Är detta världens roligaste barnvisa?

Länk till spotify

Nu sjunger vi med:

Onkel Enkel han är rik,
han har en fabrik.
Varje dag så glad han går
dit och nya pengar får.
En gång sågs Onkel Enkel sticka
en miljon i varje ficka.
Varje ficka full,
silver, mynt och guld,
då något gräsligt sker.
Brallorna ramlar ner!

Den som inga byxor har,
han får gå med rumpan bar.
Ram pam pam pam.
Rabadaba da, Sadam.

Vem kör varuhusets hiss?
Jo, det gör en viss
Farbror gamle Urban Propp,
som har hängslen kring sin kropp.
En gång hängde de utanför en,
fastnade i gallerdörren.
Och när lille Propp
med hissen åkte opp,
nå´t fasansfullt man ser.
Brallorna ramlar ner!

Den som inga …

Morbror Buttig var så tjock,
sprängde jämt sin rock.
Fet och stor och rund och röd,
levde mest på wienerbröd.
En gång tänkte nu denna bastanta
farbror ta och börja banta.
Åh, vad gubben svalt,
alltihoppa smalt.
Han bantar aldrig mer.
Brallorna ramlar ner!

Den som inga …

Förskolläraryrkets historia – tack Zoran!

Ny version av krutröksbilden - nu utan Zoran

Ny version av krutröksbilden - nu utan Zoran

Jag levde i en skyddad värld och var nog lite oförberedd på Zorans tankar om förskollärarna som “kvalificerad omsorgspersonal”. Nu blev det en ganska bra diskussion ändå och Janne klargjorde föredömligt.

Länk till Skäggig dagisfröken, Mats 1, Mats 2

När krutröken skingras är det dags att fundera lite över vad som egentligen är viktigt. Genom att studera historien kan vi se hur olika tankar om yrket avlöser varandra. Just nu är det viktigt att vara en del av utbildningssystemet och för många är pedagogik och läroplan redskap för statushöjning. Genom forskning skapar vi en vetenskaplig bas för yrket som ger legitimitet i mötet med företrädare för andra skolformer.

Kanske är det i ljuset av historien som jämställdhetsdebattören Zorans uttalande blir mest stötande. Ur ett kvinnoperspektiv är det möjligt att se yrkets utveckling som en rörelse från privat till offentlig verksamhet. Från det hemlika till en mer institutionell verksamhet. Från yrkesförening till fackförening. Att ta hand om barn blir ett yrke och en samhällelig angelägenhet.

För en del kvinnor tror jag att det ligger nära till hands att tolka Zorans uttalande som manlig härskarteknik. Det manligt dominerade högstadieläraryrket distanserar sig från det kvinnligt dominerade förskolläraryrket och antydningarna om att det inte skulle behöva en pedagogisk utbildning svider mer än Zoran tycks förstå.

Lärarförbundet presenterar yrkets historia föredömligt: här, tidslinje

Tack Zoran för att jag har varit tvungen att gräva i min yrkeshistoria. Det behövs om vi ska kunna skapa en bättre skola i framtiden!

Kamikazepresschefen Zoran?

Jag tycker väldigt mycket om självständiga personer som testar gränserna i det offentliga samtalet. Vi är många som undrar över sambandet mellan privatpersonen Zoran och LR:s presschef med samma namn. Han själv menar att det går en skarp gräns mellan dem.

Känner Zoran till den förtydligade läroplanen för förskolan?

http://twitter.com/#!/ZoranAlagic/status/49147778135363584

Tack för omtanken Torbjörn 2

Jag tycker verkligen inte om kommentarsfältet på Newsmill och nu har min gamla plågoande Gunilla Madegård vaknat. Därför väljer jag att bemöta Torbjörn här i stället: 1, 2

Bakgrund:

DEJAS slutbetänkande är ett svek mot pojkarna

Får män kritisera en kvinnodominerad skola?

och DEJAS representant Torbjörn Messing:

Skolan behöver fler genusmän, inte cowboys

En viktig skillnad mellan DEJA och mig är hur vi ser på betydelsen av en könsblandad personalgrupp. I delegationen för jämställdhet i förskolan fanns ett klart avståndstagande från vikten av att rekrytera män till förskolan. Argumentationen byggde på två antaganden:

  1. Eftersom det egentligen inte är någon skillnad mellan män och kvinnor kommer en sådan satsning utgöra en romantisering av manliga kvaliteter. Delegationen distanserar sig från den formen av essentialism och kritiserar andra länder som har rekryterat män av “fel” anledningar. Dessutom finns det en risk att sådana satsningar skulle kunna uppfattas som kritiska mot de kvinnliga pedagogerna.
  2. Eftersom de män som ändå börjar är så få finns det en uppenbar risk att de stereotypiseras och då förstärks barnens bilder av att världen går att dela upp i manligt och kvinnligt.

