Gåtan Jan Björklund

Christermagister tipsar om Jan Björklunds spotifylista från Svds valsidor:

Man ska inte döma en minister efter musiksmak, men jag tror att hans medierådgivare borde fundera över hur de ska förbättra det kulturella kapitalet.

I ett annat program utnämnde han DaVincikoden som favoritfilm och det var också djärvt. Jag tror inte att han överlevt ett sådant misstag i Frankrike där god smak är en tydlig klassmarkör och mått på personlig mognad. Fast jag vågar inte ens tänka på vilken klass J B representerar?

Jag ska aldrig mer beskylla Björklund för att vara populist. Risken är stor att han tar det som en komplimang. Förresten saknar jag Forbes stora hit Beatles på listan.

Jag kan, men jag vill inte!

Gårdagens debatt mellan Jan Björklund och Maria Wetterstrand verkar ha varit en livlig tillställning. (AB, 2) När jag läser kommentarerna är det ändå som om min kropp säger ifrån:
– Nej Mats, det där behöver du inte titta på. Du har faktiskt skrivit alldeles för mycket om betyg och utbildningsministern redan!

Man ska lyssna på sin kropps signaler och jag stänger datorlocket med en bestämd rörelse.

(SVT Play – för er som inte kan låta bli!)

För er som absolut vill veta vad jag tycker rekommenderar jag Christersmagister.

Koncensualismens baksida

Skoldebatten är underlig och kommentarerna på Helenas utmärkta blogg gör mig ibland förvirrad. Ändå är den ett vattenhål i den ofta överhettade diskussionen.

Det finns en risk att tonen blir obehagligt polariserande och motståndarna anklagar varandra för de mest bisarra ståndpunkter. Ofta lyckas någon lägga beslag på ett nyckelord som “kunskap” eller “ordning” och då får den andra sidan hålla tillgodo med “trygghet” och “kreativitet”.

På samma sätt går det att göra oändliga önskelistor över vilka egenskaper vi vill se hos våra svenska lärare och just nu tycks många tro att vägen till högre kvalitet går genom krav och inspektioner. Jag ser en uppenbar risk att kampanjen hamnar på slagordsnivå (vem är egentligen emot kvalitet och likvärdighet?) och samtidigt finns helt annan fara i att en del av de här nyfunna harmoniska allianserna enbart föreligger på en språklig nivå:

Heja, heja vi vill ha
skolor som ska vara bra
satsa hårt på kvalitet
gärna med likvärdighet
Janne, Janne, Janne!

Jag kan lyfta hela världen!

Jag kan lyfta hela världen!

Jag vill återerövra en möjligheten att prata om samhällssyn, människosyn, kunskapssyn. Mina öron är trötta på krav, regler och metoder.

“Sju barn lär sig läsa och skriva”

Jag läser Carina Fasts avhandling och kastas mellan hopp och förtvivlan. Det är en lysande text om små barns väg in i skriftspråket. Hennes slutsatser när det gäller förskolans och skolans  vilja och förmåga att ta tillvara barnens erfarenheter i undervisningen är ganska deprimerande. De flesta lärare verkar mer inspirerade av 1870-talets analytiska top down-modell och de känner antagligen väl igen sig i den språksyn som Jan Björklund driver fram.

Länk till en mycket lättläst och läsvärd avhandling

Vad är det betygen beskriver egentligen?

Vi fortsätter att diskutera det nya förslaget om fler och tidigare betygstillfällen. De flesta är förvånade över att utbildningsminister är så övertygad om betygens informativa värde. Det är väl ungefär som med definitionen av intelligens – det är något vi mäter med intelligenstest.

Många är undrande över att betygens motiverande kraft tillmäts en avgörande betydelse. Forskning visar på det motsatta förhållandet och när det instrumentella förhållningssättet väl trängt in är det svårt att ersätta med andra mer genuina drivkrafter.

Björklund tycks vara ganska sugen på att göra det hela till en valfråga och utmanar segervisst V och Mp. Socialdemokratin tycks redan ha krupit upp i ministerns trygga ficka.

