Vad är det betygen beskriver egentligen?

Vi fortsätter att diskutera det nya förslaget om fler och tidigare betygstillfällen. De flesta är förvånade över att utbildningsminister är så övertygad om betygens informativa värde. Det är väl ungefär som med definitionen av intelligens – det är något vi mäter med intelligenstest.

Många är undrande över att betygens motiverande kraft tillmäts en avgörande betydelse. Forskning visar på det motsatta förhållandet och när det instrumentella förhållningssättet väl trängt in är det svårt att ersätta med andra mer genuina drivkrafter.

Björklund tycks vara ganska sugen på att göra det hela till en valfråga och utmanar segervisst V och Mp. Socialdemokratin tycks redan ha krupit upp i ministerns trygga ficka.

Sydsvenskan antyder att det finns en taktik bakom beslutet att skjuta upp frågan till efter valet, ABDNExpressen,  SvD,

Där Björklund ser ordning och kvalitet ser jag en skola som väljer den lätta vägen. De barn som lär sig det som de ska kunna och dessutom kan visa upp kunskaperna på rätt sätt vid rätt tillfälle är vinnarna. Om de lär sig detta tidigt kanske skolan blir en behaglig resa.

Det kanske är tur att de estetiska ämnenas betydelse reduceras. Med den här kunskapssynen är konstnärliga uttryck svåra att integrera i den övriga undervisningen. Allt som inte går att mäta finns inte.

Uppdatering:
Janne sprättar förtjänstfullt upp Jan Björklunds citatteknik: Flumpedagogen

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Bedömning, betyg, björklund, Politik, Skola, Utbildning, Värdegrund. Bokmärk permalänken.

32 kommentarer till Vad är det betygen beskriver egentligen?

  1. Ping: Betyg från år 6 | Christermagister

  2. Jesper skriver:

    Jan är segerviss med rätta, tyvärr; att erövra förtroendet på ett område tar många långa år. Mitt kall har blivit att bevisa det omätbaras viktigast-het.

    Blicken vissa får när de plötsligt inser att känslor är konkreta medan siffror, antal och ”hårda fakta” däremot är något abstrakt, den är oslagbar.

    • Plura skriver:

      Nu låter du som de haschindränkta rödvins flummande vänstermänniskorna på 70-talet. De sa just så.

      Det enda sanna är att beslut måste bygga på fakta.

      Och fakta är inte tyckande och tro, det gör man i kyrkan, utan resultatet av det man gjort. Och resultat kan mätas med kvanititativa termer, antal lärare i förhållande till antalet elever. Och kvalitativa termer är som betygssystemet.

      • Jesper Räf skriver:

        1970-talet var före min tid, så jag har varken hört det sägas av någon på den tiden eller vet vad argumenten därbakom var. För mig handlar det i vilket fall om sunt förnuft. 🙂

        Det finns rimligtvis fler sanningar än bara den att beslut måste bygga på fakta, om det nu är en sanning. Det låter mer som ett normativt påstående än ett sakförhållande i mina öron.

        Begreppet fakta är måhända en smula svårfångat, men i de allra flesta fallen tycker jag det räcker med att definiera ett faktum enligt korrespondensteorin: Propositionen P är ett faktum, om och endast om P är fallet.

        Det är kanske eftersträvansvärt att fatta beslut utifrån enbart fakta, men det är i praktiken omöjligt.

        Om man dessutom ska fatta bra beslut så måste man värdera, och vad som är egentligen bra har ingen ännu lyckats bevisa. Bra och dåligt är tyckande och tro, till dess någon avlivar David Hume.

        Till sist är det alltid intressant att få just det här mothugget. Det händer förvånansvärt ofta. Problemet är bara att allt sådant som antal, medelvärden, sammanställningar, statistik och dylikt är abstraktioner per definition.

        Med tanke på hur hårt jag trycker på sådana konservativa värden som logik och konsistens, misstänker jag att eventuell flummig rödvinsvänster på 1970-talet tycker min kostym ser en aning trång ut. Om de sedan höll med mig i sak så har jag ingenting emot detta. 🙂

      • Plura skriver:

        Fakta bygger på två saker. Vad ser jag = analys. När jag sett drar jag mina slutsatser = utvärderingar.

        Dessa två ligger till grund för beslut att aggera. Inte vilken typ av mätmetodik du använder. Den ger dig bara en indikation var du befinner dig i univesum. Och abstraktioner är till för att ge en bild av sakernas tillstånd.