Jag kritiserar här det andra antagandet och menar att det lägger ett orimligt stort ansvar på minoriteten (männen) som får bära upp utredarnas förväntningar på att vara representanter för “den nya mansrollen” och på Newsmill vill Messing att vi ska ta ställning till fenomenet:

 

Vad är det vi tar ställning till egentligen?

Vad är det vi tar ställning till egentligen?

Jag menar att 3,5 års högskolestudier borde gett studenterna redskap att bearbeta socialpsykologiska processer av det här slaget.  Vi arbetar med värdegrunds och mångfaldsfrågor på många sätt.

Männen vet att de kommer att mötas av motstridiga förväntningar. Å ena sidan ska de fylla ut ett maskulint tomrum och å andra sidan får de absolut inte leva upp till bilden av den traditionella manligheten om de vill tillfredställa den nya genusnormen.

Min huvudpoäng är att den här typen av rollkonflikter hör till vardagen och är frågor som bör lösas på arbetslags- eller ledningsnivå. Forskningens pekar på att det finns ett problemområde och detta hjälper oss att sätta ord på konflikternas faser (tack Margareta Havung), men att som DEJA och Messing ta resultaten som intäkt för att inte agera beskriver jag som defaitistiskt. Jag kommenterar vidare i Messings text.

Jag vågar påstå att lärare trots 3,5 års studier inte klarar av att bortse från kön.

Ingen har påstått något sådant heller.

Ingen klarar det.

Just det. Att bortse från kön är ingen prestation i sig. Att förhålla sig analytiskt till motstridiga förväntningar är däremot en färdighet som går att öva upp.

Det finns flera forskningsrapporter som visar att män i skolan förväntas göra andra sysslor, tillföra nya värden samt att de själva intar en komplementär roll.

I förskolor som inte följer läroplanens direktiv om allsidig verksamhet kan det finnas uppdämda behov av aktiviteter som tillgodoser olika behov. Kan jag skriva detta utan att kvinnliga pedagoger blir kränkta?

Kvinnorna slutar att snickra och brottas när männen börjar arbeta i förskolan (Havung) och männen får uppskattning när de bidrar med något som är annorlunda mot det kvinnorna gör (Hjalmarsson mfl).

Om kvinnorna slutar snickra eller spela fotboll menar jag att det är ett socialpsykologiskt fenomen som också bör lösas på arbetslagsnivå. Männen kan inte skuldbeläggas för detta.

Det är ett häpnadsväckande påstående att alla lärare efter utbildningen skulle klara av att se bortom könstillhörigheten.

Så här skrev jag: “Lärarna har gått en 3,5-årig högskoleutbildning och borde kunna hantera den här typen av motsägelsefulla förväntningar”. Det är inte riktigt samma sak som Messing påstår och han väljer att argumentera i ett tomrum. Ordet “alla” är starkt och vi kanske skulle behöva diskutera vad det innebär att “se bortom könstillhörigheten”.

Det finns mängder av studier som visar att vi omedvetet påverkas av kön, etnicitet, hudfärg etc och att vi sorterar människor utifrån en rad kategoriseringsgrunder. Det kallas fördomar och de försvinner inte för att man utbildat sig till lärare.

Om vi bortser från det mästrande tonfallet har Messing en poäng. Å andra sidan bygger idén om att språkligt orientera sig i tillvaron på kategorisering och tolkning av erfarenheter. Jag tror att Imanuel Kant och Torbjörn Messing  har olika tankar om betydelsen av begreppet kategorier. Vi behöver dem för att orka leva. Språket bygger på de här generaliseringarna och som lärare måste jag kunna förhålla mig till att mina begrepp är tillfälliga konstruktioner som jag använder för att kommunicera mina erfarenheter. Men behovet av begrepp försvinner naturligtvis inte för att man utbildar sig till lärare. Förhoppningsvis lär vi oss att se det föränderliga i dem. Det finns en nyansskillnad mellan att vara fördomsfull och att ha förförståelse. Genom att arbeta med vetenskapligt tänkande under utbildningen försöker vi träna studenterna i att se den skillnaden.

Men kampen mot fördomar fortsätter genom livet och jag kan inte se att männen har ett större ansvar än kvinnorna. I mina ögon representerar avvikarna en möjlighet till förändring.

 

John Wayne som lucia

John Wayne som lucia

Att överge förlegad kunskap

Många menar att barns utveckling följer en form av trappstegsformad kurva där de genom erfarenheter och reflektion blir allt mer kloka och mogna.