Sydsvenskan antyder att det finns en taktik bakom beslutet att skjuta upp frågan till efter valet, ABDNExpressen,  SvD,

Där Björklund ser ordning och kvalitet ser jag en skola som väljer den lätta vägen. De barn som lär sig det som de ska kunna och dessutom kan visa upp kunskaperna på rätt sätt vid rätt tillfälle är vinnarna. Om de lär sig detta tidigt kanske skolan blir en behaglig resa.

Det kanske är tur att de estetiska ämnenas betydelse reduceras. Med den här kunskapssynen är konstnärliga uttryck svåra att integrera i den övriga undervisningen. Allt som inte går att mäta finns inte.

Uppdatering:
Janne sprättar förtjänstfullt upp Jan Björklunds citatteknik: Flumpedagogen

Det här vill man inte gärna missa – uppdaterat.

Björklund presenterar förslaget om tidiga betyg klockan 10.00.

Varför har jag en konstig känsla i magen? Kan han ha ändrat inställning? Hur stor är sannolikheten?

Uppdatering:

Nej – det blev inga överraskningar. En lugn och segerviss Björklund presenterar sitt förslag och hänvisar till demokratins spelregler när det gäller andra sätt att se på frågan. Antalet betygsättningstillfällen fördubblas och utbildningsministern antyder att han gärna sett ännu fler. Jag försöker vänja mig vid den nya terminologin, men känner att tungan kryllar sig i munnen. Mellanstadium, högstadium – var får han allt ifrån? Nu blir det slut på blockbetyg inom NO och SO – som redan från början är en problematisk konstruktion om du vill arbeta tematiskt.

En hel del skolor är idag organiserade efter de nuvarande kursplanernas  1-5 och 6-9-indelning. Nu möblerar vi om. Stadiegränserna cementeras och hierarkierna återupprättas.

What´s the hurry?

Marianne Faithfull – What’s The Hurry

Landets lärarutbildningar brottas med att färdigställa ansökningar om att få examensrätt i framtiden. Arbetet sker inte under värdiga former och det är olycksbådande att reformen stressas fram. Kvalitet tar tid.
Länk till Lärarnyheter

Senast den 28 juni ska 26 lärosäten söka om sina tillstånd om de vill fortsätta ha examensrätt när den nya lärarutbildningen införs 2011.
– Den förra lärarutbildningsreformen kritiserades för att den genomfördes så snabbt. Men då hade vi oceaner av tid jämfört med nu. Det är ett sanslöst tidschema och vi har hysteriskt mycket att göra. Alla kursplaner ska skrivas om, säger Monica Hansen Orwehag, utbildningsledare på lärarutbildningen på Högskolan Väst.

Det Högskoleverket måste ha in är huvudsakligt innehåll för de nya lärarprogrammen inklusive litteraturlistor och examinationsformer. Men propositionen kom så sent som i februari och lärosätena har fortfarande inte fått examensmålen från utbildningsdepartementet. Enligt uppgift skulle de fastställas idag.

Jag tror det var Stalin som sa att om man ska göra omeletter måste man knäcka ägg och revolutionen är ingen tebjudning – men är det rimligt att brådskan ska gå ut över de studenter som är inne i den pågående utbildningen?

– Summan av kardemumman är att vi inte kan ta hand om våra nuvarande studenter på ett bra sätt och nu är det examensperiod. Vi ska också hinna se över litteraturlistor och lägga schema inför hösten, säger Monica Hansen Orwehag

 - Klicka på mig!

- Klicka på mig!

Jag är verkligen inte mot forskning!

Landets lärarutbildningar har akademiserats sedan 60-talet. Jämfört med andra utbildningar har det gått ganska långsamt och på en del lärosäten arbetar fortfarande adjunkter kvar i betydande omfattning. När vi nu ska söka examensrättigheter för att bedriva lärarutbildning skärps kravet på ökad andel disputerade och vi är nog några adjunkter  som går och väntar på de långa knivarnas natt.

Jag har i en del inlägg antytt att det finns andra sätt att beskriva kvalitet och är orolig för att någon kan tolka detta som att jag är emot forskning, vetenskaplighet eller till och med enskilda personer. Det är jag naturligtvis inte. Den utbildningsvetenskapliga forskningen är nationellt styvmoderligt behandlad och förskolan särskilt utsatt.

