Semestertips – Berlins 1850 lekplatser!https://t.co/quWgBTo635 #berlin #bästastaden
— Mats Olsson (@tystatankar) June 7, 2016
Det finns många skäl att älska Berlin
Reply
I kölvattnet på den obehagliga Lööf-debatten sätter Margareta Rönnberg ner foten. Det räcker nu. Pedagoger som inte förstår leken ska inte kunna luta sig mot läroplanen för att slå ner barns aktiviteter.
När jag var liten trodde jag att allt som kom från USA var sant. Det visade sig inte stämma. Men den här texten är värld att fundera över.
I still recall the days of preschool for my oldest daughter. I remember wanting to desperately enrich her life in any way possible – to give her an edge before she even got to formal schooling. I put her in a preschool that was academic in nature – the focus on pre-reading, writing, and math skills. At home, I bought her special puzzles, set up organized play dates with children her age, read to her every night, signed her up for music lessons, put her in dance, and drove her to local museums. My friends and I even did “enrichment classes” with our kids to practice sorting, coloring, counting, numbers, letters, and yes….even to practice sitting! We thought this would help prepare them for kindergarten.
Like many other American parents, I had an obsession: academic success for my child. Only, I was going about it completely wrong. Yes, my daughter would later go on to test above average with her academic skills, but she was missing important life skills. Skills that should have been in place and nurtured during the preschool years. My wake-up call was when the preschool teacher came up to me and said, “Your daughter is doing well academically. In fact, I’d say she exceeds expectations in these areas. But she is having trouble with basic social skills like sharing and taking turns.” Not only that, but my daughter was also having trouble controlling her emotions, developed anxiety and sensory issues, and had trouble simply playing by herself!
http://barnisten.blogspot.se/2016/05/myten-om-dodade-modrar-i-animerad.html
Margareta Rönnberg är välgörande skarp. Jag är rädd att det här räknandet av huvuden i barnfilm och litteratur ersätter en djupare förståelse för vad som döljer sig under ytan på berättelserna.
Jag är väldigt imponerad av allvaret i samtalen. Frågan är om det går att göra plats i utbildning för de här grundläggande frågorna om vad det innebär att vara människa.
Jag lyssnar på Rakel Chukris samtal med Kalle Lind och inser att det kanske finns en plan. De ursinniga utfallen balanseras med eftertänksamhet. Förra veckan sågades Ranelid och Larsson – idag återupprättas de försiktigt.
Malena Jansson och Per Svensson iscensätter en liten dans om Jan Lööf på gödselstacken. Läsarna rycker antagligen på axlarna.
– Låt dom hålla på.
Jag tror att föräldralediga män har mycket att vinna på att träffas. Om vi nu ska omdefiniera maskuliniteten kan vi göra något roligt av det.
I princip är jag mot könsseparerade grupper. Men bara i princip.
Frågan är om män i förskolan också behöver en egen dans?
Följ länken. Det är en fantastisk bild som Kalle Lind delar med sig av.
Jag läser debatten om Jan Lööfs böcker och känner mig eländig. Vem orkar leva i denna uppblåsta självbelåtna tid?