Jag skriver om kollektiv skuld i Pedagogiska magasinet.
Bloggstatistik
- 1 251 895 hits
Senaste kommentarer
Mats på Är detta världens roligaste… Anonym på Är detta världens roligaste… Jonas på Den glömda frågan Magnus på Vem får skämta om vad? Mats på Ett konstigt land Magnus på Ett konstigt land telach på Barnskötarnas återupprättelse J.G på Vem vill vara mansrättsaktivis… Rolle Bergström på I det oändliga vetandets kylig… Magnus på Är det så en tågolycka ser… Mats på Två artiklar på samma dag… Katharina Andersson på Två artiklar på samma dag… Kristian på Är det så en tågolycka ser… Kristian på Två artiklar på samma dag… Mats på Jag vill förnya och vårda… -
Senaste inläggen
- Jag har nästan gett upp debatten om skolan och genus
- Denna valrörelse…
- Människan och naturen
- En kväll när stearinljuset inte fladdrar
- Loppmarknadssommar
- Fridolin presenterar den nya läroplanen
- Den glömda frågan
- Årets söktal
- Berlin, extra allt
- Kastanienallé by night
- Boros i Berlin
- Vem får skämta om vad?
- Lärarbristen en gång till
- Ett konstigt land
- Kanske borde jag gå vidare nu
- Ibland tycker jag att förskolan slösar med barnens lektid
- Att träna risktagande
- Vi läste mycket för våra barn
- När Twitter är som bäst
- Hurra?
- En farlig känsla
- SKL om lärarbristen
- Barnskötarnas återupprättelse
- Det händer att jag tvivlar på examensarbetets betydelse
- Jag har skådat barnmusikens framtid…
- Vem vill vara mansrättsaktivist?
- Detta Lärarförbund
- Journalister är inte kommunikatörer
- Hjälp till att sprida – skriv under!
- Jag är arg och besviken
- Två artiklar på samma dag!
- Är det så en tågolycka ser ut?
- De orimliga kraven på skolan
- Om könsbalans i förskolan
- Värdegrunden och toleransen
- Tomelilla som bild av folkhemmet
- Manlig mat?
- Om undervisningsbegreppet i Skollagen
- Förslaget till modern föräldraförsäkring
- Jag försöker skriva feministiska julsånger
- Jag vill förnya och vårda jultraditionen
- Mitt förhållande till julen är kluvet
- Max Lund i högform
- Den svenska forskningen om könsskillnader i skolan är tunn
- Så var det med den myten
- Den dubbla måttstocken
- Läs och lär!
- Frågan för dagen
- Skulden och oskulden
- Hur hamnade vi här?
Twitter
- RT @Anna_Ekstrom: Nej Ulrika Knutson, det var inte Skolverket som bestämde att det var den sämsta prestationen som ska avgöra. Det var Alli… 15 hours ago
- RT @Skolinkvisition: Gokväll. Många som tweetar avtal nu så jag ska ge en liten kurs i frågan om arbetsmiljö och arbetsbelastning. Så här s… 3 days ago
- ”Att våga fostra pojkar som flickor” skulle lösa skolans problem - men det ju precis detta vi gjort! Talet om… twitter.com/i/web/status/1… 3 days ago
- Har vi råd med den könsmässiga snedrekryteringen? twitter.com/abdebatt/statu… 5 days ago
- RT @AndersBWestin: Det var länge sen jag läste Expressen o med en sådan raljant chef så lär det aldrig ske igen. svt.se/nyheter/inrike… 1 week ago
Meta
Bra artikel. Man kan inte missförstå något.
Men en sak är säker. Stigmatiseringen av män i media är inte enbart inriktade mot gruppen ”förskollärare”. Den stigmatiserande lusten når långt ut i alla möjliga grupperingar via privata anekdoter som köupplevelser på flygplatser och en del annat som man kan registrera om man har fokuset inställt på stereotypa gruppdystopier.
http://www.expressen.se/kronikorer/clara-lidstrom/vad-ska-vi-gora-at-alla-gubbglin/
Frugan säger att jag inte skall bry mig – vi lever liksom i det akvariet just nu – och du skall inte bry dig – för du har bara ett liv. (Jag försöker verkligen men mediasignalerna är så kraftiga att det blir omöjligt att undvika att känna sorg.)
GillaGilla
Tack för respons!
Jag pendlar ju mellan lojhet och raseri. Men din fru har rätt. Det är väldigt lockande att inte bry sig.
GillaGilla