        Och som sagt för att slå hål på en myt till. Det finns inga sanningar utan de är vad du och jag ser som bestämmer vad fakta är. Det kan möjligen var så att vi tillsammans kommit fram till vad fakta ska innehåll som i kursplaner i Skola 2001. Och sunt förnuft är en lömsk insekt.

        • Jesper Räf skriver:

          ”Det finns inga sanningar utan de är vad du och jag ser som bestämmer vad fakta är.”

          Jag hör bifall från flummig rödvinsvänster på 1970-talet. :—)

  3. Mats skriver:

    Jag tycker ni är taskiga mot rödvinsvänstern båda två!

    Vad är det för fel på ett fylligt riojavin?

    • Jesper Räf skriver:

      Elak? Får jag bara hållas ett tag så hör snart alla till den beryktade rödvinsvänstern. Tror du inte de gillar att få nytt fräscht sällskap?

      Jag gillar allt som har med rödvin att göra. Utom migränet om det är billigt.

    • Mats skriver:

      Mitt favorittrick i sådana här kunskapsteoretiska diskussioner är att antyda att motståndaren är naiv i sin tilltro till sina erfarenheter. Det brukar skapa en viss oro – sedan är det fritt fram att flumma loss!

      • Jesper Räf skriver:

        Det måste jag prova; är du säker på att det verkligen fungerat?

        Själv känner jag mig mera hemma som en av Platons ostyriga pojkar. Så fort den unge mannen kommit på vad kontradiktioner är för något, så förstör han varje mogen diskussion genom att påtala dem. Det kuliga är att det irriterar precis rätt personer mer än andra.

      • Mats skriver:

        Usch – jag tror vi skulle kunna bli ett riktigt obehagligt radarpar…

    • Plura skriver:

      Inget fel mot en flaska rioja, tvärt om.

      Var bara att på 70-talet var öl och brännvin som gällde. Det här med vin var snobbarna på Östermalm ägnad sig åt vars barn var flumvänstern personifierad.

  4. Tråkmagistern skriver:

    Jag har inte läst alla dina inlägg så du kanske kan förklara: anser du att man inte kan se skillnad på elevers uppsatser? Elevernas uttrycksförmåga, ordförråd, språkriktighet? Jag sätter själv betyg nu i dagarna för 10-12-åringar och tycker att modersmålsämnet är det svåraste. Svårt men inte omöjligt.

    En förälder som står med betygen i hand får ju information, förnekar du det?

    • Mats skriver:

      Nej – någon form av information finns det säkert att hämta. Men som du säkert vet är målbeskrivningarna för svenskämnet ganska omfattande så det är nog svårt att läsa ut vilka mål de är som har uppfyllts och i vilken grad.

      Jag sätter själv betyg på lärarstudenters prestationer och brottas dagligen med frågan: Vad är det egentligen vi bedömer?

      Drömmen är en rättssäker och meningsfull examination – gärna dessutom lätträttad…

      • Tråkmagistern skriver:

        Mikrometerrättvisa hade kanske varit trevligt, men knappast möjligt. Det är inte ens nödvändigt. För mellanstadieeleverna och deras föräldrar handlar det inte om vilka moment i kursplanen som är avklarade utan om deras barn gjort bra ifrån sig i skolan. Slösar barnet bort sin tid, hur ska det gå i framtiden, är det en bra skola för mitt barn? Det är sådana frågor som är väsentliga.

        Betyg är bra, men de har sina begränsningar. Det behövs annat också. Varför tycker ni att de är så hemska?

        • Mats skriver:

          Mitt svar är enkelt: De ersätter inre motivation med yttre.

          De är som knark – svårslaget effektiva, men väldigt svåra att ersätta när man upptäckt de verkliga effekterna. I värsta fall döms du till livslång anpasslighet…

        • Jesper Räf skriver:

          Jag är inte emot betyg. Jag tror bara att det finns annat som är bättre. Varför nöja sig med det mediokra?

        • Plura skriver:

          Ursäkta men vad är skillnaden med att ”moment i kursplanen som är avklarade utan om deras barn gjort bra ifrån sig i skolan”?

          Spelar det ingen roll att kunskapern innehålls utan att barnet gör bra ifrån sig utan att veta vad de gör bra ifrån sig om??

  5. Björn skriver:

    jag har faktiskt dagar då jag ångrar mitt val av utbildning. mycket på grund av björklund. han förstör ju det roliga. känns tungt…

    • Mats skriver:

      Jag säger som jag brukade säga till föräldrar som grät över sina trotsiga treåringar:
      – Det är bara en fas… Det går över!