Nu skrivs kraven på vetenskaplighet och forskningsförankring in i skollag. Jag är intresserad av vilka konsekvenser en sådan satsning får. Leif Mathiasson beskriver dilemmat väl i ledaren till senaste numret av pedagogiska magasinet. (Länk)

Verksamheten i förskola och skola ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det är egentligen en självklarhet – och har under lång tid varit allmänt vedertaget. Och att det nu, sent omsider, skrivs in i skollagen är naturligtvis alldeles utmärkt.

Men det finns också en slags bister ironi i det faktum att det är nu det sker. Ingen tidigare svensk regering har väl varit så utstuderat ointresserad av vad forskningen inom utbildningsfältet har att säga. Ingen tidigare ansvarig minister på utbildningsområdet har så nonchalant avfärdat vad forskningen har att tillföra och så tydligt hamnat på kollisionskurs med forskarsamhället.

Så vad betyder det då egentligen att kravet på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet skrivs in skollagen? Är det bara en retorisk piruett? En till intet förpliktigande formulering som mest är ägnad att mörka det faktum att den väldiga reformvåg som nu väller över utbildningsområdet inte har särskilt mycket med vetenskap och beprövad erfarenhet att göra.

Det är ju knappast någon hemlighet att dagens utbildningspolitik är frukten av en mångårig, målmedveten politisk kampanj. Dess huvudingrediens har varit en systematisk svartmålning av den svenska skolan och utbildningspolitiken där lösningarna har bäddats in i den egna verklighetsbeskrivningen. Det har varit ett renodlat politiskt projekt som saknat intresse för vad forskningen inom fältet har att säga om lärande och utveckling.

Förstå mig rätt. Utbildning är politik. Alldeles givet. Utbildningspolitiken är ett av de kraftfullaste redskap som ett lands politiska ledning har för att forma framtiden. Det är i regering och riksdag som mål och inriktning för det gemensamma utbildningsväsendet läggs fast.

Läs den spännande fortsättningen och hjälp mig att tro på möjligheterna till fri kritisk forskning inom detta system. Var finns den forskning som på allvar oroar makthavarna?

Uppdatering:

Bim Riddersporre skriver på Skola  och samhälle (länk) om behovet av ett yrkesspråk och vikten av att kunna beskriva den egna verksamheten. Det är också en viktig uppgift för forskningen vid lärarutbildningen

Moderatliberaler?

Jag funderar vidare över Jan Björklunds sätt att bemöta frågorna om sitt förhållande till moderaterna i Korseld. (Länk) Han tycks mena att de nya moderaterna egentligen är socialdemokrater och då är det lätt hänt att hamna till höger om Fredrik Reinfeldts aningen hållningslösa parti.

På ett plan tycker jag att det är väldigt uppfriskande med en person som först tar ställning i sakfrågan innan han börjar snegla på den politiska kartan. Samtidigt är jag rädd att högerpopulismen ska breda ut sig okontrollerbart och ser andra möjliga allianspartners på högerkanten (SD) som jag helst inte vill möta inom den parlamentariska demokratin. Det vill antagligen inte Björklund heller.

Jag läser P-A Orstadius väldigt björklundskritiska blogg (länk) Det finns inte mycket att tillägga.

I Don’t Want To Talk About It

Som motvikt kan man läsa igenom de 454 artiklarna om Jan Björklund som publicerats i DN (Länk). En sådan hejaklack skulle man haft!

Svenska elever trivs i skolan

En undersökning beskriver skolan som en trivsam plats – inte den katastrofzon som Jan Björklund  anklagade skolan för att vara.  Länk

Studien visar att de flesta elever trivs med sin skolgång. De positiva omdömena har ökat över tid bland eleverna i årskurs 7-9 och gymnasieskolan.

Drygt åtta av tio uppger att de trivs bra med skolarbetet, nära nio av tio elever tror på sina lärare och deras läroförmåga.

Förhoppningsvis kommer den nya lärarutbildningen att leva upp till förväntningarna. Kanske hade den haft bättre förutsättningar att lyckas om problembeskrivningen varit bättre underbyggd.