Jag skriver om kollektiv skuld i Pedagogiska magasinet.
Senaste kommentarer
LARZ GUSTAFSSON om Hötorgskonst och banal na… LARZ GUSTAFSSON om Hötorgskonst och banal na… Mats om Hångelmanifestation – By… Lennart Palm om Hångelmanifestation – By… Mattias Besell om Sanningens minut Otto von Plös om Vad var det som hände? Anonym om Att hämta kraft i det pri… Anders Björklund om ”Skamvrån gjorde oss til… Ola Andersson om ”Banta med Demis Ro… Magnus om Berlin 2019 – 2 Mats om En dag på Caroli city –… Martin om En dag på Caroli city –… Anonym om Jag är väldigt förtjust i… Mats om Jag är väldigt förtjust i… Sirkka Ivakko om Jag är väldigt förtjust i…
Bra artikel. Man kan inte missförstå något.
Men en sak är säker. Stigmatiseringen av män i media är inte enbart inriktade mot gruppen ”förskollärare”. Den stigmatiserande lusten når långt ut i alla möjliga grupperingar via privata anekdoter som köupplevelser på flygplatser och en del annat som man kan registrera om man har fokuset inställt på stereotypa gruppdystopier.
http://www.expressen.se/kronikorer/clara-lidstrom/vad-ska-vi-gora-at-alla-gubbglin/
Frugan säger att jag inte skall bry mig – vi lever liksom i det akvariet just nu – och du skall inte bry dig – för du har bara ett liv. (Jag försöker verkligen men mediasignalerna är så kraftiga att det blir omöjligt att undvika att känna sorg.)
GillaGilla
Tack för respons!
Jag pendlar ju mellan lojhet och raseri. Men din fru har rätt. Det är väldigt lockande att inte bry sig.
GillaGilla