  6. Tråkmagistern skriver:

    ”ersätter inre motivation med yttre”, ja i många fill finns det ingen inre motivation så jag håller inte med. Dessutom är det snarare så att för mellanstadiebarnen så är betygen främst en information till föräldrarna. Barnen tänker inte på sina betyg under sommarlovet.

    ”I värsta fall döms du till livslång anpasslighet…”, så du menar att de generationer som inte haft betyg på mellanstadiet gör sitt jobb tjugo år senare av inre motivation? Jag tror att du överskattar betygens långtidseffekt för den enskilde.

    ”svårslaget effektiva, ” menar du det? Tycker du att de är effektiva?

    • Mats skriver:

      Jag möter många blivande lärare som borde vara väldigt angelägna om att erövra nödvändiga redskap för att klara ett krävande yrke.

      Tyvärr har en stor del av dem ett ganska underligt fokus
      1) Kommer det på provet?
      2) Hur får jag VG?

      Jag menar att de har formats i den här målstyrda skolan till att bli ledtrådssökare snarare än självständiga individer. Det kanske är bra om kursplanen är heltäckande och utbildaren lyckas pricka av alla moment en lärare behöver kunna – men jag tror att en yrkesutbildning i många stycken måste vara en individuell resa.

    • Mats skriver:

      Hur ersätter man inre motivation som inte finns?

      Dagens bästa fråga!

  7. Tråkmagistern skriver:

    Plura: nej det spelar ingen större roll. Föräldrar och elever är inte läroplansexperter och kan inte förväntas vara det. Men en elev fråga förstås om han vill.

    • Plura skriver:

      Kan så var. Men lärarkåren har en plikt att informera om vissa delar i den när det gäller kränkande behandling, IUP, Utvecklingssamtal mm till föräldrarna.

      Här har vi ett glapp vad som krävs av lärare och vad som görs.

      • Tråkmagistern skriver:

        Utvecklingssamtalen är svåra att göra. Ju mer nyanserade vi är, desto luddigare blir det. Utvecklingssamtal är bra. Men betyg behövs också.

      • Plura skriver:

        Beror det inte på att man saknar distikta metoder för hur utvecklingsamtalen ska gå till väga.

        Exempel finns hur konkret du kan göra det via portfolio, elevhandbok för IUP och skriftliga omdömen som bygger på faktiska kunskapsmål enligt kursplaner.

        Och givetvis betyg, men det är bara slutresultatet av en bedömning.

  8. Tråkmagistern skriver:

    ”Tyvärr har en stor del av dem ett ganska underligt fokus
    1) Kommer det på provet?
    2) Hur får jag VG?”

    Förmodligen litar de på att de visa personer som har satt ihop kurserna vet vad de gör. Spelar det någon roll att eleverna vill prestera bra enligt en mall de inte satt ihop själva? Huvudsaken är väl att de blir bra lärare.

    Vet ni vad ni gör?

    • Mats skriver:

      Jag vet inte med säkerhet vad alla blivande lärare behöver för att kunna möta yrkets utmaningar. Till stor del är de beroende av egen motivation och en vilja att hitta sin egen stil.

      Om du jämför med en skådespelarutbildning – där vet alla att de har 4,5 år på sig att erövra verktyg för att kunna slå sig in på en marknad som ständigt förändras. De flesta utnyttjar den tiden till max och skulle nog inte komma på tanken att anklaga sina lärare i framtiden för att de inte får jobb.

      Jag skulle gärna se mer av den inställningen. Ungefär så tufft är yrket.

      • Tråkmagistern skriver:

        Jag påstår inte att du måste veta med 100% säkerhet vad dina studenter bör kunna. Men är det en fråga om allt eller inget? En lärare som ska jobba på lågstadiet bör kunna de flesta läsinlärningsmetoder, enkel aritmetik o.s.v. Att hänvisa till osäkerhet är att komma ifrån sitt ansvar för billigt.

        Sedan håller jag med om att det finns andra mera svårgripbara kvaliteter hos en lärare, men dessa torde kunna utvärderas med praktikperioder. Även en skådespelares talanger syns tydligt på scenen.

      • Mats skriver:

        Det finns många starka åsikter om vad som är kärnan eller ”absolut nödvändigt”. Dessa skiftar över tid. På 50-talet var det handstilen som avgjorde en lärares lämplighet. Idag är det kanske de färdigheter som du beskriver som står i centrum.

        Just matematik är en obligatorisk kurs för alla så det är garanterat – åtminstone på papperet. Därifrån till att lova att den färdige läraren kan möta varje barngrupps behov… Det är ett långt steg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s