Jack Uldrich anser att skolor och förskolor slarvar med att lära barn “unlearning” – konsten att göra sig av med gammal och onyttig kunskap.

Länk

One of my favorite quotes comes from Alan Kay who once said that “The best way to discover the future is to create it.” My way of creating a better future is to help all people — but most especially the young — appreciate the fact that, often, we must first unlearn the past — or, perhaps I should say, “unlearn those ideas which have passed” — before we can seize a new and better future. I can think of no better place to plant the seed of unlearning than Kindergarten.

Det här behöver jag fundera vidare på.

Filosofiska rummet om lek och kreativitet

En baksida av lärarutbildningens kursuppbyggnad är att studenterna tentar av en kurs och därefter tror att de behärskar ämnet. Den förra kursen handlade om lek, kultur och kommunikation. Det är tre svåra begrepp som ger utrymme för djupa tankar och som är grundläggande för att förstå vad som händer i läroprocesser. Jag är inte säker på att alla studenter förstår att leken kan ha ett eget värde.

Därför önskar jag att de hittar Filosofiska rummet som tar ett allvarligt grepp om ett spännande ämne!

Länk

Barn leker. Vuxna är kreativa. Människan är en unikt lekfull och kreativ varelse vars samhälle utvecklats i en rasande fart jämfört med andra djurs. Hänger lek och kreativitet ihop och kan leklynnet fylla funktion som meningsskapande kraft. Så hur gör vuxna i så fall när de leker, och får man som vuxen leka bara för lekandets skull?

Gäster är Nicolina Ställborn, konstnär, Jonna Bornemark, doktor i filosofi vid Södertörns högskola och Gabriel Widing, speldesigner och medlem i det kreativa kollektivet Interacting Arts.

Är dagdrömmeri en form av lek?

Vad är lek egentligen?

Vi leker att det finns gränser

Vi leker att det finns gränser

Det där med självkontroll…

…menar jag är överskattat.

En studie från Nya Zeeland påvisar motsatsen. Det tycks finnas ett starkt samband mellan treåringens bristande självkontroll och problem i vuxenlivet.

Länk Science daily, DN

Jag anar att den här artikeln kan tas som ursäkt för starkt disciplinerande arbetsmetoder i skolan – vi tränar självkontroll.

 

Vårens möten i det manliga nätverket

Män på LUT2011 – inbjudan som pdf (sprid gärna)

Anmäl dig här

Jag läser om filmen Afrikas drottning som bilden är hämtad från. Handlingen är verkligen inte att leka med och jag undrar vad det är för ideal som gestaltas? I bästa fall ser vi viljestyrka. Länk

Kanske är det enklare att dra en båt genom träsk än att rekrytera män till läraryrket? Humphrey Bogarts maskulinitet är inte entydig.

Den förtydligade läroplanen för förskolan

Nu ska den nya förtydligade läroplanen för förskolan implementeras och jag läser i broschyren som riktar sig till förskolechefer. Länk

Förskolan blir en egen skolform och förskolans verksamhet kommer därför att omfattas av begreppen utbildning och undervisning. Undervisningen sker under ledning av förskollärare, men det kan också finnas annan personal för att främja barnens utveckling och lärande.

Diskussionsfråga: Definiera skillnaden mellan utbildning och undervisning.

Behörighetskraven för förskolechefer anger att bara den som genom utbildning och erfarenhet har nått pedagogisk insikt får anställas som förskolechef.

Diskussionsfråga: Vem avgör vad som menas med insikt? Vilka utbildningar och erfarenheter  är behörighetsgivande?

Till stöd får förskolecheferna en checklista där de kan granska sig själva och sin förmåga:

    • Vad handlar reformerna om och vilka konsekvenser får de för vår verksamhet?
    • • Hur påverkas mitt ansvar som förskolechef av reformerna?
    • • Behöver jag som förskolechef någon form av kompetensutveckling för att arbeta i enlighet med styrdokumenten? • Hur kommer förändringarna i styrdokumenten att påverka verksamheten på min förskola?
    • • Hur kan jag som förskolechef stötta arbetslaget på min förskola i implementeringsarbetet?
    • • Hur får jag med alla i personalen i förändringsarbetet? • Behöver personalen på min förskola kompetensutveckling för att arbeta i enlighet styrdokumenten?
    • • Hur kan jag som förskolechef stötta förskollärare i deras förstärkta ansvar?
    • • Hur ska vi på min förskola arbeta med uppföljning och utvärdering för att verksamheten ska utvecklas?

Jag har anmält mig att leda ett seminarium kring de här frågorna. Wish me luck!