Till små pinnars försvar

“Boys who are never allowed to be wild are boys who never learn how to control that wildness. Boys who are not allowed to whack and be whacked with sticks never learn what fighting is like. What’s so bad about that? Well, they may end up hitting someone weak, with no idea how much it hurts to be hit. Or they may end up standing by while the strong go after the weak – and have no idea that it’s their job to put a stop to it.”

http://www.patheos.com/blogs/simchafisher/2015/09/05/boys-with-sticks/

Jag känner igen scenen. Våra barn hade många svärd. Det var inte alltid deras gäster hade svärdvett.
  

Efterdebatten

Manligt nätverk i Borås

Jag är inbjuden till ett möte och möter ett härligt gäng pedagoger, förskolechefer, studenter och lärarutbildare. Vi är ungefär 45 personer och jag känner mig väldigt välkommen. 

Det är en nyfiken och öppen stämning och jag vågar leda in samtalet på svåra ämnen. Nu åker jag tåg mot Göteborg och funderar över varför de lyckas skapa en bro mellan kommun och högskola?

Kan det vara tårtan?

  
I bakgrunden finns SKL och det ska bli roligt att se om de åtta kommunerna som är med i deras nätverk kan bli kärnan i någon form av nationell organisation – där även högskolorna tar plats?

En bra utemiljö

Helgen har varit hektisk. Vår debattartikel utmanade starka krafter och många är både arga och besvikna på oss. De pedagoger som klagar på föräldrar har ofta ett gott uppsåt och ibland djupt frustrerade över brist på resurser.

Själv kan jag bli upprörd över att en del förskolegårdar är så ödsliga. Jag vet att det är nybyggda baracker och att överblicken är viktig – men ändå. Bilden av den kontrollerade barndomen blir väldigt tydlig – barn behöver få krypa undan och gömma sig.