twitter är som bäst
- Hurra?
- En farlig känsla
- SKL om lärarbristen
- Barnskötarnas återupprättelse
- Det händer att jag tvivlar på examensarbetets betydelse
- Jag har skådat barnmusikens framtid…
- Vem vill vara mansrättsaktivist?
- Detta Lärarförbund
- Journalister är inte kommunikatörer
- Hjälp till att sprida – skriv under!
- Jag är arg och besviken
- Två artiklar på samma dag!
- Är det så en tågolycka ser ut?
- De orimliga kraven på skolan
- Om könsbalans i förskolan
- Värdegrunden och toleransen
- Tomelilla som bild av folkhemmet
- Manlig mat?
- Om undervisningsbegreppet i Skollagen
- Förslaget till modern föräldraförsäkring
- Jag försöker skriva feministiska julsånger
- Jag vill förnya och vårda jultraditionen
- Mitt förhållande till julen är kluvet
- Max Lund i högform
- Den svenska forskningen om könsskillnader i skolan är tunn
- Så var det med den myten
- Den dubbla måttstocken
- Läs och lär!
Twitter
- Vad hände med "respekt för allt levande..." (under "normer och värden") i den nya läroplanen (2018). Blev den for… twitter.com/i/web/status/1… 1 day ago
- RT @MartinBurnsSCO: GREAT survey & summary. twitter.com/dominicad/stat… 1 day ago
- Att bli vuxen - är det att lära sig sitta fint? https://t.co/B8XnCxlXOt 1 day ago
- Och nu ska den implementeras. #lpfö2018 skolverket.se/om-oss/kalende… 2 days ago
- #Servettskiss The sectet word of today 2 days ago
Meta
Bra artikel. Man kan inte missförstå något.
Men en sak är säker. Stigmatiseringen av män i media är inte enbart inriktade mot gruppen ”förskollärare”. Den stigmatiserande lusten når långt ut i alla möjliga grupperingar via privata anekdoter som köupplevelser på flygplatser och en del annat som man kan registrera om man har fokuset inställt på stereotypa gruppdystopier.
http://www.expressen.se/kronikorer/clara-lidstrom/vad-ska-vi-gora-at-alla-gubbglin/
Frugan säger att jag inte skall bry mig – vi lever liksom i det akvariet just nu – och du skall inte bry dig – för du har bara ett liv. (Jag försöker verkligen men mediasignalerna är så kraftiga att det blir omöjligt att undvika att känna sorg.)
GillaGilla
Tack för respons!
Jag pendlar ju mellan lojhet och raseri. Men din fru har rätt. Det är väldigt lockande att inte bry sig.
GillaGilla